Asiens gröna föregångare

Landskapsarkitekternas stora event IFLA World congress 2023 står snart för dörren, med Sverige och Kenya som arrangerande länder och Stockholm som värdstad. Fokus kommer att ligga mycket på samverkan mellan de olika arkitektdisciplinerna. Kort sagt, att riva murarna mellan olika skrån för att bemöta vår tids stora globala utmaningar.

– Hela konferensen är egentligen en plattform för att mötas och diskutera hur vi behöver röra oss framåt tillsammans, berättar Johanna Good, projektledare vid Sveriges Arkitekter för IFLA:s kongress som går av stapeln 28–30 september.

Inom ramen för kongressen ges också möjlighet till internationella utblickar för att se hur andra länder tacklar frågor kring bland annat hållbar stadsbyggnad, klimat och miljö. Även om Sverige hamnar högt på många globala hållbarhetsrankningar, finns mycket kvar att lära av andra.

Ett exempel som ofta lyfts är Singapore, som trots sin begränsade yta och höga befolkningstäthet satsar hårt på fler grönytor och grönare fastigheter. Till detta bidrar både offentliga regelverk och stimulanser och, paradoxalt nog, höga markpriser.

Singapores Green building masterplan är ett nyckeldokument i sammanhanget, med sitt mål om att 80 procent av landets byggnader ska vara hållbarhetsklassade till år 2030. Den ansvariga myndigheten, Building and construction authority, mäter dessutom byggnaders energiprestanda och offentliggör resultaten, allt i syfte att främja energieffektivisering.

Detta har man tagit fasta på vid institutionen för arkitektur vid National university of Singapore. Vi åker dit och träffar institutionens dekanus, Erik Gerard l’Heureux, docent och arkitekt. l’Heureux har ansvarat för en genomgripande renovering och utbyggnad av arkitektskolans lokaler, inklusive energieffektivisering till den nivå att byggnaden nu är nettopositiv i fråga om energikonsumtion.

Detta kan vara en ganska stor utmaning i ett land som Singapore, med en årlig genomsnittstemperatur om uppemot 30 grader och ständigt hög luftfuktighet. Ventilationssystemet designades därför som ett så kallat hybridkomfortsystem, med mindre kylning men bibehållen friskluftsförsörjning.

– Driftstemperaturen är 27 grader, så det är rätt varmt. Men vi har fläktar som höjer luftgenomströmningen, så vi får ingen uppbyggnad av flyktiga organiska föreningar, berättar Erik l’Heureux.

Därmed frångår man den klassiska luftkonditioneringsstrategin med överkylda rum och extrema temperaturskillnader mellan ute och inne, särskilt i tropiska klimat. Här på institutionen är temperaturen i stället mer i samklang med utetemperaturen, med väsentligt lägre kostnader för kylning som tydligt resultat.

Vi går genom lokalerna i arkitekturinstitutionen, förbi väggar av putsad betong och sobra träpaneler. Flera elever sitter i grupp och bygger på husmodeller i kartong, ömsom glatt samspråkande, ömsom koncentrerade.

– I början var det klagomål, erkänner Erik l’Heureux. Men det berodde på kulturella förväntningar. Man behöver kanske tio minuter nu för att låta ämnesomsättningen gå ned. Men människor vande sig vid det, och nu har vi knappt några klagomål längre.

En annan möjlighet för att förbättra innetemperaturen och minska effekten med urbana värmeöar är att placera ut mer grönska, något Singapore gör frikostigt. Och effekterna kan bli slående: landets parkförvaltningsmyndighet National parks board har gjort studier av de termiska effekterna av takträdgårdar i Singapore, och sett att gröna tak kunde kyla ned omgivande miljö med 1,5 grader Celcius – och takets yttemperatur med över 18 grader Celcius.

Fördelarna med så kallade vertikala trädgårdar nyttjas nu friskt i Singapore. Inom ramen för programmet LUSH (Landscaping for urban spaces and high-rises) uppmuntras byggherrar att återställa naturytor som tagits i anspråk genom att anlägga trädgårdar och parker ovan mark, exempelvis på tak och balkonger. Dessa planteringar räknas inte in i den totala golvytan – förutsatt att grönytorna också görs tillgängliga för allmänheten.

– På grund av olika regleringar är det inte så dyrt att anlägga trädgårdar här. Samtidigt får de bara vara allmänningar, inte privata, berättar Richard Hassell, arkitekt och medgrundande chef vid arkitektfirman WOHA.

Resultatet blir att många byggherrar faktiskt anlägger mer grönytor, eftersom det driver upp fastighetsvärdet.

