REPLIK: ”Inte alltid det bästa valet att bevara varje hus”
Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö svarar på Ola Nylander, Frida Nerdal med fleras inlägg om alla arkitekters ansvar att förhindra rivningar.
Skibenten replikerar på en debattartikel av Ola Nylander, Frida Nerdal, Filip Laurits och Claes Caldenby som också publicerats i Arkitekten nr 3.2023.
Stadsplanering handlar ju om avvägningar mellan olika nyttor och skador på staden. Vistelsevärden, mobilitet, skönhet, hållbarhet och funktion ska vägas i en helhet, där det ibland är motiverat även att riva för att förbättra staden. I praktiken gör vi ju en hållbarhetskalkyl av det slaget som omnämns i Ola Nylander, Frida Nerdal med fleras artikel. I en sådan kalkyl ska ingå både nyttor för och skador på stadens hållbarhet.
Göteborg är en stad, likt många andra, med tradition av rivningar. Vid 1960-talets stadsomvandlingar revs hela stadsdelar. Spåren av misären i de gamla arbetarstadsdelarna skulle raderas, hela stadsmönster försvann. Nu är vi i ett annat läge, trosvissheten att allt nytt är bättre än det gamla finns inte längre. Insikten om att både kulturmiljön och hållbarheten pockar på att vi ska återanvända både hus och stadsmiljöer växer.
Vi får varken fastna i ett ideologiskt motiverat rivningsraseri som på 1960-talet eller springa in i andra hörnet och säga att inget får röras.
Detta innebär inte att det alltid är det bästa valet att bevara varje hus. Vi får varken fastna i ett ideologiskt motiverat rivningsraseri som på 1960-talet eller springa in i andra hörnet och säga att inget får röras. Stadens användning förändras och vi måste aktivt förändra både mobilitet och våra andra livsmönster för ställa om staden till en hållbar organism som även våra barn och barnbarn kan nyttja.
Vi måste lära oss att arbeta efter en 4-stegsprincip, där alla andra lösningar prövas innan man river ett hus. Men vi kan inte postulera att inget hus får rivas, eftersom den totala nyttan för staden ibland överstiger skadan av en rivning även av ett fungerande hus.
Som jag tidigare sagt: En stad ändrar ständigt karaktär och användning, det är svåra ställningstaganden vad vi kan och ska bevara. Vi kan inte bo i ett museum, men vi får heller inte tappa kontakten med historien.
Björn Siesjö är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Göteborgs Stad.
