Ett halvår innan kriget bröt ut hade Veronika Chertova tittat på ett reseprogram om Sverige. Hon lockades av skandinavisk arkitektur, utan att veta att hon snart skulle vara där. Den 23 mars i år reste hon mot Stockholm tillsammans med sin hund och en bekant. Hon lämnade Charkiv i östra Ukraina där hon är uppvuxen, har sin familj och har utbildat sig till arkitekt. Då hade hon bott i en källare och i en by utanför staden, medan byggnader i hennes kvarter förstördes.
– Jag ville till en plats där jag kunde fortsätta utvecklas och göra det jag älskar mest, landskapsarkitektur och design. Och jag tänkte att kanske skulle jag kunna återvända till Ukraina i framtiden, för att bygga upp vårt land igen, säger Veronika Chertova.
Några dagar tidigare hade hon kontaktat svenska arkitektföretag som jobbar med landskapsarkitektur och Landskapslaget hade svarat snabbt med ett erbjudande om en projektanställning. Hon packade och åkte.
På tågstationen i Stockholm väntade anställda från Landskapslaget. Hon fick hjälp med en tillfällig bostad, kontakt med Migrationsverket och ett SL-kort. Sedan följde en månad av väntan. På svar från Migrationsverket och på att få ett bankkort som fungerar i Sverige. Den 8 maj kunde hon börja sin anställning.
– Allt hade gått så fort, från att ena dagen vara omgiven av bomber till att befinna mig på en så lugn och tyst plats där allt gick långsamt. Det var stressande, men jag fick mycket stöd av mina kollegor på Landskapslaget, säger Veronika Chertova.
Allt hade gått så fort, från att ena dagen vara omgiven av bomber till att befinna mig på en så lugn och tyst plats där allt gick långsamt.
Hon tog examen på arkitektskolan i Charkiv 2014. Där fanns ingen specialisering i landskapsarkitektur, det är ett intresse som vuxit sig allt starkare hos henne. De första åren formgav hon möbler och gjorde trädgårdsdesign för mindre arkitektföretag. Sedan reste hon till Kiev och ett större företag inriktat på landskapsarkitektur. När coronapandemin bröt ut åkte hon tillbaka till Charkiv där hon startade ett företag tillsammans med en erfaren konstruktör och de anställde flera unga arkitekter.
– Vårt första uppdrag var en privat trädgård i en sluttning med björkskog. Jag tyckte mycket om det projektet.
Tillsammans genomförde de nästan 20 projekt innan kriget bröt ut. I dag är hennes partner i Lviv i västra Ukraina och de fortsätter att jobba ihop, tillsammans med en landskapsarkitekt som också befinner sig i Ukraina.
I Sverige delar Veronika Chertova sin tid mellan Landskapslaget där hon är anställd och Ettelva arkitekter som debiterar hennes tid två dagar i veckan. Hon medverkar i flera projekt på båda kontoren och på Ettelva instruerar hon de anställda i 3d-modelleringsprogrammet Archicad. Hon tycker att arbetet fungerar bra. Svenska lagar och regler lär hon sig allt eftersom. Den största utmaningen är språket.
– Jag behöver lära mig svenska snabbt. Det är svårt att inte förstå diskussioner omkring mig och jag behöver kunna läsa och skriva svensk text i mitt arbete.
Nu har hon just kommit in på en kurs på SFI, hon väntar på att få sin arkitektexamen validerad av Universitets- och högskolerådet, UHR, och hon ska snart flytta till en ny lägenhet. Men hon har svårt att tänka särskilt långt framåt.
– När jag lämnade Ukraina tänkte jag att jag kunde komma tillbaka efter ett tag med mycket erfarenhet. I dag vet jag inte om eller när jag kommer att kunna resa hem.
Veronika Chertova
Ålder: 31 år
Utbildning: Statliga arkitektskolan i Charkiv, Ukraina.
Arbetsliv: Tog examen 2014 i Charkiv, har jobbat på en träfabrik i Charkiv, ritat och byggt egna möbler, jobbat på ett landskapsarkitektkontor i Kiev och drivit eget företag i Charkiv. Jobbar nu på Landskapslaget och Ettelva arkitekter i Stockholm.