Nyheter

Y-blokka – ett norskt trauma

11 november 2019

Åtta år efter terrorattentaten lever den norska regeringen fortfarande i flyttkartonger. Nu står lösningen för det nya regeringskvarteret runt hörnet, men den innebär en rivning av byggnaden Y-blokka – som vänt arkitektkåren mot regeringen.

Annons
Annons
Foto Max Sohl Stjernberg

Planerna på att riva den norska regeringsbyggnaden Y-blokka ritat av Erling Viksjø har lett till en infekterad debatt.

Trottoarerna i regeringskvarteret i Oslo är täckta av glassplitter och vita dokument. En gulgrå bit mineralull höjer sig över bråten. Fönsterkarmar ligger knäckta på marken som vore de trasiga tandpetare. På bilderna i 22 juli-senteret kastas man tillbaka till 2011 och den där fredagen som Norge aldrig glömmer.

Detonationen klockan 15.25 från terroristen Anders Behring Breiviks hemgjorda konstgödselbomb tog livet av åtta personer. Drygt 200 personer skadades. Bomben, som var placerad i en bil på Grubbegatan intill entrén till statsministerns kontor i Høyblokka, demolerade delar av höghuset och skadade närliggande byggnader så som S-blokka och Y-blokka. Tryckvågen blåste ut fönster i en radie av flera hundra meter. När polis och ambulans larmades till regeringskvarteret var terroristen redan på väg mot Arbeiderpartiets ungdomsförbunds sommarläger på Utøya.

Åtta år senare är byggnaderna fortfarande igenbommade. Fönsterrutorna har ersatts med plywoodskivor. Departementen är fördelade på regeringsbyggnader runtom i Oslo. Statsminister Erna Solberg och hennes kansli sitter i en provisorisk lösning med försvarsdepartementet vid Akershus fästning.

Annons
Annons

– Det är en klen tröst, men tidpunkten för dådet – mitt i sommaren och sent en fredagseftermiddag – spelade förmodligen in i att inte fler dog i attentatet, säger Pål Weiby, kommunikationschef för Statsbygg, medan vi rör oss genom utställningen i 22 juli-senteret.

Statsbygg är den statliga fastighetsförvaltare och byggherre som lett det omfattande saneringsarbetet efter attentatet. 4 400 ton bråte, byggmaterial och asbestavfall fördes bort från kvarteret under en ettårsperiod. Därefter följde en inventering av skadeläget och behoven för återuppbyggnaden av kvarteret. Kostnaderna uppskattas till 15 miljarder kronor.

Oslos regeringskvarter dagen efter attentatet, i mitten av bilden syns Høyblokka och till höger skymtar Y-blokka fram. Foto: TT

I den gamla entrén till statsministerns kontor – bottenplanet i Høyblokka – huserar 22 juli-senteret. Armeringsjärnen som spretar ut från taket påminner om det omfattande reparationsarbetet som är på ingång.

Minnesutställningen stängde inför hösten då rivningsarbetet ska intensifieras. Men här hänger fortfarande bilderna på offren, text-meddelanden från den 22 juli 2011 och i en monter återfinns kompaktkameror, mp3-spelare och mobiltelefoner – tillhörigheter från ungdomarna som attackerades på Utøya.

I mitten av rummet står resterna av bombbilen. Bara ett tiotal meter bort från Grubbegatan och platsen där den stod parkerad innan den exploderade.

Annons
Annons

En minnesutställning är inrymd i Høyblokkas tidigare kafé. Här finns bland annat resterna av skåpbilen som bar bomben. Foto: Fredrik Varfjell / NTB scanpix

I andra änden av korridoren tecknas framtiden för det bombskadade regeringskvarteret. I maj 2014 presenterade statsminister Erna Solberg ramarna i Konsept øst för hur det nya regeringskvarteret ska utformas. Öppenhet och säkerhet är ledord i arbetet.

– Det är ett väldigt komplicerat projekt som ska rymma departementsbyggnader åt i princip hela regeringen på en begränsad yta, men som samtidigt har väldigt tydliga begränsningar på grund av säkerheten, säger Pål Weiby.

2017 vinner Team Urbis arkitekttävlingen för det nya regeringskvarteret med förslaget Adapt.

