Gå till innehållet

Sveriges Arkitekter efter under­­­­sökning om diskriminering: Arbets­­­­givarna behöver ta större ansvar

Efter Sveriges Arkitekters under­­­­sökning om diskriminering anser ordförande Emina Kovacic att det nu är upp till varje enskild arbets­plats att agera.
– Jag blev chockad när jag såg resultatet, säger hon.

Nära hälften av de utlandsfödda arkitekter som svarat på en enkät från Sveriges Arkitekter uppger att de upplevt diskriminering i sin yrkesroll på grund av sitt ursprung.

Sveriges Arkitekters ordförande Emina Kovacic reagerar starkt på resultatet av undersökningen.

– Jag blev chockad när jag såg resultatet, och över att det sker kollegor emellan, på arbetsplatserna. Om man mår dåligt på jobbet påverkar det både det psykiska måendet och vad man presterar, säger Emina Kovacic.

Undersökningen genomfördes hösten 2022. Sedan dess har arbetslösheten ökat och siffror från hösten 2023 visar att den ökade med dubbelt så många procentenheter för utrikes födda, något som Arkitekten nyligen rapporterat om.

– Om man skulle fråga i dag kanske upplevelsen av diskriminering vid rekrytering och uppsägning skulle vara ännu tydligare, säger Emina Kovacic.

När hon studerade resultatet närmare såg hon att det var sämre ställt i den privata sektorn än i kommunerna. Själv är Emina Kovacic stadsarkitekt i Karlshamn.

– Kanske har kommunerna kommit längre i arbetet med likabehandling. De har strukturer för att arbeta med det och kunskap om att om inte alla grupper representeras på arbetsplatserna så missar vi viktig kompetens för att hantera utmaningar i kommunerna, säger hon.

Men hon betonar att de privata arbetsgivarna har samma arbetsmiljöansvar som de kommunala.

– Jag tycker det vore klädsamt om Innovationsföretagen, som har direktkontakt med de stora arbetsgivarna för arkitekter, skulle genomföra en liknande undersökning, säger Emina Kovacic.

Hennes råd till arbetsgivarna är att ta upp frågorna på arbetsplatsträffar och att våga ställa svåra frågor.

– Ett bra verktyg för rekryteringar är att låta sökande vara anonyma. Det är ett sätt att inte fastna i bedömning av kön eller ursprung hos den sökande, säger Emina Kovacic.

Rapporten är den första av flera där förbundet fördjupar undersökningarna om diskrimineringsgrunderna ålder, kön och etnisk tillhörighet, de områden där flest medlemmar svarat att de upplevt diskriminering. Jens Andersson som är chefsjurist på Sveriges Arkitekter har arbetat med rapporten.

– Det är särskilt graverande att det är en så stor andel arkitekter med utländsk bakgrund som har upplevt diskriminering i sitt yrkesliv och att det sker på den egna arbetsplatsen, av kollegor och chefer. Det tyder på att det är branschens eget problem, säger Jens Andersson.

Jens Andersson är chefsjurist på Sveriges Arkitekter.

Förbundet har i enkäten ställt frågor om vad de svarande tror att diskrimineringen beror på och hur den yttrat sig, om det till exempel har påverkat karriärmöjligheter, arbetsuppgifter, ansvar eller lön, eller om diskrimineringen har skett när de har sökt arbete.

– Vi ser att fysiska kränkningar är ovanliga, men att det däremot är vanligt med psykisk kränkning. Hur det yttrat sig vet vi inte eftersom vi inte har använt oss av frisvar, säger Jens Andersson.

Något som framkommit i undersökningen är att många inte vet vart de ska vända sig om de upplever att de blivit diskriminerade. Jens Andersson rekommenderar att de i första hand ska vända sig till arbetsgivaren, som enligt lagen ska ha en plan för att hantera diskriminering. Om det inte fungerar kan medlemmen höra av sig till förbundets jurister. Men det är inte så vanligt, enligt Jens Andersson.

– Ett problem med diskrimineringsärenden är att de kan vara svåra att styrka. Vissa kriterier ska vara uppfyllda för att det ska vara diskriminering i lagens mening. Därför är det alltid bra att höra av sig till oss, säger Jens Andersson.

