Nu ska Försvarsmakten bli bättre på arkitektur

Regnmolnen ligger tunga över Försvarsmaktens komplex på Östermalm i Stockholm där Jakob Gille tar emot iklädd svart kostym. Men det brukar faktiskt bli lika delar uniform och kavaj på jobbet för Jakob Gille som innan arkitektexamen på KTH utbildade sig till officer. Då tänkte han sig ett liv som kontorsarkitekten som ryckte in och tjänstgjorde något år när det passade. Istället blev det ett jobb där han kan kombinera sina talanger.

– När jag var liten så drömde jag om att bli arkitekt och, ja egentligen först pilot men jag fick glasögon, så det fick bli sjöofficer. Och så lite av en slump och lite av att jag har styrt mitt eget förverkligande så blev det både och. För mig så handlar det om att få vara i två stycken världar som jag trivs väldigt bra i, berättar Jakob Gille medan han leder vägen bort till det gårdshus där Försvarsmaktens samhällsplanerare sitter.

Produktionsledningens Infrastrukturavdelning, eller Prod Infra som den kallas, består av fortifikationsofficerare, en handfull samhällsplanerare och arkitekter som sysslar med strategisk fastighetsplanering, det vill säga att de ser över hur det befintliga beståndet utnyttjas och beställer nya anläggningar och lokaler från Fortifikationsverket. Idag äger inte Försvarsmakten själva några av sina lokaler utan hyr allt av Fortifikationsverket. Utöver det bevakar Prod Infra även försvarets intressen i samhällsplaneringen och i runda slänger 4 000 remisser passerar varje år deras skrivbord.

Faktum är att alla höga objekt oavsett om det är master, vindkraftverk eller höghus måste få klartecken från försvaret, det måste även många detaljplaner och bygglov som ligger i närheten av olika anläggningar som till exempel skjutfält. Det är kanske också detta som vi på utsidan ofta förknippar med försvaret i samhällsplaneringen. Ett fritidshus som inte får byggas om, ett vindkraftverk som inte kan resas eller, som i fallet med Tellus Tower i Stockholm, ett höghus som måste flyttas och delas i tu. Det är inte alltid helt enkelt att förstå varför – och inte heller för en myndighet som har många hemligheter att förklara.

– Våra hamnar och skjutbanor är ju synliga och tydliga. Men vi har också många dolda anläggningar som till exempel radarstationer eller sändare i försvarets telenät som är den dolda infrastruktur som gör det möjligt för till exempel SOS Alarm att alltid fungera. Bygger någon ett högt hus mellan två av våra sändare så kan det faktiskt störa samhällsbärande funktioner. Det här är en hemlig infrastruktur som vi måste skydda och som finns över hela landet, säger Jakob Gille.

Men ibland kan det vara svårt för motparten att acceptera när anledningen till ett nej är hemlig.

– Därför är det viktigt att vi får komma in tidigt i projekt och hjälpa till att identifiera var det kan bli jobbigt och var det finns bra, alternativa placeringar. Så att de inte behöver ödsla tid på en process där de kör huvudet i väggen, säger Jakob Gille.

När det nu är högtryck på byggandet i Sverige vill många kommuner också förtäta eller bygga nytt nära gamla regementsområden. Något som också kan stöta på patrull då till exempel skjutbanor och skjutfält fortfarande är en resurs som Försvarsmakten måste bevaka. De stora bullerzoner som krävs för dessa kan ställa till det för expansiva kommuner trots att boende nära fältet kanske inte upplever sig störda mer än ett par gånger om året.

– Börjar de bygga hus inne i det bullerbelastade området blir vi av med våra tillstånd nästa gång vi behöver förnya dem och vi kommer aldrig kunna öppna några nya skjutfält så som opinion och lagstiftning ser ut idag. Det är ett stort problem för många kommuner och enskilda fastighetsägare som kanske vill bygga om sitt fritidshus till permanentboende men inte får, eftersom vi riskerar att bli av med våra tillstånd om människor blir störda, säger Jakob Gille.

Med hjälp av fyra lokalplaneringskontor sköter Prod Infra också all planering på landets garnisoner. De upprättar kontinuerliga planer, ser till att beståndet används effektivt och – där det behövs – beställer nya lokaler. Det gäller allt ifrån kontor till simulatorhallar och hangarer.

– Vi hyr lokaler, fastigheter och anläggningar för ungefär 2,4 miljarder kronor om året och vi nyinvesterar för kanske 500 miljoner om året. För att det ska gå ihop sig jobbar vi också med lokaleffektivisering i andra änden och gör oss av med sådant som vi inte behöver, säger Jakob Gille.

Jakob Gille tillbringade sex månader som fortifikationsofficer i Mali.

Utöver det beställer de också alla lokaler som försvaret behöver vid insatser utomlands. Som till exempel det svenska lägret i Mali där Jakob Gille i fjol tillbringade sex månader som fortifikationsofficer.

– Min fru tyckte ju inte att jag var klok! Men jag är både arkitekt och officer och jag såg det som en jättemöjlighet att få använda hela min kompetens på en gång. Här på kontoret så är jag ofta antingen eller. Sedan är det ju otroligt nyttigt att känna till hur det ser ut på plats, när man sitter på kontoret och utformar beställningar, säger Jakob Gille.