För att lösa säkerhetsproblematiken etablerar man en bilfri zon som samtidigt är öppen för fotgängare och cyklister.

Fem nya departementsbyggnader uppförs. Och förbindelserna mellan dem består dels av gångbroar, dels av kulvertar. Lösningarna möjliggör både en större regeringspark, öppnare ytor mot flera av grannhusen och bättre kommunikationer genom kvarteret.

Annons
Annons

Motortrafikleden Ring 1, som ligger under delar av Y-blokka, bedöms vara en säkerhetsrisk. Foto: Tore Meek / NTB scanpix

För att ekvationen ska gå ihop måste några av de nuvarande byggnaderna bort. S-blokka och R4 har redan rivits. Näst på tur står Y-blokka, ritad av Erling Viksjø. Byggnaden som med sin form av ett Y, den knottriga naturbetongfasaden och en sandblästrad relief av Carl Nesjar och Pablo Picasso på gaveln tillsammans med grannbyggnaden Høyblokka blivit ett signum för det norska regeringskvarteret.

Pål Weiby. Foto: Max Sohl Stjernberg

I de nya planerna är det tänkt att A-blokka ska utgöra en ny pendang till Høyblokka och överta de Picasso-reliefer som finns på Y-blokka. Där Y-blokka står i dag ges i stället plats för Regeringsparken att breda ut sig och däcka över motortrafikleden Ring 1.

– Området ska bli öppnare för Osloborna, både genom vägarna som leder igenom kvarteren men även parken utanför A-blokka som gör att de här anrika byggnaderna kommer fram bättre, säger Pål Weiby och pekar ut nyklassicistiska Deichmanske bibliotek från 1785 och nygotiska Trefaldighetskyrkan från 1858.

Regeringens besked att Y-blokka ska rivas överraskade den myndighet som borde ha vetat bäst: riksantikvaren. En dryg månad före attacken, i juni 2011, hade myndigheten kommit överens med departementet om att Y-blokka och Høyblokka skulle skyddas och bli statliga byggnadsminnen.

Annons
Annons

Y-blokka utgör ett av de främsta arkitektoniska exemplen på den norska modernismen

– Y-blokka är ett otroligt viktigt konstverk i sig, samtidigt som det symboliserar framväxten av den norska välfärdsstaten och utgör ett av de främsta arkitektoniska exemplen på den norska modernismen. Förhållandet mellan det höga Høyblokka och det låga Y-blokka och den plats i rummet som uppstår gör det till en väldigt viktig arkitektonisk komposition. Dessutom är konsten av Picasso och Nesjar det första av deras arbeten i den här tekniken, säger riksantikvarien och arkitekten Hanna Geiran och konstaterar:

Hanna Geiran. Foto: Riksantikvaren

– Vi var helt eniga med departementet om att bevara och vi skulle skicka dokumenten i augusti. Men terrorattackerna den 22 juli kom emellan, säger Hanna Geiran.

Team Urbis vinnande förslag med A-blokka och Regjeringsparken där Y-blokka står i dag. Illustration: Team Urbis

I likhet med debatten om konstnären Jonas Dahlbergs minnesmonument Memory wound, Minnenas sår, som dels skulle ha uppförts på en udde mitt emot Utøya dels på torget intill Høyblokka, så har rivningsplanerna genererat en bred och bitvis infekterad debatt i Norge.

Annons
Annons

Bente Aass Solbakken, senior kurator på Nasjonalmuseum och doktor i konsthistoria med inriktning på arkitektur, tycker att politiker tar lättvindigt på de kulturhistoriska värden som går förlorade vid en rivning. Hon lyfter fram Erling Viksjös arbete med gestaltningen, det egen-patenterade materialet naturbetong och den generösa gesten med en Picasso på fasaden som några komponenter som gör byggnaden omistlig.

Jag tycker inte att det funnits någon riktig vilja bland politikerna att hitta en lösning för att bevara Y-blokka

– Hela anläggningen är ett svar på den stora fråga som den internationella modernismen präglades av efter Andra världskriget: Hur kan man bygga monumentalt utan att det ger associationer till fascismen? Regeringsbyggnaderna ger ett bra svar på frågan genom att integrera konst och arkitektur och arbetet med en enhetlig komposition som är monumental samtidigt som den inte är förtryckande. Det är norsk konsthistorias bästa och viktigaste exempel på monumental modernism.

