Så blev fladdermössen avgörande i planeringen

I slutet av 1980-talet började ett entomologiskt sällskap sätta upp fällor för flygande insekter på flera olika platser i Tyskland. I drygt 60 olika naturreservat fångades insekter, artbestämdes och vägdes. När deras noggrant genomförda undersökning presenterades för världen fick det enorma rubriker i pressen. Det talades om ”ekologisk armageddon”. 

Det visade sig att mellan åren 1989 och 2016 hade mängden flygande insekter – själva den gemensamma vikten av dem – minskat med inte mindre än 76 procent. Tre fjärdedelar helt försvunna, på så kort tid! En enorm minskning som naturligtvis påverkar våra ekosystem.

Efter att den här nyheten kom ut har en del försök gjorts för att till exempel bygga bon för de bin och humlor som trots allt överlevt armageddon. Detta för att de ska kunna trivas bättre och hjälpa oss med den inte helt oviktiga ekosystemtjänsten pollinering. 

I sammanhanget är det inte så konstigt att vi människor främst tänker på insekter som lever på dagen, eftersom det är dem vi ser. Men faktum är att till exempel nattfjärilar är minst lika viktiga pollinerare som bin. De besöker också fler sorters blommor än bina, vilket gör dem än viktigare för ekosystemen. Till skillnad från oss själva är de flesta djur som lever på jorden nattlevande. Det är alltså medan vi själva sover som det mesta av naturens aktiviteter sker, i form av parning, jakt, nedbrytning och pollinering. 

Den som sett en nattfjäril få syn på ett av människan skapat ljus i natten vet att den blir helt hypnotiserad. Det gäller också många andra insekter. De kan inte slita sig från ljuset utan blir kvar där. När lampan sedan slocknar på morgonen har insekten ofta redan dött av ren utmattning.

Det är först under de senaste åren som forskarvärlden och samhället på allvar börjat lägga ihop två och två här. De så kallade ”ljusföroreningar” som vi människor byggt i en sådan utsträckning att jorden sedd från rymden numera glöder i natten utarmar också hela ekosystem. 

Exemplen ovan är hämtade från biologen och författaren Johan Eklöfs bok Mörkermanifestet som kom ut 2020 och nu har fått ett brett internationellt genomslag. Han berättar att när han jobbade med boken fanns det så lite forskning om ljusföroreningar att han utan problem kunde hålla bra koll på hela forskningsfältet. När han höll på att avsluta den upptäckte han att han började få svårt att hinna med, och intresset har bara fortsatt att öka. Så medvetenheten om fenomenet har exploderat under bara några år.

Det är här fladdermössen också kommer in i bilden. Det finns 19 olika arter av fladdermöss i Sverige. Alla är fridlysta. Det är förbjudet att påverka deras livsmiljöer så att den ekologiska funktionen försämras.

– Finns det fladdermöss på en plats så finns det också biologisk mångfald och väl fungerande ekosystem, säger Johan Eklöf. 

– Trivs fladdermössen så är det också tillräckligt mörkt för andra djur.

Så långt är allt gott och väl. Men det här innebär också nya bekymmer och utmaningar för en hel del planarkitekter.

I flera kommuner i södra Sverige berättar kommunala planarkitekter för oss att frågan om fladdermöss plötsligt blivit någonting som de tvingats ta hänsyn till. Ändringen kom för ungefär ett år sedan. 

– Jag tror den här typen av frågor är lite stilskapande, säger Marcus Borg, planarkitekt i Karlskrona kommun.

Det var när de ville bygga ett mindre flerfamiljshusområde för ett kommunalt bostadsbolag som kommunen stötte på patrull. Det handlade om tvåvåningshus i skärgårdsmiljö, och det blev överklagat till Mark- och miljödomstolen, som beslutade att upphäva planen.

– Numera beställer vi fladdermusinventeringar till nästan alla kommande projekt. Inte för att vi tror att det finns fladdermöss där, utan för att slippa få våra planer upphävda igen, säger Marcus Borg.

– Det är förstås problematiskt, att man utreder saker bara för sakens skull. Den energin hade man kunnat lägga på någon fråga som kanske egentligen är viktigare att utreda.

