Debatt

”Dags att blicka mot landsbygderna!”

24 oktober 2018 - Av Stina Johansson

Arkitekter bör engagera sig mer i utvecklingen utanför tätorterna, skriver studenten Stina Johansson.

Annons
Annons

”Arkitekter kan hjälpas åt att göra landsbygderna mer attraktiva att leva i, och öppna ögonen hos andra än bara sommargäster”, skriver Stina Johansson.

Foto Istock

Debatten om bostadsbrist, förtätning och medborgardialog har inte undgått någon. Det är på många sätt fantastiskt att arkitektkåren lyft blicken från ritbordet och börjat interagera med de som faktiskt ska bo i husen och staden. Ett demokratiskt kliv i rätt riktning som ger oss bättre och mer gynnsamma städer.

Vi talar om landsbygden, i singular. Som om det handlar om en by, med ett sorts landskap.

Men det är just det. Staden. Idag bor de allra flesta svenskar i städer, vilket ansetts vara en nödvändighet för att kunna göra karriär i bostad och arbete. Behöver det vara så? Finns möjligheter och utvecklingsanda på andra ställen än i staden? Inte minst under studietiden märks det att landsbygden åsidosätts. Hur vi uttrycker oss i landsbygdsdebatten skvallrar om detta. Vi talar om landsbygden, i singular. Som om det handlar om en by, med ett sorts landskap. Vi har tusentals landsbygder som alla vill utvecklas. Fantastisk natur som vi kan ta del av på fler sätt än genom vandringsleder.

Arkitekter har makt att styra utvecklingen åt ett annat håll och kan hjälpas åt att göra landsbygderna mer attraktiva att leva i, och öppna ögonen hos andra än bara sommargäster och turister. Idag skapas arkitektritade byggnader och landskap på landsbygderna främst i syftet turistmål. Det är ett fantastiskt bra sätt att öppna för ytterligare utveckling – det gäller bara att vi vågar och vill tänka vidare! Vi kan ge landsbygderna en annan karaktär än röda stugor, herrgårdar eller varuhuslådor på åkrar, våga visa upp arkitektur även här.

Naturligtvis ska vi vara varsamma med den miljö vi lever i och behöver. Jordbruk och annan ekonomisk mark måste få ta sin plats, men vi kan bidra till att ge den ett arkitektoniskt sammanhang som lyfter det vackra som redan finns även här.

Trots att det för det mesta är i städerna som jobb och bostäder idag finns börjar allt fler människor se sig om efter något mindre tätbefolkat. Enligt SCB har befolkningen på landsbygderna ökat i 152 kommuner sedan 2010. Landsbygderna är fulla av möjligheter och det känns inte hållbart att bara tänka på staden som den levande delen av landet.

Stina Johansson Student SLU Ultuna och sekreterare i Sveriges Arkitekter Studenterna

3 kommentarer

Som tidigare kommentarer tagit upp håller jag med om att det finns en problematik med att en landsbygd lyfts fram. Ofta den romantiserade bilden med herrgårdar och röda stugor du tar upp. Samtidigt anser jag att vi bör ha respekt inför uppgiften minska avstånden mellan land och stad – arkitekter eller planerare har inte ensam makten att vända trenden. Men vi spelar viktiga roller med vårt arbete och hur vi behandlar land och stad i våra vardagliga praktiker.

Sedan bör nog befolkningsökningen på landsbygden senaste åren problematiseras. Visst kan vi se en ökning, men är kan vi säga att det är en trend eller bara en avbrott i urbaniseringstrenden? Vad spelar och spelade omvärldens läge 2015 för del i detta?

Håller med Stina om att det är fel att alltid beskriva sk Landsbygd som någonting diffust, ett område ”någonstans utanför stan”. Precis lika irriterande är det när det talas om Norrland som också ”klumpas ihop” till ett stort odefinierat område,istället för att tala om de många fina landskap, orter, städer, byar som faktiskt finns på Landsbygden och i Norrland.

Jag pendlar sedan fem år mellan jobbet i Stockholm och maken i ett av de vackrare områdena kring Indalsälven i Medelpad. Byn vi bor i hade sin glanstid när vattenkraften byggdes ut på 1950-talet. Här fanns butiker (obs plural), skola och flera bensinstationer samt småjordbruk. Nu är det en dryg mil till centralorten med skola, vårdcentral, bensinautomat och butik som drivs med statligt stöd eftersom det måste finnas ett minimum av service på landsbygden. Kopparnätet för telefoni ska fasas ut och bredbandsutbyggnaden går trögt – den måste vi dessutom betala cirka 20 tkr för att få indragen i huset. Buss till Sundsvall går två gånger per dag för att de få barn som bor här ska kunna komma till skolan i centralorten. Många hus står tomma och är dåligt underhållna. Folk säljer inte för priserna är för låga och eventuella investeringar i renovering och ombyggnad lönar sig därför inte. Vårt eget hus med 4 ha mark köpte vi för 1/10 av vad en bostadsrätt med motsvarade boendeyta kostade i Stockholm 2011. Utvecklingen av landsbygderna handlar inte i första hand om arkitektur utan om infrastruktur och annat som kan göra det attraktivt att bosätta sig utanför städerna – där jobb och utbildningar finns.

Naturligtvis är det positiv att även värna arkitekturen på landsbygden, men utanför detaljplanerade områden finns varken lagrum, intresse eller ekonomiska möjligheter att satsa på det som inom arkitektkåren idag anses vara ”god arkitektur”. En annan sak är att det BORDE vara så att arkitekturen utanför tätorterna kunde värnas om, för en bra arkitektur kan bidra till att locka fler människor till landsbygderna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *