Så gick den anrika skolan från rivningsklar till värd att bevara

I november 2021 fick Ulricehamn en ny stadsarkitekt vid namn Rebecka Engvall.

Hon hade jobbat kommunalt med planering i Eslöv, som gestaltande arkitekt på Tengbom och på länsstyrelsen i Skåne med bostadsfrågor.

Dessutom hade hon precis avslutat en ettårig kurs i restaureringskonst på Kungliga konsthögskolan, KKH, i Stockholm.

Vilket skulle få betydelse.

Hon kom till ett Ulricehamn där det sedan flera år pågick en utredning om kommunens skollokaler. Rebecka Engvall kastades in i processen i början av 2022.

Och kände sig snart ganska besvärlig.

Bakgrunden till skolutredningen är att Ulricehamn kommun växer. Skollokalerna räcker inte till och bristen skulle framför allt lösas med nybyggnation. Men frågan var vad som skulle hända med den gamla Stenbocksskolan som majestätiskt tronar på höjden över staden. Riva eller renovera?

Fastighetsförvaltningen förordade sedan länge rivning, åtminstone av vissa delar. Skolan sågs som sliten, mörk och otidsenlig. Bäst att jämna med marken. Det tyckte även politikerna, som lyssnade på sina tjänstemän.

Men Rebecka Engvall kom in med helt andra ögon. Bevarandeögon.

– När jag kom till Stenbocksskolan för första gången såg jag direkt att det finns jättestora värden i den. Det är en skola byggd 1913 med fina tillägg från 1930-talet och 1960-talet som visar skolpedagogikens utveckling, säger hon.

Förvaltningens uträkningar visade att det skulle bli billigare att bygga en ny skola jämfört med att renovera. 

Men Rebecka Engvall ville inte hålla med om att skolan var uträknad, tvärtom.

– Jag blev ganska chockad över att man inte alls hade tittat på vad skolan har för kulturmiljövärden. Då drog jag i handbromsen och begärde ett yttrande från förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsegionen, säger hon.

Yttrandet slog kortfattat fast att skolan hade ett värde ur kulturmiljösynpunkt.

Rebecka Engvall bestämde sig för att rädda skolan från rivning.

– Jag kände mig jättejobbig och förstod att det kunde leda till en konflikt. Men jag såg också en chans att på ett pedagogiskt sätt visa att vi genom att inte riva kan bidra till att nå våra klimatmål och visa att vi värnar om vår historia.

Hon tog kontakt med två av sina före detta lärare på Kungliga konsthögskolan, Lone-Pia Bach och Margarida Amaral, och undrade om det kunde vara intressant för KKH att använda Stenbocksskolan som objekt i en av kurserna i restaureringskonst? Lärarna kom på besök i oktober 2022 och Rebecka Engvall visade dem runt. Hon minns att de satt på läktarna i den välbehållna idrottshallen från 1960-talet när de konstaterade att skolan skulle passa utmärkt som studieobjekt.

I december kom därför fyra studenter från Kungliga konsthögskolan till Ulricehamn för att inventera och beskriva Stenbocksskolan.

– Det var en jättechans för oss att få ett kunskapsunderlag om skolan. Jag tror att många här var överraskade och lite stolta över att Kungliga konsthögskolan visade intresse för en av våra byggnader, säger Rebecka Engvall.

Kursen på KKH hade det talande namnet ”Framtiden är redan byggd”. Arkitekten Emma Svanberg var en av de fyra studenterna som arbetade med Stenbocksskolan. De andra var Tove Sjöberg, Jennifer Magnusson och Klara Kohls.

– Vi hade grävt fram arkivmaterial och läst på om skolan veckan innan vi åkte. Så det var spännande att se den i verkligheten. Det var direkt tydligt att det fanns stora kvaliteter dolda under lager av slitage och okänsliga renoveringar, säger Emma Svanberg.

Första besöket var under en helg. Tove Sjöberg, inredningsarkitekt och vinnare av Guldstolen för renoveringen av Uppsala stadsteater, minns det som att stillheten verkligen lyfte fram Stenbocksskolan.

– Det var väldigt speciellt att vara där på helgen när det inte var någon verksamhet, utan bara denna stora byggnad. Vi hade nog tusen bilder var i våra mobiler när vi åkte från skolan, säger hon.

Jennifer Magnusson, byggnadsantikvarie på Tyréns, konstaterade att skolan är byggd med stor omsorg och i gedigna och tidstypiska material. Men att den även var värd att bevara av andra skäl.