Det finns alltid en fortifikationsofficer på plats i Mali som agerar som Försvarsmaktens förlängda arm. Den personen har ungefär samma uppgift som en av lokalplaneringsenheterna har i Sverige. De bedömer vilka behov som finns och ser hur det går att lösa antingen genom att bygga nytt eller bättre använda det som redan finns.

– Det är kul, man har ett stort mandat att jobba med infrastruktur från högt ända ner i backen. Jag hade definitivt nytta av att vara arkitekt, till exempel fick jag hjälpa ett annat förband med FN-poliser som skulle ta emot ett helt nytt kompani i sitt läger och hade svårt att få plats. Det gäller att hitta en lösning, precis som hemma, då måste man ha en arkitekt som kan se rummet och hur man kan fördela det för att få ett mer effektivt utnyttjande, säger Jakob Gille.

Att använda det som finns på bästa sätt är en stor del av arbetet. För att bygga nytt mitt ute i öknen, i en krigszon är en logistisk mardröm. Det gäller att ta hjälp av de lokala experterna – och ha ett öppet sinne.

– Jag lärde mig otroligt mycket. Till exempel anlitade vi några lokala byggare för att gjuta en rullbana för vår spaningsdrönare. Den var 250 meter lång och 20 meter bred, med våra metoder är det ett jättejobb som dessutom kräver mycket vatten. Här gjöt de banan i små kvadrater, en i taget som ett schackbräde. Varje liten ruta byggde de upp en sarg av sand ovanpå som de fyllde med vatten, sedan fick den självdunsta innan de gick vidare till nästa. Det fungerade hur bra som helst det också, säger Jakob Gille.

Ett annat problem är svårigheten att få tag i material som stålbalkar. Detta löste de lokalt genom att stansa tunn plåt, vika småbitar och helt enkelt bygga balkar i sektioner med en enkel skruvdragare.

– Det var häftigt att se de där killarna gå runt med skruvdragare och smälla upp en jättehall, säger Jakob Gille.

Men det var förstås inte bara roligt och nyttigt. I Mali pågår en väpnad konflikt och landet har drabbats av flera terrordåd. I lägret är kriget alltid närvarande. Bara under första månaden dog sex personer.

– Så fort du rullar ut ifrån lägret är det på riktigt och även där inne finns ett överhängande hot. Terroristerna är välutbildade och välutrustade men har inte manskap nog att erövra ett sådant här läger, däremot kan de beskjuta det med granater eller prickskyttar. Det är något alla har i bakhuvudet, säger Jakob Gille.

En kväll när hans uppdrag var på väg mot sitt slut small det också till rejält. Spårljusen flög över tälten och det verkade som att lägret var under attack. Trots sex månaders förberedelser med både strids- och vapenträning går det inte att veta hur en person reagerar när den hamnar i en sådan situation.

– Pulsen gick definitivt upp, men när det hände kände jag ingen ångest utan snarare en nerv eller oro i magen. I efterhand var det ändå en positiv upplevelse för mig eftersom det visade sig att jag reagerade genom att agera, jag gjorde det som var nödvändigt. Och i slutändan visade det sig vara något som hände på utsidan och inte en attack mot lägret, säger Jakob Gille.

Väl hemma fortsätter planeringen, det ser ut som att Försvarsmakten blir kvar i Mali under en längre tid och då behöver tälten bytas ut mot mer permanenta lösningar samtidigt som energikostnaderna ska sänkas och vattenförbrukningen minska.

– Vi tittar på alternativa energikällor, solceller, för att inte bli dieselberoende. Terroristerna attackerar ofta transporter och klipper man av dieselförsörjningen så blir det jobbigt för oss efter ett tag. Kan vi använda solkraft för att kyla våra bostäder och diesel till fordonen utnyttjar vi dessutom våra resurser mer effektivt och kan verka längre i landet, säger Jakob Gille.

Arkitekten Martin Eliasson som nyligen gått från egen verksamhet till en tjänst på Prod Infra trivs i sin nya roll. ”Man får se många platser man inte skulle ha fått se annars”.

Parallellt med planeringen av lägret i Mali leder han också arbetet med Försvarsmaktens arkitekturpolicy. Den ska bli både ett verktyg för de konsulter som ritar myndighetens lokaler på uppdrag av Fortifikationsverket och ett sätt att konkretisera vilka värderingar som myndigheten vill kommunicera med sin arkitektur.

– Vi har förväntningar som vi inte uttrycker men de som ritar kan bara förhålla sig till det som vi säger och skriver. De måste få en sportslig chans att läsa in sig på vad vi vill ha, annars kommer de att hitta på egna teman ute på kontoren, säger Jakob Gille.

Det blir ibland problematiskt när medarbetarna inte kan känna igen sig i det som byggnaderna signalerar eller när allmänheten inte förstår vad Försvarsmakten vill säga med sina byggnader.

– Om vi inte har några krav på vad arkitekturen ska uttrycka så kan vi inte heller klaga. Men i slutändan så kommer lokalerna vi verkar i att representera oss och det under väldigt lång tid, säger Jakob Gille.

En arkitekturpolicy kan i förlängningen också säkerställa att Försvarsmakten får ut så mycket som möjligt av sina pengar.

– Vi måste ha en idé med det vi hyr som går utöver att vi behöver tak över huvudet. Det är så mycket pengar och så mycket verksamhet att om vi kan använda beståndet bara lite bättre eller få ut något mervärde ur det vi beställer som gynnar vår organisation så får vi ut mycket större effekt av det vi hyr, säger Jakob Gille.