REPLIK: “Sveriges Arkitekter behöver ta på sig fackförbundshatten”
Alexander Nero svarar på Sveriges Arkitekters chefsjurist Jens Anderssons replik på hans tidigare inlägg om problematik kring turordningsregler och branschens olika befattningar.
Repliken är en fortsättning på debattartiklar som publicerats i Arkitekten nr 8.2023 samt på arkitekten.se.
I mitt debattinlägg den 8/11 lyfte jag problematiken med hur arkitektkontoren använder den traditionella befattningsindelningen i form av medverkande, handläggande och ansvarig arkitekt vid uppsägningar. Jag önskade att Sveriges Arkitekter tydligare kunde lyfta hur lagen om anställningsskydd komplicerar arbetsgivarnas möjlighet att godtyckligt välja vilka anställda som är kvalificerade till en viss befattning när uppsägningar görs till följd av arbetsbrist. Sannolikt begås idag turordningsbrott vid uppsägningar, vilka skulle kunna förhindras av ett tydligare och mer stridbart fackförbund.
Jens Andersson, chefsjurist vid Sveriges Arkitekter, erkänner i sin replik delvis problematiken, men undviker att själv komma med lösningar. Det är framför allt två saker som bekymrar mig med repliken.
Det första som bekymrar mig är att en central facklig representant hävdar att antal år i yrket (och anställningstid?) i framtiden kommer att få minskad betydelse för anställningstrygghet. Jag förstår om Sveriges Arkitekter inte är IF Metall, men ett fackförbund måste ha attityden att framtiden är formbar och att framtida villkor går att påverka. Utan en sådan framåtlutad attityd förlorar ett fackförbund sin relevans.
Är fler roller verkligen en positiv framtid? Gör inte detta att arbetsgivaren ges ytterligare möjligheter att godtyckligt handplocka vilka som ska sägas upp?
Det andra som bekymrar mig med repliken är hur Jens Andersson önskar en framtid med en större mångfald av roller i arkitektyrket. Men är fler roller verkligen en positiv framtid? Gör inte detta att arbetsgivaren ges ytterligare möjligheter att godtyckligt handplocka vilka som ska sägas upp?
Även detta ställningstagande bryter mot den traditionella fackliga ståndpunkten att i första hand och så långt det är möjligt tillämpa principen “sist in – först ut”. Försvårande att byta ut anställda tvingar arbetsgivaren att i stället investera i de anställdas utveckling.
Arkitektur är trots mångas fördomar inte någon raketforskning. Vi arkitekter är generellt kompetenta nog att snabbt lära oss nya verktyg, roller och verksamhetsområden, samt axla större ansvar. Detta beror till stor del på det omfattande informella erfarenhetsutbyte som sker inom de flesta arkitektkontor.
Sveriges Arkitekter behöver börja ta kampen för att medlemmarnas faktiska kompetens får ett rättvist erkännande och att individens rättigheter tryggas.
Alexander Nero är arkitekt i Uppsala.
