Nya lärdomar om Vallastaden presenteras
Vad har hänt sedan Vallastaden invigdes i samband med bo- och samhällsbyggnadsexpot i Linköping 2017? Infriades förväntningarna? Den 20 oktober arrangeras en temadag om stadsdelen.
”En stadsdel med visionen att vara något annat än allting annat.” Så beskriver Linköpings kommun Vallastaden som ska vara ”en kreativ arena för nyfiken och innovativ stadsbyggnad”.
Linköpings kommun hade en omfattande vision där tanken var att utmana den dominerande synen på svensk stadsplanering. Vallastaden skulle bli en modellstadsdel, en föregångare i svensk stadsutveckling där ett stort fokus låg på social hållbarhet.
– Området är fortfarande under uppbyggnad. Men flera mål har uppnåtts så här långt, säger Marcus Mohall.
Han är forskare vid Tema teknik och social förändring på Linköpings universitet och en av de medverkande på temadagen. I sitt forskningsprojekt studerar han visionerna för Vallastaden med fokus på den sociala hållbarheten.
– Social hållbarhet är ju ett luddigt begrepp men det som framhölls i visionerna var bland annat olika slags boendeformer som hyresrätter, bostadsrätter och villor.
Andra mål var lägre boendekostnader, möjligheter till möten mellan människor, åldersblandning och att människor med olika etnicitet och inkomst skulle bo i området.
– En strävan bort från miljonprogrammen och segregerade enklaver, alltså, säger Marcus Mohall.
Hans forskning visar alltså att en del mål har nåtts. Området har till exempel en blandad bebyggelse där ungefär hälften av de 1500 bostäderna är hyresrätter. Kommunen införde ett annorlunda poängsystem vad gällde kraven på byggherrar. Det gjorde att nya och mindre aktörer fick möjlighet att bygga.
Kommunen lyckades bryta de stora byggjättarnas dominans.
– Det har därför blivit en stor variation i arkitekturen i området. Kommunen lyckades bryta de stora byggjättarnas dominans, säger Marcus Mohall.
Däremot har visionen om att bygga billigare bostäder inte infriats.
– Här räcker det inte med en kommuns ambitioner, konstaterar Marcus Mohall och fortsätter:
– För att något verkligen ska förändras vad gäller byggkostnader så krävs en statlig bostadspolitik och ett omfattande statligt investeringsstöd för byggandet.
Linköping är en segregerad stad.
– Vallastaden skulle bli ett sätt att vända på den utvecklingen. Men så har det alltså inte blivit, säger Marcus Mohall.
Wiktoria Glad är även hon forskare vid Institutionen för teknik och social förändring. På temadagen ska hon prata om hur det är att bo i Vallastaden.
– En viktig hörnsten i planeringen var att skapa mötesplatser, till exempel genom att bygga felleshus för gemenskap i kvarteren, skapa torg, parker, vinterträdgårdar, kolonilotter och tillgång till service i de små verksamhetslokalerna i bottenplan. Hur det gått med den sociala gemenskapen varierar från kvarter till kvarter, säger Wiktoria Glad.
Hur det gått med den sociala gemenskapen varierar från kvarter till kvarter.
Ofta hänger resultatet på enskilda eldsjälar, konstaterar hon.
– Otroligt mycket ansvar läggs på de boende vad gäller till exempel att sköta felleshusen.
Men hon poängterar att det är för tidigt att slå fast några slutsatser om Vallastaden.
– Det är viktigt att de boende nu får bo in sig i lugn och ro. Det har länge pågått ett byggnadsarbete i första etappen, det är jobbigt att bo på en byggarbetsplats.
Alisa Basic är stadsplaneringschef i Linköping.
Vi kommer inte att påbörja vidare planering förrän om några år.
– Vi har gjort ett idéprogram för Vallastadens fortsättning in mot staden, men kommer inte att påbörja vidare planering förrän om några år. I programmet har ambitionen varit att vidareutveckla det som vi tycker har fungerat väl i Vallastaden, säger Alisa Basic.
Idéprogrammet presenteras under temadagen som arrangeras av Linköpings universitet och Linköpings kommun.
