Nytt verk skildrar arkitekturen som en del i samhällsutvecklingen

Han har skrivit ett tjugotal böcker och undervisat på KTH och Kungl. Konsthögskolan där han sen 2012 är professor emeritus. Under dessa ”kompakta arbetsår” tillkom det verk om sammanlagt 984 sidor som fått titeln Den svenska arkitekturens historia. Den första delen behandlar år 1000 till 1800, den andra går fram till idag.

– Jag anmanades av dagens situation, med globaliseringen som förskjuter intresset från landets historia och arkitekturhistorieämnets reducering vid universiteten och högskolorna. Det behövdes kunskap och jag kände ett ansvar, säger Fredric Bedoire.

Resultatet är två band där politiska, ekonomiska, sociala och religiösa aspekter får nästan lika stort utrymme som den rena byggnadshistorien.

– Tidigare har arkitekturen ingått i de konsthistoriska översikterna, med stilar och klassificeringar. Men mitt perspektiv är att jag i grunden är historiker. När jag skriver om den moderna arkitekturen blir det också om nyliberalism och globalisering.

I princip har han någon gång under sitt yrkesliv besökt alla de byggnader, trädgårdar, inredningar och anläggningar som finns med. Undantagen är få: ”Svenska ambassaden i Washington har jag nog inte sett… och så var den där träkyrkan i Finland.” Att bestämma vad som skulle inkluderas var därför ingen större svårighet.

– Jag har naturligtvis valt kvalitet, men också det karakteristiska och det som urskiljer sig. Målet har varit att ge en tydlig bild av samhällets och byggandets utveckling och vad som är goda exempel på det.

Vid sidan av det ritade är människorna en viktig del, inte minst de som genom resor eller invandring bidragit till den svenska arkitekturens mångfald. Kvinnliga arkitekter och beställare är som väntat få. Fredric Bedoire understryker att ambitionen har varit att uppmärksamma och föra fram dem, bland annat genom särskilda avsnitt i sakregistren.

Stor vikt har lagts vid att få fram ett autentiskt bildmaterial: hellre svartvita fotografier samtida med verket än nya i färg. Texten är utformad för att kunna läsas av den intresserade allmänheten, med flyt i språket och få facktermer, men arkitektkåren är förstås en självklar målgrupp.

– Jag hoppas att arkitekterna ska se sig som ett led i historien och hitta inspiration i århundradenas arkitekturmästerverk. Och att det ska vara ett nöje att läsa!