Möt vinnarna på Arkitekturgalan: ”Arkitekturen blir allt viktigare”

Filborna vattentorn utanför Helsingborg får årets Kasper Salin-pris. Enligt juryn har ”både arkitekten och arkitekturen bidragit till en lösning som vi hoppas i förlängningen ska visa sig vara lika hållbar som romartidens betong”.

Det är sjätte gången som Gert Wingårdhs kontor får det prestigefulla priset.

– Det är superkul, förstås. Jag trodde att det var omöjligt att få det en gång till. Jag hade noll förväntningar. Jag trodde att Sara (kulturhus i Skellefteå) var den självklara vinnaren, säger Gert Wingårdh.

– Jag har fått verka i en tid när arkitekturen blivit viktigare. Det är väldigt kul.

På vilket sätt har den blivit viktigare?

– Jag menar att arkitekters värderingar var tillbakatryckta på slutet av 1970-talet, när jag började arbeta. Det hade mycket att göra med de cityförändringar som var, och miljonprogrammet.

– Jag tycker att miljonprogrammet i stora stycken varit väldigt lyckat. Du ska inte glömma alla de 300 000 radhus som byggdes, fantastiska bostäder.

– Men under 1990-talet blev arkitekturen mer uppmärksammad, och det blev lite förlösande. Tänker bland annat på Hammarby sjöstad, som är en väldig uppskattad miljö i dag. Sedan dess har det varit mycket trevligare att jobba.

Var hämtade du inspiration för tornet?

– Som Jonas (Edblad, arkitekt på Wingårdhs) sa, betraktas vatten som ett livsmedel i dag. För att säkerställa det, måste man kunna tömma tankarna till 100 procent. Det innebär att man delar upp dem i två, så när det ser ut som ett kärl, är det i själva verket ett kärl innanför det andra. När Jonas sa det tänkte jag att man kunde lägga ett kärl utanför.

– Vi känner inte till någon föregångare till det i världen. Sedan har tornet 24 pelare, så det fungerar som ett gigantiskt solur. Vattentorn är normalt bara exteriör, men nu blir det också ett interiört landskap. Många har sagt att det ser ut som Stonehenge, men det tänkte vi aldrig på när vi ritade det.

Vilket är världens vackraste vattentorn, om du inte får säga Filborna?

– Jag tycker att Svampen i Örebro är en fantastisk innovation. Otroligt fint vattentorn.

Du var barfota under prisutdelningen. Varför?

– Jag är barfota av många skäl. Första är att det ger intrycket av att vara falskt ödmjuk. Andra att jag brukar gå i sandaler, och det är vinter, så jag har ett par varma curlingskor. Nummer tre: Jag gillar att väcka uppmärksamhet.

Planpriset

Planpriset går i år till Stockholms stad, för sin nya byggnadsordning och arkitekturpolicy. ”I den polariserade debatten om stadens utveckling bidrar vinnaren till att höja kunskapen om vad arkitektur är och vad det kan bidra med”, skrev juryn.

– Det känns fantastiskt, säger Torleif Falk, stadsarkitekt i Stockholm.

Varför ska ha en stad ha en arkitekturpolicy?

– Stadsbyggandet är så komplext. Det är mer komplext i dag än någonsin, skulle jag säga. Så det behövs mycket kunskap om många olika områden. Har man den kunskapen med sig in i processerna, så blir det mycket bättre, och processerna blir enklare.

Det brukar gå hett till i debatten om Stockholms byggpolitik. Hur har det varit att jobba med de här dokumenten?

– Det har varit diskussioner och vi har fått en hel del skriverier. Det är inte alla som har delat juryns uppfattning. Många har velat att den ska vara mer sträng, med mer regler och tydliga riktlinjer. Men vi bedömer att det inte är möjligt, och vi tror på att professionen kan hantera frågorna.

Fokus har legat på samspel och ”den klassiska ordningen”. Har ni lyssnat på Arkitekturupproret?

– Ja, det är klart vi har. Men man får skilja på klassisk stil och klassisk ordning. Att jobba efter klassisk ordning ser vi som en metodik. Du tar dig igenom huset olika beståndsdelar, sedan tar du ställning till hur du utformar dem. Det behöver inte leda till en klassisk byggnad.

Att tydligt betona samspel med omkringliggande miljö, är det ett sätt att diktera byggstilen?

– Det skulle jag inte säga. Utan det är mer grammatiken. Det är som att jämföra med om du har en bra gammal låt, och gör en remix på den. Det viktiga är att det synkar tillsammans.

Har du något nyare favorithus i Stockholm?

– Liljevalchs tillbyggnad. Jag tycker att det är en fin volym som smälter in väl i rytmen. En bra släkting med den äldre byggnaden. Det finns stora igenkänningar med grammatiken, men i en ny förpackning. Det är också ett litet hus, men ganska stort när man kommer in, säger Torleif Falk.

Landmärket

Sveriges Arkitekters pris för bästa landskapsarkitektur, som för första gången delades ut under det nya namnet Landmärket, gick till omdaningen av Stora torget i Eslöv. Ansvarigt kontor är Sydväst arkitektur och landskap.

– Det känns fantastiskt, helt underbart, säger Niklas Bosrup, landskapsarkitekt på Sydväst.

