REPLIK: ”Monofunktionella bostadskvarter blir också en enklav”
Anna Reuter Metelius gör här sin slutreplik efter Monica von Schmalensees svar på debattartikeln som kritiserar att planprisjuryn nominerar Fixfabriken i Göteborg till Planpriset.
Monica von Schmalensee förefaller i sin replik hålla med om det mesta i debattartikeln. Repliken förklarar i stora drag hur man har tänkt kring nomineringarna vilket ökar förståelsen, det är bra.
Av motiveringen att utläsa så verkar det vara just kvarteren på den avrivna fabrikstomten man har fokuserat på i nomineringen. Dess arkitektoniska kvaliteter i volymuppbyggnad och fasadkompositioner lyfts särskilt fram. Replikförfattaren framhåller att man förmodligen skulle ha haft andra idéer för områdets utveckling idag. Det är sorgligt och ohållbart med en plan med så kort livsspann, tio år att jämföra med planerna för omgivande områden signerade Lilienberg – ett sekel senare håller de fortfarande världsklass i stadsbyggnad. Och då inte utifrån primärt fasadarkitektur och ren estetik utan stadsbyggandet: aspekter som indelningen i allmän och privat, gaturum och gatunät, siktlinjer, täthet, fastighetsindelning, tidsliga och rumsliga sammanhang, utbud och målpunkter, grönska och mobilitet. Den gestaltade livsmiljön i form och funktion.
I den äldre, nu rivna, kulturhistoriskt värdefulla fabriksbyggnaden, fanns värdefulla målpunkter för boende i omgivande bostadsområden och för staden. Nu ersatt med monofunktionella bostadskvarter med bostadsrätter. Hur man än vänder och vrider på det så blir det fortfarande tyvärr just en enklav. Rivningar må inte ha varit kontroversiellt för större delen av branschen och arkitektkåren vid tiden för planarbetet, men för den del av plan- och byggsektorn som arbetar med utgångspunkt i kulturmiljön och befintliga värden var det kontroversiellt även då, liksom för boende i stadsdelen.
Utöver det rent materiella värdet i återbruk av det redan byggda, bär äldre byggnader på berättelser av betydelse för platsförankring och identitet. Med ett breddat perspektiv och en tydligare utgångspunkt i sina egna handlingsprogram och råd menar jag att Sveriges Arkitekter bör nominera och prisa de omvandlingsprojekt som visar vägen med innovativa metoder inom integrerat bevarande (Integrated Conservation), att inspireras av för en omställning av kåren och branschen.
Anna Reuter Metelius är bebyggelseantikvarie och arkitekt.
