”I praktiken agerar inte ens Boverket förebildligt”
Fem år med den statliga arkitekturpolitiken Gestaltad livsmiljö och fyra år med en riksarkitekt har skapat ett stort glapp mellan prat och praktik.
Skribenten har bland annat reagerat på ett inlägg på Instagram, där Thomas Sandell visar en illustration av Boverkets nya byggnad i Karlskrona.
Syftet med propositionen Gestaltad livsmiljö var glasklart: Mer gestaltad livsmiljö åt folket! Men bortom alla konferenser, vägledningar och policydokument verkar vägen dit vara oklar även för de centrala aktörerna.
Själv var jag inledningsvis väldigt entusiastisk över den nya politiken. Jag har ägnat mig åt dess kärnfrågor under större del av mitt yrkesliv som praktiserande arkitekt och såg en stor möjlighet i att nu kunna sätta än mer tryck på de frågorna i projekten.
Tyvärr har det inte blivit så. I mina stora uppdrag för offentliga beställare på kommunal, regional och statlig nivå är Gestaltad livsmiljö fortfarande ett okänt begrepp för såväl beställarrepresentanter som tjänstemän och projektledare. INGEN har under dessa år refererat till politiken och finns det ett arkitekturprogram eller en policy inom organisationen eller kommunen, brukar det oftast falla på mig att påminna om dess existens. Kollegor vittnar också om att aktörer med uppdrag inom Gestaltad livsmiljö inte driver sina projekt mot uppställda mål och att det händer att policydokument läggs åt sidan i projekten av kostnadsskäl i genomförandeskedena.
INGEN har under dessa år refererat till politiken och finns det ett arkitekturprogram eller en policy inom organisationen eller kommunen, brukar det oftast falla på mig att påminna om dess existens.
Samtidigt pågår det på högre nivå en febril aktivitet kring de uppdrag som Gestaltad livsmiljö har fördelat ut. Själv följer jag arbetet främst via @riksarkitekten på Instagram. Det verkar vara en strid ström av konferenser, olika typer av ”medskick” samt releaser av nya policys och handledningar.
Arkdes har i det här sammanhanget till uppgift att varje år sammanställa det konkreta resultatet av allt prat och alla texter i form av en rapport. Det kan inte vara alldeles enkelt och verkar ibland kräva vissa genvägar. Saker och ting kan ju hänga ihop på olika sätt, men jag kan bara konstatera att jag själv haft projekt som har figurerat i sammanställningarna, trots att jag varit tydlig med att det inte har funnits någon direkt koppling till Gestaltad livsmiljö.
Ett mer flagrant exempel på hur stort glappet mellan prat och praktik faktiskt är, hittar jag också på Instagram: Den 17 februari meddelar @thomassandell den glada fredagsnyheten att bygglovet för Boverkets nya byggnad i Karlskrona är beviljat. Bilden visar en nätt gråsvart byggnadsvolym med en gördel av glas mitt på. Byggnaden ligger precis vid vattnet och i hamnen i förgrunden guppar ett antal exklusiva motorbåtar. Inlägget är taggat @skanskasverige.
Jag utgår ifrån att allt har skett i enlighet med LOU, men @helenabjarnegard, ett lite mer framåtlutat förhållningssätt hade väl ändå varit på sin plats? Varför väljer Boverket en totalentreprenad i stället för en arkitekttävling? Varför tog man inte tillfället i akt till en praktiknära diskussion om livsmiljöpolitikens frågeställningar? Var finns det sociala anslaget i projektet? I motorbåtarna?
Fattades det aktivt ett beslut om att negligera de stora utmaningar vi står inför avseende till exempel klimatanpassning, klimatneutralitet, transformation av befintliga strukturer och återbruk? Eller var det något som bara blev? Om inte ens Boverket har för avsikt att agera förebildligt även i praktiken, vems ansvar är det då?
Linda Mattsson är arkitekt SAR/MSA
