Riksarkitekten avslutar sin turné

Det har varit ett hektiskt första år för Sveriges riksarkitekt Helena Bjarnegård. Sedan i januari har hon hållit inte mindre än 80 föreläsningar och ställt upp på minst 25 stora intervjuer i dags- och fackpress, deltagit i en mängd debatter, spelat in podd och film. Och då har bara den externa verksamheten räknats.

– Jag har haft två spår under året. Det viktigaste har varit att leda och styra de grupper som ska arbeta med arkitekturpolitiken, så att vi får igång arbetet på många olika fronter. Sen har det handlat om att göra det känt utanför vår egen krets att arkitekturpolitiken och de nya målen finns.

Vilka insikter har du fått efter alla möten och framträdanden?

– En är att det krävs omställningskraft. Det behövs styrmedel i form av både regler och stimulansmedel samt spridning av kunskap och goda exempel. Men det räcker inte. Det gäller att hitta kommunernas engagemang och att tjänstepersoner och politiker gör arkitekturfrågan till sin. Vi måste förstå att det är människor som driver utvecklingen och att det är dem vi måste nå. Det tror jag vi gör bäst genom att skapa forum för inspiration och gemensamt lärande.

Finns det någon aktivitet i din späckade kalender som du särskilt minns?

– Riktig wow-känsla blev det när jag höll en workshop för alla generaldirektörer i Rådet för hållbara städer. Plötsligt uppstod en gnista, att nu ska vi göra skillnad! Det finns nu en rad personer som sitter på de olika myndigheterna och har börjat jobba med arkitektur och hållbar stadsutveckling utifrån sina helt olika uppdrag. Att skapa en bredd, att kroka arm, det är det jag ägnat mig åt.

Du har ofta använt just uttrycket kroka arm. Exakt vad menar du med det?

– Att arkitektur är ett brett område som inte bara handlar om vad arkitekter gör på jobbet utan vad många med olika uppdrag gör och kan göra. Om många gör lite kan det hända mycket.

Är det något du känner att du inte hunnit med det här året?

– Jag hade gärna jobbat mer internt på Boverket. Där finns en rad kollegor som är kompetenta och levererar och jag hade gärna varit mer på plats på Boverket för att delta i deras arbete.

Hur har det gått med deras olika delar i arkitekturuppdraget, som metodstöd för offentlig upphandling av arkitektur och vägledningar för gestaltning av vård- och skolmiljöer?

– Alla är i en förstudiefas. Några exempel är att vi för upphandlingen har startat ett nätverk som ska titta närmare på hur olika upphandlingsformer fungerar. För vårdmiljöerna har vi beslutat att bredda oss till att det också ska handla om hälsosamma städer och kommit fram till att vårt första fokus ska vara att ta fram en vägledning för den nära vården. För skolarkitekturen har vi tagit fram en metod för att analysera skolmiljöer ute och inne och några lärande exempel.

Hur ser planen för år 2020 ut?

– År 2020 kommer vi att börja leverera en rad vägledningar. De handlar till exempel om metodstöd inom offentlig upphandling, arkitekturprogram i kommuner, PBL-tillämpning, nära vård och skolmiljöer. Vi kommer också att göra en förstudie för hälsoplanering. Själv har jag fått i uppdrag av Boverkets generaldirektör att se till att arkitekturpolitiken genomsyrar allt Boverket gör, inte bara det specifika arkitekturuppdraget. Så det blir mer internt arbete för mig nästa år.

Vilka förväntningar finns på vad du ska leverera?

– De flesta inom offentlig förvaltning har en tydlig gemensam bild av vad det innebär att jobba med arkitektur på statlig nivå, det vill säga att arbeta med regelverk, vägleda, skapa nätverk för gemensamt lärande med mera. Inom byggbranschen och bland privatpersoner finns en mer luddig bild. Jag kan få frågan om jag kommer att gå in och stoppa vissa byggen, men eftersom vi har ett kommunalt planeringsansvar i Sverige så ingår inte det i jobbet. Jag jobbar med samhällsutveckling, inte i byggprojekt.

Hur ska du avsluta ditt första år som riksarkitekt?

– Jag kommer att hålla en workshop med dem som leder arkitekturuppdragets olika delar på Boverket, som en uppstart inför 2020. Och så har jag några utåtriktade aktiviteter kvar. Det blir den sista svansen på turnén om att det finns en arkitekturpolitik. Nu har jag börjat tacka nej till nya förfrågningar att framträda.