– Skolan har funnits på platsen i över hundra år och många av stadens invånare har en koppling till den. Den är en viktig del av stadens identitet och speglar med sina olika tillbyggnader samhällets framväxt, säger hon.

För Klara Kohls, arkitekt som i huvudsak ritar om- och tillbyggnader till byggnader från 1600- och 1900-talet, är det en självklar utgångspunkt att använda det redan byggda.

– Jag tror att det är framtiden. Det är mycket mer hållbart än nybyggnationer, oavsett hur många miljöcertifieringar de har.

De fyra studenterna visste att deras arbete kunde få avgörande betydelse. Men det var bråttom. Rebecka Engvall och skolutredningsgruppen hade ett inplanerat möte med politikerna i kommunstyrelsen i januari.

Rebecka Engvall tänkte lansera ett nytt begrepp.

– Vi var tvungna att vara djärva. Inte bara prata om att bevara, utan också om hur skolan kan utvecklas. Ordet renovering har inte någon sexig klang. Jag såg chansen att använda ordet transformation. Kanske politikerna skulle tycka att det låter bättre. Det är något annat än att bara måla om lite.

Mötet kändes bra, men den verkliga vändpunkten kom inte förrän senare under våren. Den ägde inte rum i något anonymt mötesrum i kommunhuset, utan på själva scenen för hela dramat.

Den 2 maj samlades Ulricehamns fem kommunalråd utanför Stenbocksskolan. De var inbjudna för att titta på lokalerna på plats tillsammans med Rebecka Engvall och de fyra studenterna.

Kommunstyrelsens ordförande Wiktor Öberg (M) var avvaktande, minns han nu efteråt.

– Jag såg det initialt, om jag ska vara ärlig, som en nackdel att de skulle visa oss byggnaden. Jag tänkte att de skulle försöka få skolan att vara mer värd att bevara än den är. Jag var skeptisk när jag gick dit, säger han.

Han var själv elev på skolan för 15–20 år sedan.

– Jag mindes lokalerna som tråkiga och nedgångna redan då. Därför har jag drivit stenhårt i flera år att vi ska riva skiten och bygga nytt. Att renovera är lite som att polera skit – det är fortfarande skit i grunden.

Men under rundvandringen noterade han hur han började se nya saker i sin gamla skola.

– Det var väldigt intressant att få studenternas syn på hur man skulle kunna transformera den till att bli en ljus och fräsch skola. Under rundvisningen lyckades de övertyga mig om att det kan bli en väldigt häftig skola.

Han har varit på rundvandringar i skolan förut, med skolledningen och fastighetsavdelningen.

– Men då var det mer fokus på alla dåliga saker, alla problem och hur dålig skolan var. Den här gruppen hade en helt annan infallsvinkel och berättade hur man kunde skapa nytt med det gamla. Det var ett kreativt nytänk i det som verkligen fick mig att vakna. Sådana tankar hade vi inte kunnat få om vi inte hade haft studenterna på plats, säger Wiktor Öberg.

Oppositionsrådet Klas Redin (S) var också med på rundvandringen.

– Vi har levt i tron att vi skulle riva skolan, i alla fall delar av den. Det var aldrig tal om några kulturvärden under förra mandatperioden. Så vi i politiken var rätt skeptiska till att det skulle finnas några värden i skolan. 

– Men sedan gick vi runt där under en halvdag och studenterna och vår stadsarkitekt pekade ut vad de tycker är värdefullt. Det var en mycket bra rundvandring. Skolan har förvanskats under årens lopp. Sakta men säkert förstod vi politiker också att det finns mycket där som är synd att riva, att det är resursförstörelse. Man kan transformera i stället.

Inställningen till skolan hade förändrats.

– Ja, vi tänker inte framhärda i att vi ska riva något, säger Klas Redin.

Wiktor Öberg instämmer.

– Partierna är eniga. Vi får mer skola per skattekrona om vi återanvänder det vi har.

Rebecka Engvall fick politikerna att svänga, med hjälp av studenternas arbete.

När skolfrågan och Stenbocksskolan debatterades i fullmäktige var det med en ny ton.

Det ena inlägget efter det andra handlade om att skolan skulle transformeras.

– Transformation nämndes över 40 gånger från talarstolen. Jag satt och räknade under debatten. Jag är stolt över att vi som lite mindre kommun gemensamt hittade en progressiv väg framåt. Det tyckte jag var häftigt, säger Rebecka Engvall.

Och ser väldigt nöjd ut.