Enligt nomineringen stödjer torget ”visionen om småstadens hjärta”. Hur skulle ni beskriva ett sådant?

– Svår fråga. Det tänkte vi väldigt mycket på. Eslöv har redan ett hjärta, som kanske behövde ett slags hjärtoperation, en förädling. Det behövdes ett nytt torg. Och det klingar lite med ett vardagsrum, det måste vara för alla, säger Niklas Bosrup.

– Vinnarförslagets motto visar hur väl man tänkte på detta med hjärtat: ”I love Eslöv”, fyller Eva Hallberg, kommundirektör i Eslöv, i.

Man talar ofta om centrumdöden, att butiker stänger och folk handlar på nätet. Tänkte ni på det?

– Kommunen hade gjort en omfattande centrumutredning innan man bestämde sig för att torget skulle rustas upp. Utredningen kom fram till att man skulle börja med stadens hjärta, och jobba utifrån det, säger Åsa von Malortie, landskapsarkitekt på Sydväst, och fortsätter:

– Det är ett väldigt självklart stadsrum, med många kvaliteter att ta tillvara. Många träd finns kvar, men med annan inramning. Det är också en helt ny höjdsättning av marken, som gör att torget inte är i rörelse på samma sätt. Det har stannat upp, så man kan vara och vistas där.

Markteglet hämtar inspiration från rapsfält. Hur har ni tänkt?

– Vi försökte att hitta en palett som var naturinspirerad, men stiliserad på ett sätt som passar i ett stadsrum. Eslöv har mycket tegelarkitektur och en tegeltradition, säger Niklas Bosrup.

Vad kan andra centrumprojekt lära av er?

– Att ha jättetydliga mål och att hålla fast vid dem under hela processen. Det stormar i alla projekt och man kan ifrågasätta hur man använder pengarna, och så vidare. Så målen måste vara tydliga, säger Åsa von Malortie och fortsätter:

– Men det handlar också om att hitta varje plats unika förutsättningar och kvaliteter, och jobba med dem. Inte att bara plocka från någon annan.

Guldstolen

Priset Guldstolen, för bästa inredningsarkitektur, gick till Kunskapsskolan i Gällivare. Liljewall arkitekter och MAF arkitektkontor ligger bakom utformningen.

”Utsidan blir insidan och den röda tråden löper vidare; från de bastanta kraftfullt röda sittmöblerna och den skulpturala mörkt linoljefärgade ståltrappan med sina tvinnade trapplopp till den lekfullt utformade belysningen, lätt, sirlig och grafisk”, lyder motiveringen.

Det är första gången på minst 17 år som ett kommunalt projekt vinner Guldstolen.

– Det jag tänker på är att det går tillbaka till 1960- och 1970-talet, att kvaliteten på publika byggnader, som skolor, får den roll i staden som de har haft, säger Jonas Hermansson, inredningsarkitekt på Liljewall, och fortsätter:

– Att det är en viktig byggnad, där ungdomarna och de som jobbar känner stolthet, och utbildningen får tillbaka sin kvalitetsstämpel.

Skolan byggdes i samband med flytten av Malmberget, och mycket möbler och inredning har återanvänts.

– Det kanske bara är en kommun som skulle kunna göra ett återbruksprojekt, som detta är. Man är utanför bekvämlighetszonen, säger Mats Jakobsson, arkitekt på MAF och uppdragsansvarig.

– Det är inte bara lösa möbler, utan en hel industripark, en fordonspark. Alla maskiner som var i förra skolan har återanvänts. Det var en stor ambition från kommunen, säger Jonas Hermansson.

Jag kan tänka mig att privata initiativ oftare vinner pris för bästa inredningsdesign eftersom de har en annan budget. Vad tänker ni?

– Vi har inte behandlat det som inredningsarkitektur, utan arkitektur. Hela projektet har varit lika mycket insida som utsida, och det har varit det starka konceptet. Så har kommunen också tänkt, vilket gjort att det inte varit en speciell peng för det, säger Jonas Hermansson.

– Utmärkande är också att många från kommunen varit inblandade. Lärare som haft klassrum i gymnasieskolan som fallit i gropen, har varit med i programmeringen av de nya lokalerna, säger Mats Jakobsson.

Vad har ni hämtat inspiration från?

– Vi har haft ett krav från kommunen att ta hänsyn till naturen, platsen, gruvortens historia och folkminoriteterna. Allt det går in i en deg som blev kunskapshuset, säger Mats Jakobsson.

– Signifikant har varit att vi tagit platsen i anspråk. Vi har försökt analysera vad som är precis på platsen och inte sneglat på något annat. Det är naturen, minoritetsfolket, kulturen, de som bor där, säger Jonas Hermansson och tillägger:

– Det kan finnas en problematik i att som jag komma från Göteborg och genomföra det här projektet. Och det kan också vara styrkan, att vi försöker läsa in platsen så gott vi kan och göra vår tolkning.

Vid Arkitekturgalan delades ytterligare tre pris ut. Sveriges Arkitekters kritikerpris gick till journalisten Annica Kvint, Trafikverkets arkitekturpris gick till nya spårvägen i Lund och tidskriften Arkitekturs pris, Ung svensk arkitektur, gick till gotländska arkitektkontoret Ateljé Ö.