Nyheter

Paola Navone: ”Jag är en äventyrare”

9 februari 2018 - Av Nina Gunne

Hennes stil har kallats eklektisk och hennes egen förklaring är en omättlig nyfikenhet. Paola Navone var årets hedersgäst på Stockholm Furniture fair där hon formgav loungen.

Annons
Annons

Italienska Paola Navone är årets Guest of honor på Stockholm furniture fair.

Foto Magnus Laupa

Klädd i olika svartvita mönster och med turkoser på fingrarna bidrar Paola Navone effektivt till  inredningen i loungen på mässan.

– Jag är en äventyrlig person. Det som driver mig runt i världen är alltid en naturlig nyfikenhet och den har jag haft i mig redan som barn, säger hon och viftar med turkoserna som är enorma.

Redan när hon som nyutbildad arkitekt 1973 började med formexperiment var denna blandning av mönster, former och uttryck ett sätt att bryta de etablerade normerna i den italienska designvärlden. Under 1980-talet var hon engagerad i grupperna Alchimia och sedan i Memphisgruppen.

– Det var en intressant period. Vi experimenterade oss fram i en reaktion på den etablerade italienska designen. Vi ville utveckla ett eget formspråk.

Den attityden och friheten att närma sig olika problem har hon behållit under sitt yrkesliv. Sedan dess har hon hämtat intryck från många delar av världen, bland annat från Afrika och Sydostasien där hon tillbringat många år.

Hon beskriver sig själv som en bulimiker på intryck av form, färg, mat, föremål och mönster som hon samlar överallt, i gallerior, på loppmarknader, museer eller modebutiker.

– Det finns två faser i min kreativa process. En samlande och analytisk fas som pågår dygnet runt, varje dag. Allt samlas som i en stor korg. I den andra fasen behöver vi sätta samman element för att attackera ett problem och formge ett projekt. Då poppar idéerna upp ur korgen, som pop-corn.

Hennes design har beskrivits som eklektisk och hon antas vara den som skapade stilen shabby-chic. I loungen på Stockholm Furniture fair finns många återanvända möbler, något som kännetecknar hennes inredningar.

– Det är intressant för mig att ge föremål en andra chans. Främst för att jag tycker att föremålet är intressant, i andra hand för att det är ett hållbart sätt att arbeta. Kanske behöver vi producera mindre än vi gör idag.

Hon sätter heller inte själv några tydliga gränser mellan design och arkitektur.

– Jag vet att det är så i Sverige och i många andra länder. På vårt kontor har vi två avdelningar, en för produktdesign och en för inredning och arkitektur, men vi jobbar ofta tillsammans i samma projekt. Som i det hotell vi ritar i Florens just nu.

Hennes råd till en ung svensk inredningsarkitekt?

– Öppna dina ögon, var inte rädd. Du måste ha en disciplin i ditt arbete, men bryt också regler!

Relaterade artiklar: