Stockholm tar fram ny policy för arkitektur

Stockholm var en av de första kommunerna i landet med att ta fram en arkitekturpolicy. 2013 arbetade huvudstadens dåvarande stadsarkitekt Karolina Keyzer fram policydokumentet Arkitektur Stockholm som antogs av stadsbyggnadsnämnden samma år.

Policyn kom att ligga till grund för stadsbyggnadskontorets arbete och förde in arkitektonisk kvalitet som ett kriterium vid markanvisningstävlingar i utformningen av exploateringskontorets nya upphandlingspolicy. Den utgjorde även en viktig pusselbit i regeringspropositionen Gestaltad livsmiljö.

Men policyn godkändes aldrig av politikerna i kommunfullmäktige och spreds därför inte till samtliga stadens förvaltningar.

I stället arbetades delar av policyn in i stadens översiktsplan. Genom skrivelser som trycker på att stadens identitet ska stärkas, att man ska eftersträva ett aktivt stadsrum vid exempelvis utformningen av bottenvåningar och ha en ambitionsnivå om hög arkitektonisk kvalitet lever delar av policyn vidare.

Kommunfullmäktige i Stockholm har beslutat att ta fram en ny arkitekturpolicy för staden. Majoriteten i Stockholms stad tog höjd för arbetet i budgeten 2019 och Joakim Larsson, stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm (M), berättar att det är ett uppdrag med vida ramar som delegerats till stadsbyggnadskontoret.

– När man tar fram en sådan här policy är det viktigt man politiskt visar på visionerna, men att man samtidigt får ett professionellt dokument som är framtaget av den expertis som finns både inom staden och bland de olika aktörer i samhället som arbetar med stadsutveckling och arkitektur, säger han och konstaterar:

– Det är viktigt att Stadsbyggnadskontoret har fria händer att ta fram dokumentet, som ska ge vägledning och visa på visionerna för stadens arkitektur – men inte fungera som någon en pekpinne.

Joakim Larsson.

Joakim Larsson trycker på att det är viktigt att framtagandet av policyn får ta tid, så att det förankras ordentligt.

– Det ska vara ett gediget material, där man berör de olika professioner som finns i samhället, så att det blir ett dokument som många känner till och kan hänvisa till som en vägledning. Men det ska även fungera så att Stadsbyggnadskontoret kan använda det här i sin myndighetsutövning gentemot förslag som kommer in, säger han och fortsätter:

– Som det är nu så återuppfinns hjulet ofta på nytt. Projekt med hög exploateringsnivå i Stockholm har en tendens att bankas ned varje gång. Rätt använt kan det här innebära att man vinner en del tid i utvecklingen av staden, då det ger vägledning redan inledningsvis i stadsutvecklingsfrågor.

Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk leder arbetet med framtagandet av den nya arkitekturpolicyn. Klart står att den kommande policyn är tänkt att utgöra en del av ett slags ­arkitekturbyråkratisk treenighet, där de två
andra benen består av översiktsplanen och den kommande upplagan av Stockholms byggnadsordning.

Torleif Falk.

Torleif Falk framhåller att policyarbetet bara är i sin linda och att det därför inte går att säga vad det kommer mynna ut i.

– Vi håller på att formulera vår målbild för policyn, men jag tror att det blir en ganska tajt och övergripande viljeriktning. Policyn kommer dessutom att vägleda till de andra dokumenten som har djupare kunskap i exempelvis gestaltningsfrågor.

Om allt går enligt plan kan den nya arkitekturpolicyn presenteras och antas av kommunfullmäktige under våren 2020.

Redan i år läggs den nya byggnadsordningen – som har ett omfång på 150 sidor och fungerar som ett kunskapsdokument över stadsdelarnas historiska och tilltänkta karaktär – fram i nämnden.

– Byggnadsordningen är ett lite mer tidlöst dokument för stadsbyggnad och arkitektur
i Stockholm. Det är inte så daterat och politiskt laddat, och initierades av förra majoriteten
men har fått leva vidare med den nya så vi hoppas att den ska kunna leva länge. Det är tacksamt eftersom vi här i Stockholm ofta byter majoritet, säger Torleif Falk.

Han och stadsbyggnadskontoret har inför framtagandet av den nya arkitekturpolicyn tagit lärdom av andra städer. Torleif Falk sitter även med i en informell referensgrupp som behandlar arkitekturpolicyer tillsammans med riksarkitekten Helena Bjarnegård.

Torleif Falk pekar på riskerna i utformningen av dokumentet:

– Poängen med en arkitekturpolicy är att den utgör ett kunskapsunderlag som ger stöd för ökad samsyn, bredare ansvarstagande, ­tydligare arbetssätt och större förutsägbarhet. Det finns därför en risk att dokumentet inte stöder de här behoven om det blir för vagt. Samtidigt kan det inte bli för tydligt för frågorna är såpass komplexa att det inte finns entydiga svar. Dessutom kan det bli svårare att få