Bente Aass Solbakken. Foto: Max Sohl Stjernberg

För regeringskvarteren är debatten heller inte ny. Redan innan Erling Viksjös byggnader skulle uppföras på 1950-talet pågick en högljudd debatt om de rivningar som skulle bereda plats åt regeringskvarterets utvidgning. Byggnadsantikvarier rasade mot att Empirekvartalet skulle försvinna.

– Nu gör man det för andra gången på precis den här platsen. Det är faktiskt rätt obegripligt, men jag tycker inte att det funnits någon riktig vilja bland politikerna att hitta en lösning för att bevara Y-blokka. I stället för den norska staten vidare en tradition där det offentliga fortsätter riva tvärtemot vad expertinstanserna säger, menar Bente Aass Solbakken.

Annons
Annons

Riksantikvaren har sedan rivningsplanerna blev klara i 2014 arbetat för en alternativ lösning – utan att få gehör. När den statliga reguleringsplanen för regeringskvarteret lades ut på remiss 2016 släcktes hoppet om att kunna rädda hela Y-blokka. En förutsättning i planen – som inte går att överklaga – är att de delar inom kvarteret som ligger över vägen Ring 1  av säkerhetsskäl inte får innehålla byggnader.

Riksantikvaren arbetade då fram förslaget som kommit att kallas för ”C-blokka”. Genom att riva armen som ligger över vägen kan man bevara en stor del av byggnaden. Men den norska regeringen bedömde aldrig förslaget utan gick vidare med en plan där Y-blokka rivs.

– Vi har lyft de stora värden som riskerar att gå förlorade om Y-blokka rivs, samtidigt som vi lagt fram en alternativ lösning som faktiskt löser Ring 1-frågan. Några andra säkerhetsargument känner inte vi till, men vi noterar att vårt förslag inte har blivit utrett och det borde man göra, säger Hanna Geiran.

När Statsbygg ansökte om tillstånd i våras hos Oslos stadsbyggnadskontor att riva Y-blokka blev just C-blokka förlaga till kontorets besked: Armen som ligger över Ring 1 får rivas. Resten ska bevaras. Statsbygg överklagade beskedet. I juni kom det nya budet: Y-blokka kan rivas.

Beskedet ledde till att styrelserna för Norske arkitekters landsforbund, NAL, och Oslo arkitektforening enades om att på organisationsnivå driva frågan mot rivning. Tillsammans med ett 70-tal kulturorganisationer och –myndigheter, däribland svenska Moderna museet, samlas de i ett upprop mot rivningen.

– Det här handlar om vårt gemensamma kulturarv, inte bara det norska utan hela världens kulturarv. Dessutom har du i princip en hel yrkeskår som inte blir lyssnad på. Så det var lätt att samla föreningen i den här frågan, säger Tone Selmer-Olsen, ordförande i Oslo arkitektforening.

Annons
Annons

Tone Selmer-Olsen och Gisle Løkken. Foto: Max Sohl Stjernberg

Gisle Løkken, ordförande för NAL, fyller i:

– En terrorhandling ska aldrig få styra stadsutvecklingen. Sedan är Y-blokka en uppenbart viktig byggnad i norsk historia som manifesterar socialdemokrati, det moderna Norge och har arkitektoniska kvaliteter som vi måste ta vara på. Samtidigt som byggnaden inte skadades i grunden och det därför finns ett miljöperspektiv som man negligerar. Det spelar ingen roll vad man tycker om byggnadens utseende. Här finns det omistliga värden som riskerar att gå förlorade.

Workshopar, vandringar, demonstrationer och debattartiklar har avlöst varandra sedan styrelserna enades om att försöka rädda Y-blokka. Arkitektorganisationerna har även författat en överklagan mot beslutet som behandlas av Fylkesmannen (reds anm. som vid denna tidnings pressläggning inte fattat något beslut), motsvarande landshövding, och överlämnat 21 000 namnunderskrifter till myndigheten.

– Huvudorsaken bakom vår överklagan är att staten inte följer sitt egna regelverk. Det saknas nämligen en konsekvensutredning för hur ett bevarande skulle kunna ha skett, vilket krävs enligt lag, säger Tone Selmer-Olsen.

Arkitekternas hopp om ett bevarande står inte enbart till överklagan. I september meddelade statsminister Erna Solberg att hon inte tänker stå i vägen för att 22 juli-senteret ska kunna vara i entréplanet i Høyblokka. Den till synes obetydliga kursändringen innebär nämligen ett omfattande arbete med att hitta en ny lösning för statsministerns kansli och tolkas av arkitekterna som en signal om att regeringen är benägen att ändra sig:

Annons
Annons

– Det kan vara en första indikation på att regeringen ser bristerna i den nuvarande planen och är i färd med att utveckla en reträttplan från den, säger Gisle Løkken.

På måndagen den 11 november kom beskedet från Fylkesmannen. Myndigheten godkänner rivningsbeslutet, men uppmanar den norska regeringen att genomföra en ny värdering av rivningsbeslutet.

Mitt emot Y-blokkas gavel på Johan Nygaardsvolds plass står metallskyltar med Team Urbis visionsbilder och berättar om de kommande förändringarna för förbipasserande: ”Det blir en reparation av staden där regeringskvarteret sys ihop med resten av staden.”

När du har ett ansvar med stort riksintresse så kommer det bli mycket kritik oavsett vad du gör

Skyltarna berättar också att Pablo Picasso och Carl Nesjars reliefer Fiskarna och Måsen ska pryda väggar i den kommande byggnaden A-blokka.

– Vi har varit väldigt fokuserade på att hitta bra lösningar med respekt för bebyggelsen. Exempelvis ska minnescentret integreras i Høyblokka och vi jobbar väldigt hårt med att ta vara på minnen från terrorhändelsen och på det som är ett arkitektoniskt storverk, säger Gudmund Stokke.

Annons
Annons

Gudmund Stokke. Foto: Nordic Arch

Han är designchef på Nordic arch – ett av arkitektföretagen i Team Urbis – och har blivit den arkitekt som förknippas mest med rivningen.

Teamet hade förberett sig mentalt på att projektet skulle leda till en rejäl offentlig debatt.

– När du har ett ansvar med stort riksintresse så kommer det bli mycket kritik oavsett vad du gör. Men här finns det dessutom en tragisk bakgrund som förstärker komplexiteten, säger han och poängterar att han aldrig varit för en rivning av Y-blokka:

– Det är en vacker byggnad, men här var grundpremissen att den skulle rivas.

Radarteknikern Harald Iwe och kollegor mäter upp Picassos Fiskarna inför den annalkande flytten av konstverket. Foto: Max Sohl Stjernberg

Annons
Annons

Som en modern hällristning blickar Fiskarna ut över torget och Regjeringsparken. Några turister trotsar det kraftiga höstregnet och stannar till för ett foto framför reliefen. På plats finns även radarteknikern Harald Iwe som tillsammans med ett par kollegor mäter upp Picasso-konstverket. Med hjälp av en skylift och ett radarinstrument går trion metodiskt igenom väggen för att ta reda på var armeringen sitter och förbereda ett underlag inför den kommande flytten av konstverket.

Några meter bort är platsen där Minnenas sår skulle ha uppförts. Stenar från Utøya med namnen på alla norrmän som var folkbokförda i landet vid tidpunkten för dådet skulle ha placerats där. Men debatten om konstverket blev för mycket för regeringen som i juni 2017 meddelade att man stoppar planerna.

Konsthistoriker, arkitekter, byggnadsantikvarier och en intresserad allmänhet har rest invändningar mot rivningsplanerna av Y-blokka.

Protesterna har tagit sig olika uttryck, här i en anspelning på Pablo Picassos signaturplagg – den randiga tröjan. Bilden togs vid en manifestation
i september. Foto: Ole Berg-Rusten/NTB scanpix

Rivningsdebatten har fyllts med argument för de kulturhistoriska värdena i att bevara, klimatproblematiken i att riva och motståndarlägret har fått stöd från internationella konstinstitutioner som menar att det vore huvudlöst att flytta ett av Picassos första sandblästrade verk. En del debattörer har gått så långt att de menar att en rivning skulle innebära ett fullföljande av Anders Behring Breiviks terrorattentat – då byggnaderna är starkt förknippade med den norska socialdemokratin, vilket var en av terroristens uttalade måltavlor.