– Det finns en enorm marknadsefterfrågan på gröna byggnader. De har högre beläggningsgrad och kan räkna hem högre hyror, säger David Berger, hållbarhetschef vid Colliers, ett rådgivningsföretag inom kommersiella fastigheter.

På ett större plan bidrar förstås grönytorna till att skapa en mer trivsam stad och skapa kontraster mot betong, glas och stål. Dessutom har byggnaderna generellt sett lägre driftskostnader genom mindre vatten- och energiförbrukning.

Resultatet har blivit ett veritabelt planteringsrally i Singapore, där grönytor anläggs både horisontellt och vertikalt, på stadens många skyskrapor.

Redan när man anländer till Changi-flygplatsen i Singapore slår grönskan emot besökaren. I hallen Jewel, invigd 2019, flödar världens största inomhusvattenfall, omgivet av en terrasserad inomhusskog – alltsammans inrymt i en flygterminal.

Ett annat spektakulärt exempel är WOHA:s berömda Park royal collection pickering i centrala Singapore, med över 15 000 kvadratmeter parkyta och konstgjorda naturstigar längs vindlande loftgångar flera våningar ovanför gatuplan. Som Babylons hängande trädgårdar i toppmodern lyxhotellstappning.

Eller ta Oasia hotel, också signerad WOHA – en skyskrapa i centrala Singapore med dubbla ytterhöljen, där huvudfasaden omges av en röd beklädnad av aluminiumnät, fullständigt bevuxen med 21 olika sorters klätterväxter och blommor. Likt ett återupptäckt djungeltempel mitt i affärsdistriktet, eller en tidlöst vacker lämning efter den stora apokalypsen.

– Det varma, fuktiga klimatet får växterna att växa året om, förklarar Richard Hassell vid WOHA.

Men hur relevant är då Singapores exempel i det kalla, snöiga Sverige? Och hur miljö- och klimatmässigt effektiv är strategin med vertikala planteringar egentligen? Thorbjörn Andersson, landskapsarkitekt och professor vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU, skulle kanske svara ”inte särskilt” på båda frågorna. Vi ringer upp honom för några kommentarer.

– Det är många med mig som tycker att det här med gröna fasader och gröna tak är ganska värdelöst. De är svåra att underhålla och få att växa. Träd och växter ska per definition stå i marken, för det är där de hämtar sin näring och sitt vatten, säger han.

En annan kritikpunkt från Thorbjörn Andersson handlar certifieringar för nettopositiv påverkan på den biologiska mångfalden, som har blivit väldigt vanliga i Singapore. Exempelvis sägs Park royal collection pickering ha multiplicerat den biologiska mångfalden hela sex gånger om mot situationen innan hotellet restes på platsen.

– Landskapsarkitekter måste akta sig för att bli miljöteknologer. Det finns exempel där man har räknat sig fram till hur man ska miljöcertifiera ett hus, där ”balkonglådor på loftgångarna” kan ge mycket bättre poäng, men det gör egentligen inte så stor nytta, säger Thorbjörn Andersson.

Kritiken till trots berömmer han dock Singapores satsningar på öppna parker och promenad- och motionsområden i de fall dessa är placerade på marken. Ett lyckat exempel menar han är det kända Gardens by the bay nere vid Singapores havskust, där flera tematiska trädgårdar med blomster- och trädplanteringar lockar miljontals besökare varje år.

– Det är jättebra, för det gör att människor kommer ut och kan gå ett par-tre kilometer på ett säkert och tryggt sätt. Dessutom är det tillgängligt även för rullstolar och barnvagnar, säger Thorbjörn Andersson.

Singapore intresserar och inspirerar med sina spännande gröna skyskrapor, men det saknas alltså inte utmaningar. ”Don’t drink the Kool-Aid”, tro inte på allt du hör, manar Erik l’Heureux på Singapores nationella universitet.

Vittnesbörd om detta får man inte minst genom de hundratals tankers som ligger parkerade i sundet utanför kusten – Singapore täcker hela 95 procent av sitt energibehov genom flytande naturgas (LNG), knappast en långsiktigt hållbar energikälla.

Och kanske är det precis så man ska hantera exemplet Singapore – som värdefull inspirationskälla i miljöarbetet, men som inte enbart kan eller bör implementeras omedelbart på andra håll i världen?

– Det är spännande att prata om möjligheterna, men man måste också få förståelse för varför inte allting bara går att översätta från ett land till ett annat. Vi jobbar i olika kontexter så vi behöver rätt lösningar på rätt plats, som Johanna Good uttrycker det.