Han rekommenderar inte att medlemmar vänder sig till sin lokala fackklubb, eftersom det kan vara svårt på mindre arbetsplatser, men säger att det är en bra kanal för att driva frågan på ett generellt plan. För två år sen började Sveriges Arkitekter bjuda in fackklubbarna till utbildningar om mångfald och likabehandling. Nu planeras en utbildning riktad till medlemmar. Nyligen skickade Sveriges Arkitekter ut en medlemsundersökning som denna gång innehåller frågor om arbetslöshet och diskriminering.

– Vi har också för avsikt att nästa år ta med jämlikhetsdata i lönestatistiken och att öka möjligheterna att filtrera i den utifrån flera av diskrimineringsgrunderna, säger Jens Andersson.

I förra avtalsrörelsen med Innovationsföretagen föreslog Sveriges Arkitekter att lägga till klausuler i kollektivavtalet om att arbetsgivare ska bedriva aktiva åtgärder för att kartlägga och förebygga diskriminering.

– Det är redan ett lagkrav och arbetsgivare kan välja att förstärka det genom att få med det i kollektivavtalet, men Innovationsföretagen sa nej till det, säger Jens Andersson.

Har då Sveriges Arkitekter gjort tillräckligt för att motverka diskriminering i kåren?

– Så länge diskriminering pågår kan ingen vara nöjd, men i grunden är det ett ansvar för arbetsgivaren att ta, säger Tobias Olsson som är förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter.

Han säger att förbundet har arbetat med mångfald och likabehandling i flera år och dessutom förstärkt arbetet under senare år.

– Det viktigaste vi gör är del av vår ordinarie verksamhet, som avtalsrörelsen, vårt juriststöd för våra drabbade medlemmar och våra yrkestitlar där vi vidimerar kompetensen, helt oavsett var du tagit din arkitektexamen eller var du är född, säger Tobias Olsson.

Tobias Olsson är förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter.

Han nämner också flera initiativ sedan förbundsstämman 2014 då Sveriges Arkitekters styrelse och kansli fick i uppdrag att lägga större fokus på inkludering och likabehandling. Förbundet tillsatte ett tillfälligt utskott för att arbeta med frågorna fram till 2020, Arkitekt(hen). Utskottet gjorde en genomlysning av förbundet och gav förslag på åtgärder, vilket ledde till att Sveriges Arkitekter tog fram en policy för likabehandling och inkludering, som gäller bland annat vid tillsättning av styrelsen, akademier, arbetsgrupper och utskott.

Mellan 2016 och 2018 stöttade Sveriges Arkitekter KAN connect, ett branschnätverk, som drevs av arkitektföretagen Kjellgren Kaminsky och Krook och Tjäder för att hjälpa nyanlända arkitekter att komma in på arbetsmarknaden. Förbundet har också bidragit till mentorprogrammet Yrkesdörren genom att föra samman utrikes födda arkitekter med etablerade svenska, och bidragit med data om branschen till projektet Urban Academy i Malmö, som syftar till att på längre sikt öka mångfalden i arkitektkåren.

Ett av förbundets senare initiativ för att minska de hinder som språkbrist kan innebära är läromedlet Arkitektsvenska som finns både som bok och onlinekurs och som lanserades förra året. En uppföljning är på väg och en undersökning av effekterna av läromedlet ska göras. I våras lanserades också projektet Arbetplatsa, en digital kurs om mångfaldsrekrytering som vänder sig till arbetsgivare.

Liksom Emina Kovacic tycker Tobias Olsson att arbetsgivarna behöver ta ett större ansvar.

– Vi kommer fortsätta arbeta med mångfald och att minska diskriminering. Men vi behöver också rikta strålkastaren mot arbetsgivarna som har ansvaret för likabehandling på arbetsplatsen och som anställer. Det är viktigt att komma ihåg i den här diskussionen, säger Tobias Olsson.

Om Sveriges Arkitekters undersökning

Enkäten om diskriminering genomfördes av undersökningsföretaget Evimetrix på uppdrag av Sveriges Arkitekter och skickades till 8 667 yrkesverksamma medlemmar. Antalet kompletta svar var 1770, en svarsfrekvens på 21 procent.  Av alla som svarat angav åtta procent att de har utsatts för etnisk diskriminering. 23 procent av de som svarat på enkäten var utlandsfödda. Av dessa uppgav 42 procent att de varit utsatta för etnisk diskriminering. Sveriges Arkitekters rapport finns att läsa på förbundets webb.

Mer att läsa