Gå till innehållet

”Vi borde vara de som driver omställningen”

Kåren måste våga vara kritisk och efterfråga transparens hos producenterna kring produkternas hållbarhet. Det konstaterar inredningsarkitekten och hållbarhetsaktivisten Henrik Lindholm efter en dag på Stockholm Furniture and light fair.

– Vi kände att vi arkitekter driver på klimatkollapsen och att det var helt orimligt. Vi sitter inne på så mycket kunskap och borde vara de som leder omställningen istället.

För drygt ett år sedan grundande Henrik Lindholm Architects for future ihop med två arkitektkollegor. De inspirerades av Greta Thunbergs miljörörelse Fridays for future och idag har gruppen 676 medlemmar, alla arkitekter.

Visserligen hade Henrik Lindholm upplevt att medvetenheten ökat sedan han började jobba som inredningsarkitekt på White år 2015. Samtidigt såg han att kåren hade svårt att realisera de hållbarhetsstrategier som behövs för att få till en kraftfull förändring.

– Ofta skjuter vi arkitekter över ansvaret på kunderna att leva upp till branschens hållbarhetsmål, och så fortsätter vi föreskriva produkter som stoppas in på ett kontor eller en restaurang ett antal år och sedan slängs. Det är det som är normen, men så kan det inte fortsätta.

Ska det vara nyproduktion måste produkten hålla länge, anser Henrik Lindholm och lyfter fram Gemlas varianter på den klassiska Thonetstolen. “Det här är produkter som vi vet har en extremt god hållfasthet och som också bevisligen tål ögats slitage eftersom vi fortsätter att föreskriva dem år efter år. De verkar vara trendlösa.”

Istället behövs ett cirkulärt tänkande, menar han, där materialen inredningarna består av kan stoppas in igen i ett och samma slutna system. Bäst är alltså att återbruka, men på Stockholm Furniture and light fair syns ingen av de stora återbruksleverantörerna som Henrik Lindholm likt många inredningsarkitekter har tät kontakt med idag.

– Kan vi komma bort från linjära materialflöden har vi åstadkommit en enorm förändring. Det är den stora pusselbiten som måste läggas per omgående. För att minska koldioxidutsläpp är det tveklöst bästa att möblerna kan stanna på sin plats.

Jonas Ihreborns möbler är stoppade med en tredjedel återvunnen plast. Men framförallt vill Henrik Lindholm ge en eloge till företagets forskningsprojekt med Lunds universitet om biologiskt nedbrytbara plaster. “De tar sig an det stora perspektivet och försöker ändra ett system. Det är beundransvärt och något andra företag borde inspireras av.”

Ska man som arkitekt ändå föreskriva nytt gäller det att produkten är tålig och stabil, kan renoveras och klara ögats slitage.

– Gör aldrig avkall på kvalitet. Flyktiga trender kan gå över fort och blir något otrendigt går det hastigt för deponi.

För Henrik Lindholm handlar inte Stockholm Furniture and light fair så mycket om trender. Istället menar han att mässans viktigaste uppgift är att företagen kan mäta sig med varandra, till exempel i hållbarhetsarbetet.

Allt fler möbelproducenter på mässan jobbar också med frågan, däremot är det få som skyltar med hur hållbara produkterna är. Det behöver förändras, säger Henrik Lindholm som ser ett behov av att varje enskild möbel får en tydlig klimatdeklaration för att framtidens interiörer ska kunna hållbarhetsmärkas.

– Som det ser ut idag är det upp till oss inredningsarkitekter att granska hur produkten är hållbar, engagera oss och ställa frågor. Vill du veta om kromade underreden är hållbara, googla krom.

I en av Interface kataloger utlovas en matta med hundra procent återvunnet garn. Men när Henrik Lindholm läser det finstilta visar det sig att lim och backning består av ny plast. “Sådant händer ofta, en produkt verkar extremt hållbar trots att den faktiskt till viss del driver på materialflödet. Här får vi inredningsarkitekter vara detektiver.”

Slutligen vill Henrik Lindholm betona att var och en har ett eget ansvar och att också arkitektföretagen måste börja leva som de lär.

– Vilken klimatpåverkan har den egna årsarbetaren? Den egna verksamhetens värderingar tenderar att färga av sig på ritpappret och affären. Men det viktiga är inte att göra hundra procent rätt från början – huvudsaken är att man nu gör sig beredd att hoppa på tåget.

Mer att läsa