Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

Studenter delar erfarenheter från flyktingstöd på Lesbos

I början av november åkte två arkitektstudenter till Lesbos i Grekland för att se vad de på plats kunde åstadkomma med sina arkitekturkunskaper. Nu handleder de studenter på Arkitekturskolan i Stockholm.

Aron Heinemann och Maja Hedvall byggde bland annat ett vindskydd för de volontärer som dygnet runt spanar ut över havet och som har radiokontakt med spansk sjöräddning.

Efter att ha arbetat ideellt med Refugees Welcome Stockholm för att skapa tillfälliga flyktingbostäder i Stockholm ville arkitektstudenterna Aron Heinemann och Maja Hedvall göra mer. De kom i kontakt med organisationen Lighthouse, som startats av två svenskar med lång erfarenhet av katastrofarbete. Den andra november åkte de till Lesbos i Grekland.

– Vi mötte flyktingar som var lättade av att komma fram och som frågade vart de skulle. Vi volontärer ingav trygghet och hopp, men det var kaotiskt och oorganiserat, berättar Maja Hedvall.

De stannade i åtta dagar i det som kallas Camp 1 i byn Skala Sikamineas vid en kustremsa mellan två fyrtorn där de flesta flyktingar landar efter sin resa över havet från Turkiet. Där får flyktingar mat, torra kläder, mat och medicin och där har Lighthouse ett läger.

– Volontärerna på plats var trötta och upptagna av krisen och det akuta hjälparbetet. Vi ställde oss vid sidan för att se hur man kunde organisera flöden bättre, berättar Maja Hedvall.

De byggde en plattform så att volontärer slapp bära tunga grytor med mat så långt, en bro över en bäck i skogen, en trappa till läkarstationen och skyltar för att dirigera flöden. Många hjälpte till att bygga, även flyktingar.

De volontärer som fanns på plats sa att de inte tidigare tänkt på att det kunde behövas arkitekter i ett sådant här arbete. Nu ville de att arkitekterna skulle komma tillbaka.

– Vi kunde identifiera problem och möjligheter på ett annat sätt än de som var mitt i det dagliga arbetet och vi tog ansvar för att genomföra våra initiativ, säger Aron Heinemann.

Bara man är ödmjuk och inte har bestämt sig för att designa något så har arkitekter mycket att erbjuda.

Aron Heinemann

En dag åkte de till Moria, där flyktingarna registreras av myndigheterna innan de kan ta båt till Aten. De smugglades in med sjukvårdspersonal, det är fotoförbud och få journalister på plats. Upplevelsen var chockerande. De berättar om vakter på torn, metallgrindar och taggtråd och hur det låg en tung lukt av bränd plast över området.

– De ställer upp folk på rad och kastar tårgas på dem. Många sover utomhus och flyktingarna får knappt mat. Det kändes tydligt hur frånvarande EU och FN är, säger Maja Hedvall.

Efter julafton reste de tillbaka till Camp 1, nu mer förberedda på vad som väntade. Innan de åkte hörde de efter vad som behövdes och hur lägret utvecklats och de tog med egna verktyg. Det var nu bättre koordination mellan olika organisationer.

– Strömmen av flyktingar hade minskat. Men det var också kallare och flyktingarna var trötta och blöta när de kom. Samtidigt kändes det fint att det vi byggt användes och byggdes vidare på, säger Maja Hedvall.

De byggde bland annat ett vindskydd för de volontärer som spanar vid den klippiga kustbiten vid fyren, ett bönehus och tak över eldplatser.

När de kom hem från denna resa i januari blev de tillfrågade att handleda studenter vid Arkitekturskolan i Stockholm under det två veckor långa projektet Architecture in Crisis, Beyond the White Tent. Vissa grupper arbetade med en tomt i Fagersjö i Stockholm där två längor med plats för 40 sängplatser i vardera nyligen har börjat uppföras, andra med aktiviteter på flyktingboenden eller med nätverk.

– Vi har velat förmedla hur viktigt det är att utgå från situationen och platsen och att reflektera över vilka förväntningar man skapar, säger Aron Heinemann.

–  Bara man är ödmjuk och inte har bestämt sig för att designa något så har arkitekter mycket att erbjuda i krissituationer.

Mer att läsa