Jens Löfqvist, planarkitekt i Ronneby kommun, har liknande erfarenheter. Ett område med parhus i två våningar var hos dem tänkt att koppla samman två andra områden där man också planerar att bygga bostäder. Det överklagades till Mark- och miljödomstolen, som beslutade att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. De närliggande områdena inväntar fler utredningar, bland annat fladdermusinventering, och de båda projekten tar mycket längre tid än vad det var tänkt, på grund av förutsättningar som inte var kända från början. 

Jens Löfqvist tycker att det är bra att frågan utreds, och han försäkrar att han tycker att fladdermössen ”ska få ha det gött också”. Men han säger också:

– Vi måste ha livsmiljöer som funkar för både människor och djur, men i den här frågan saknas det en diskussion om helhetsperspektiv.

Även Sölvesborgs kommun, där Dan Janérus är planarkitekt, har ett liknande fall. I den planen är det tänkt att 170 nya bostäder ska byggas, både i form av radhus och andra typer av hus. En fladdermusinventering har gjorts, och sedan kompletterats i efterhand, men de klagande var inte nöjda med de metoder som använts vid de tillfällena.

Mark- och miljödomstolen gick på de klagandes linje, och kommunen överklagade sedan ärendet till Mark- och miljööverdomstolen, där det ligger nu. Och även i Sölvesborgs kommun har de nu tagit med frågor om fladdermöss ”i var och varannan detaljplan” för att slippa råka ut för samma sak igen. Och de här tre kommunerna är inte ensamma om att ha fått se sina planer stoppade på grund av oklarheter kring fladdermössen.  

– Det vore bra om man lite snabbare än nu hittar ett arbetssätt med hög tillförlitlighet för att ta reda på om en plan innebär skada för skyddade arter eller inte, säger Dan Janérus.

– I så fall kunde man gå vidare därifrån, så att det inte fördröjer processer till avgöranden först på domstolsnivå.

En svårighet med just inventeringar av fladdermöss är att de kan vara svåra att göra, säger Marcus Borg i Karlskrona. För vissa arter kan hela inventeringssäsongen begränsa sig till bara några veckor om året. Och det faktum att den här frågan först nyligen fått så stora konsekvenser gör att det råder hög efterfrågan på personer som kan genomföra inventeringarna, och samtidigt ovanligt liten tillgång på dem. 

– Det är få som kan utföra det arbetet, så vi kan behöva boka upp inventerare ett år i förväg, säger Marcus Borg. 

Hela frågan skapar osäkerhet kring planerna, gör det svårare för arkitekterna att få dem att vinna laga kraft, och stoppar upp processer som i sin tur riskerar att stoppa upp närliggande processer. Marcus Borg menar att det här är en del i en mycket större tendens.

– Oaktat om det är samma lagstiftning vi har så ökar kraven på utredning hela tiden. Det gäller den här sortens inventeringar men det gäller också saker som vatten, föroreningar och buller. Det som sker nu är lite av en utredningsinflation.

Ellinor Scharin är landskapsarkitekt och jobbar på Ekologigruppen, en konsult- och expertgrupp som bland annat säljer sina tjänster till kommuner i frågor som den här. Vi frågar henne: hur kan arkitektur störa fladdermöss och andra nattlevande djur?

– Det görs tyvärr jättebra automatiskt, utan att man ens tänker på det, säger hon.

– Vi belyser alla möjliga platser, ofta dygnet runt. Man vill skapa trygghet och där blir belysning ofta lösningen, man tror att man löser alla problem på det sättet. Men frågan är komplex och det är inte alls säkert att det fungerar.

Ellinor Scharin säger att det finns en del saker som krävs för att man ska kunna bevara biologisk mångfald och artrikedom. En av dem är att man inte ska förstöra sammanhängande strukturer för både arter och individer som behöver röra sig från ett ställe till ett annat. 

– Många vet att vägar skärmar av livsmiljöer för arter och individer. Men det här gäller också ljus, säger Ellinor Scharin.

Fladdermöss är nattaktiva, för i ljuset blir de exponerade för rovdjur. Så ett sammanhållet ljust område, som en cykelväg eller ett större bebyggt område som lyser om nätterna, blir en barriär för dem. De kan inte ta sig över. Därför menar Ellinor Scharin att alla kommuner borde fundera lika mycket över ”mörkerplaner” som de i dag gör över grönplaner. 

