Gå till innehållet

Starka reaktioner på årets Kasper Salin-pris

Juryns val av årets Kasper Salin-vinnare har lett till blandade reaktioner.
Medan delar av Arkitektsverige jublar faller domen hårt i andra läger.
– Jag har en stor oro för det här priset, säger Catherina Fored, Sveriges Arkitekters förra förbundsdirektör.

När det stod klart att Hamra ateljébostad fått priset var det flera som höjde på ögonbrynen. Att en villa tillika privatbostad skulle få Kasper Salin-priset var något av en skräll. Valet har debatterats av arkitekturkritiker och på kultursidor. Kritikern Claes Caldenby beskriver i Arkitektur valet som anmärkningsvärt och menar att det bryter mot en oskriven regel där pristagaren av pedagogiska skäl företrädesvis varit offentliga byggnader.

Expressens kulturchef Karin Olsson för i sin tur ett resonemang om att juryn missade chansen att prisa Nationalmuseum som både var folkligt och höll kvalitet, enligt Olsson, och summerar med: ”Man måste ändå beundra juryn för dess ovilja att stryka medhårs”.

I branschen är det många som jublat över att ett så unikt projekt som Hamra ateljébostad prisas. Flera har därutöver lyft fram att det faktiskt bara är andra gången som en kvinna – arkitekt Anna Chavepayre – mottar Kasper Salin-priset i eget namn.

Men det är många som har invändningar mot juryns val.

Catherina Fored.

Catherina Fored, före detta förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, numera vd på HSB Norra Storstockholm, är kritisk till att juryn fastnat för ett mindre projekt.

– Jag hade trott att Nationalmuseum skulle få det här priset, som innehåller en så hög grad av komplexitet – där uppdraget inneburit ett teamwork mellan 3 000 personer som i ett kulturarv behövt hantera faktorer som klimat, logistik, utrymning, akustik och tillgänglighet. Att man lyckas arkitektoniskt spela in med något nytt i den här miljön och under de här förutsättningarna är ett stycke konst i sig. Alla de här delarna gjorde att jag hade svårt att förhålla mig till att den här lilla pärlan – betonghuset – fick priset, säger hon.

Juryn föll för Hamra ateljébostad ritad av arkitekten Anna Chavepayre.

Fored menar att det finns en risk att Kasper Salin-prisets betydelse devalveras.

– Jag har en stor oro för det här priset som faktiskt är Sveriges mest prestigefyllda arkitekturpris. Är det så att man vill prisa små privata vackra byggnader, så är det ett annat pris än det vi känner nu och då borde man i stället introducera ett villapris.

Lisa Daram.

Arkitekten Lisa Daram, egenföretagare med lång erfarenhet som utredare och tidigare kansliansvarig på forskningsstiftelsen Arkus, menar att Sveriges Arkitekter och juryn har ett stort ansvar i att kommunicera för allmänheten vad arkitektur innebär och tycker att man misslyckas med detta.

Hon trycker vidare på att Nationalmuseum är årets prestation, viktig ur hållbarhetsperspektiv och till gagn för alla – till skillnad från en privat villa – och föreslår att årets pris borde ha delats mellan museet och Hamra ateljébostad.

– Arkitektur är ett extremt viktigt område för hela samhället. Ansvaret för Kasper Salinpriset borde därför tas på allvar, i ett samhällsperspektiv. Två pris borde ha delats ut. Ett till ett stycke genomarbetad ny arkitektur, ett nytt objekt – ett slags nödvändig grundforskning – till lantvillan på Gotland, förutsatt att den håller de kvalitativa mått som det ryktas. Ett till Nationalmuseum, en renovering av en byggnad med betydelse för alla människor.

Thomas Sandell, juryns ordförande, har följt kritiken och konstaterar inledningsvis:

– Nationalmuseum är ett lyckat arbete och det är också därför det är nominerat till Kasper Salin-priset. Sedan bedöms byggnaden utifrån sin helhet, vilket involverar alla de tillägg som är gjorda av samtliga inblandade arkitekter.

Thomas Sandell lyfter fram att det var ett enhälligt jurybeslut att dela ut priset till Hamra ateljébostad och förklarar:

– Juryn har – till skillnad från de flesta som kritiserar vårt val – faktiskt varit på plats och sett det här huset. Bilderna ger inte kontexten. Det finns massor i den här ateljébyggnaden som på ett väldigt intelligent sätt ställer på ända de invanda regler vi arkitekter har om hur man gör en villa. Många villor i arkitekturhistorien har visat på en ny väg framåt och pekat ut en riktningsändring – däribland Villa Snellman, de flesta av Le Corbusiers villor och Villa Mairea av Alvar Aalto. Och jag är övertygad om att den här villan är en sådan villa.

Men skulle ni inte kunna välja två pristagare?

– Det hade varit orättvist mot vinnaren att dela ut priset till Nationalmuseum. Då hade man gått på den allmänna, slappa fåran och motiverat det med att alla älskar det. Men till skillnad från kritikerna har vi varit på plats. Och just arkitektur av den här sorten behöver upplevas på plats.

Mer att läsa