Men från regeringshåll ligger rivningsplanerna fast, meddelar statssekreterare Lars Jacob Hiim och trycker på att en helhetsvärdering ligger bakom beslutet: ”Lösningen som bestämts innebär att säkerheten blir bättre än i dag, samtidigt som kvarteret blir mer öppet och tillgängligt.”

Annons
Annons

Statsbyggs kommunikationschef Pål Weiby har förståelse för att debatten intensifierats ju närmare rivningsdatumet kommer, men blir märkbart irriterad när han hör argument som att en rivning skulle vara i linje med terroristens vilja:

– Jag blir ganska arg när man säger så. Det är bara ett förtäckt sätt att försvara Y-blokka på. Om det nu var så viktigt: Varför protesterades det inte mot rivningen av S-blokka eller när vi nu river R4? För att Y-blokka har ett större kulturhistoriskt värde. Jag tycker att debatten ska hållas på en värdig nivå. Du får gärna försvara Y-blokka eller försöka övertyga politikerna om att de fattat fel beslut, men det där är ett övertramp.

Han knyter tillbaka svaret till kärnan i problematiken: det framtida regeringskvarteret ska matcha högt ställda och hemlighetsstämplade säkerhetskrav, samtidigt som det ska rymma 4 700 arbetsplatser på en yta som både ska kännas öppen för Oslo-medborgarna och vara miljömässigt framåtsyftande respektive ta flera kulturhistoriska hänsyn.

Placeringen är viktig, både av historiska skäl – då regeringen suttit där länge – men även för att marken är statligt ägd. Med motortrafikleden Ring 1:s läge under Y-blokkas norra flygel leder ofrånkomligen till att byggnaden måste bort, menar Statsbygg och den norska regeringen.

– Säkerheten går först och är ett argument som i det här fallet trumfar allt annat, säger han apropå riksantikvarens förslag om ett amputerat ”C-blokka”:

– Kraven bottnar i bedömningar som är hemligstämplade så de som kritiserar har inte hela bilden. Men jag tycker att det är svårt att påstå att kraven är för höga med tanke på att hela kvarteret blev sönderbombat för bara åtta år sedan.

Annons
Annons

Statsbyggs kommunikationschef Pål Weiby visar gränserna för det framtida regeringskvarteret. Foto: Max Sohl Stjernberg

Varför kan man inte låta Y-blokka inrymma annan, mindre känslig verksamhet som byggnaden R5 – som upphör att vara departementsbyggnad?

– Man har bestämt att regeringskvarteret ska vara här. Precis här, säger Pål Weiby och låter fingrarna löpa utmed gränserna som ringar in området där Y-blokka nu står:

– Som det är nu finns det ingen väg tillbaka vad gäller området.

Men är det rimligt ur ett miljöperspektiv att riva i stället för att reparera och uppgradera 2019? 

– Här har säkerhetsaspekterna vägt tyngre och är överordnade för hela projektet än andra faktorer. Sedan ska man komma ihåg att byggnaderna får betydligt högre miljöstandarder.

Annons
Annons

Statsminister Erna Solbergs vändning om 22 juli-centret innebär nya svårigheter för Statsbygg och arkitektteamet. I en redan komplicerad härva av hänsynstaganden där en rad är hemlighetsstämplade måste förslaget ritas om. Projektet blir dyrare och kommer ta längre tid. 

– Det betyder en massa tid för omprojektering. Hela tanken är att vi ska bygga ett regeringskvarter som är väldigt flexibelt, som tar höjd för politiska förändringar där exempelvis departement slås ihop eller nya blir till. Men när det kommer till statsministerns kontor så är det ett specialdepartement, med särskilda behov och funktioner som därför blir det svåraste att flytta på, säger han och avslutar:

– Men det kommer att bli byggt.

Max Sohl Stjernberg

Relaterade artiklar:

Gå till nästa artikel