– Det handlar om att skapa sammanhängande strukturer av mörker.

Genom att göra en så kallad ”mörkerkartering” kan man få syn på hur strukturern ser ut.

– Ibland räcker det med enkla lösningar för att sammanfoga flera mörka platser med varandra.

Peter Wredin är naturskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Kronoberg, och har varit med och tagit fram ett kunskapsunderlag för belysning av kyrkor med avseende på fladdermusarten Brunlång-öra. Han säger att artskyddsförordningen, som är den lag som ger alla svenska fladdermöss skydd, är svårtolkad.

– Myndigheter brottas med den på olika sätt, och det finns också många missförstånd kring den. 

Det gör att olika länsstyrelser skulle kunna göra olika bedömningar i en och samma fråga.

– Så kan det säkert vara. Lagen är svårtolkad och kunskapen om just fladdermöss varierar från myndighet till myndighet, säger Peter Wredin.

Dessutom är fladdermössen gåtfulla djur, och ofta vet man helt enkelt för lite om dem, säger han. Platserna där hanarna spelar för att locka till sig honor för parning är skyddade, men de platserna är svåra att definiera, säger han. Platserna där honorna föder upp ungar på sommaren, ofta vet man inte ens var de ligger. Platserna där kolonierna övervintrar på vintern: samma sak.

– När det gäller belysningen och dess påverkan på fladdermöss och andra nattlevande djur är det något vi känt till länge, men det är först på senare tid som myndigheterna börjar vakna till. Vad som egentligen aldrig varit lagligt har man börjat slå ned på först nu, säger Peter Wredin.

Man får enligt lagen inte göra en väsentlig ändring av arters livsmiljöer utan samråd med berörd myndighet. 

– Nattlevande djur är nattlevande av en anledning. I princip allt artificiellt ljus är skadligt för dem. Sedan vad som är en väsentlig ändring … Var gränsen går där är inte tydligt.

– Det pågår ett arbete med att hantera de här sakerna. Förhoppningsvis kommer det tydligare riktlinjer längre fram.

Peter Wredin påpekar att planarkitekter vanligen inte bestämmer i detalj hur belysningen kommer att se ut. Det kommer senare i processen. Men han menar att de åtminstone behöver tänka på vilken påverkan den kan få när de bestämmer sig för ett område som ska detaljplaneläggas, till exempel genom att ta med det i en miljökonsekvensbeskrivning.

– Och ingen fasadbelysning på byggnader eller träd. Eller vattenmiljöer. Bara glöm det, säger han.

– I övrigt: Inte starkare belysning än vad som behövs, och rikta den där det behövs.

Peter Wredin pratar också om andra lösningar, som tidsinställningar och frekvens. Ljus i andra färger än vitt kan vara fördelaktigt för vissa nattlevande djur på olika sätt.

När man pratar med arkitekter i de olika kommunerna om vilka det är som överklagat ärendena till domstol får man ibland intrycket av att det inte alltid är omsorg om fladdermöss och nattlevande djur som är deras hjärtefråga i första hand. Det kan till exempel handla om grannar i villor och sommarstugor som ogärna ser att hyresbostäder byggs i närheten. De har ibland lämnat in andra synpunkter först och inte fått gehör för dem. Först efter det inser de att fladdermössen skulle kunna få hela bygget stoppat.

– Så kan det säkert vara. Det kan man se i andra fall, att någon som till exempel inte gillar att man ska skydda skog runt örnbon sedan plötsligt använder samma örnar när de vill stoppa ett vindkraftverk. 

– Men det är inget som vi på myndigheter agerar på, utan vi får tolka lagen på det bästa sätt vi kan, säger Peter Wredin.

Ellinor Scharin, landskapsarkitekt på Ekologigruppen, tycker inte heller att det egentligen spelar någon roll hur motiven bakom engagemanget för mörker ser ut i de här fallen.

– Nej man får helt enkelt kolla om det finns fladdermöss i området. Finns det inte det är det inte ett problem. Finns det det, ja, då finns det lagar att följa.

– Jag förstår frustrationen över att man får sina planer överklagade hela tiden, men vi har lagstiftning av en anledning. Om opinionen använder den för att driva sina frågor är det bara positivt i det här fallet, sett från en biologisk mångfaldssynpunkt.