Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

Svenska lärmiljöer släpar efter

Tre sakkunniga förklarar hur klokare projektering, bättre kunskapsunderlag och ökat brukarinflytande kan stärka den svenska skolan.

EXPERTEN

Ante Runnquist, Change Manager på RAU, Rektorsakademin Utveckling.

– Om man tittar på förra seklets folkskolor så var ju de standardmässigt samhällets finaste lokaler. Den ambitionsnivån har vi inte längre, konstaterar Ante Runnquist från RAU som beskriver sig själva som ”en generator för idéer och utvecklingsprojekt med syfte att modernisera skolan, för ökad kreativitet och ökat lärande”.

– Man måste ställa sig frågan: Vilka är våra tänkta eller önskade användningar framöver? Men problemet är  att det istället ofta görs en nostalgisk nutidsaalys. Man frågar sig hur vi jobbar idag eller hur gjorde vi förut? Och då bygger man samma skola om och om igen.

RAU använder sig i sina projekt ofta av en modell som på engelska kallas ”The learning narrative”. Metoden går ut på att skapa en berättelse om lärandet innan miljöerna tar form. Berättelsen består av flera delar, den psykosociala – de ideal man vill att lärmiljön ska leva upp till, den intellektuella lärmiljön – själva lärandet, samt den så kallade tredje pedagogen – den fysiska miljön. Har man tydliga idéer om hur man vill utveckla sin verksamhet kommer man också kunna göra en mycket bättre beställning till arkitekter. Kännetecknande för dagens skolor är att de projekteras i sista sekund.

– När man planerar ett område borde man ju av erfarenhet veta att det behövs si och så många skolor. Medan skolan projekteras och byggs står vi skolmänniskor utanför och tittar på när det istället borde vara en tid av pedagogisk förflyttning så att den framtida verksamheten blir bättre än den förra. Det är då vi jobbar eller vill jobba i varje fall. Det här är det flesta medvetna om men på kommunal nivå har man inte riktigt resurser eller så orkar man inte riktigt gripa tag om alla bitar.

Att det så pass sällan talas om skolans arkitektur menar Ante Runnquist beror på bristande ambition eller rent av idétorka. Även om han har en viss förståelse för att en skolbyggnad först och främst täcker in dess basala behov bygger verksamheten även mycket på pedagogiska och organisatoriska behov.

– Ytterst ska ju utbildning göra oss till goda människor. De riktigt fina projekten kännetecknas av väl sammanhållna idéer hela vägen igenom. Jag råkar ofta ut för situationer här hemma där arkitekterna har ritat ett fint förslag men så tar budgeten slut och då slänger man bara in några möbler. Jag tänker på det varje gång jag ser skolprojekt i arkitekttidningar. Att det nästan alltid handlar om ett makroperspektiv, det vill säga hur ser rummen och korridorerna ut. I själva verket tittar ju ungar mycket mer på material eller höjden på ett bord.

BESTÄLLAREN

Fredrik Hermansson, fastighetsutvecklare av skollokaler på Hemsö Fastighets AB.

– En skola får inte gå minus. Säg att vi investerar 100 miljoner i en skola, då är det jätteviktigt att tänka långsiktigt och i det ingår att förstå hela skolans verksamhet. Om hyrorna blir för höga kanske man måste skära bort en lärare istället och då uppstår en ond cirkel; man klarar inte av sin ekonomi, lärarna blir färre och hela verksamheten försämras, säger Fredrik Hermansson från Hemsö Fastighets AB. Ett av deras flaggskepp är Väsby Nya Gymnasium, Messingen, ritat av White arkitekter. Byggnaden fick för ett par år sedan Stora Samhällsbyggarpriset för ”ett effektivt användande av samhällets resurser som resulterat i ett stort bidrag till en levande, lärande och hållbar stadsmiljö”.

– För det första är byggnaden arkitektoniskt spännande. En annan stor kvalitet är att huset rymmer så pass många olika verksamheter som till exempel skola, bibliotek, idrottshall och restaurang, med mera. Projektet är ett samarbete mellan byggaren, kommunen och oss på Hemsö. Vi drev processen från A till Ö och det var väl helt enkelt en perfekt kombo.

I övrigt tycker han att ett större fokus borde ligga på skolornas utemiljö, särskilt för de lite yngre barnen. Inom området finns flera studier på att om man prioriterar en god utemiljö så stimulerar det också direkt en god inlärning. Grovmotoriken är avgörande för hur man sedan tillgodogör sig finmotoriken. Det han tycker är mest intressant är hur ytorna används.

– Det är inte antalet gungor eller mängden kvadratmeter per elev som räknas utan hur ytorna är uppbyggda. Ofta är det så färdigt, man projekterar upp hela budgeten och sen använder inte barnen det man tror. Kanske skulle man istället kunna vara lite försiktig och inte göra klart allt på en gång, utan låta barnen bo in sig först.

Mer att läsa