Mingel ger affärer i Cannes

Någonstans på Mipim i Cannes, i mässhallarna, på en restaurang eller en lyxyacht, fattades för fyra år sen beslut om att genomföra projektet Arenastaden i Solna. Förra året ställdes projektet ut som modell och i år var några av de arkitektkontor som arbetat i projektet själva på Mipim. Under Exportrådets paraply och med hjälp av Sveriges Arkitekter ställde tolv svenska arkitektkontor ut i gemensam monter tillsammans med en rad andra företag med inriktning på hållbar utveckling.

En av de första dagarna i Cannes äter jag lunch och pratar förväntningar med Wivian Eidsaunet. Hon är vice vd för Murman arkitekter och är här med Hans Murman och Helena Andersson. För att hämta inspiration, men framför allt för att vårda och träffa befintliga samarbetspartners.

– Det talas mycket om att arkitekter ska positionera sig i tidiga skeden. Men vi måste prata med våra samarbetspartners om det, inte bara med varandra. Vi måste in där affärerna görs. Och vi måste lära oss affärskodexen. Därför är vi på Mipim.
Vid bordet intill sitter en kvinna från ett litet schweiziskt fastighetsbolag. Det har bara en kund och sköter allt åt honom. Nu vill han starta en hotellkedja och vår bordsgranne är i Cannes för att hitta ett intressant projekt åt honom. Och för att shoppa, medger hon innan hon drar på sig solglasögonen och glider iväg på Croisetten.

Vi sitter strax utanför festivalpalatset, som många andra besökare. Pauserna utnyttjas effektivt till möten och kanske till överenskommelser om framtida affärer. Längs med stranden sveper klungor av mörka kostymer mellan barerna. Under platanerna avhandlas stora fastighetsaffärer och över landgångarna till lyxyachterna vandrar de stora investerarna för möten om kommande satsningar. Åtskilliga euro plöjs ner i påkostade montrar, men i många fall är de ändå bara mötesplatser för deltagarna som kan byta visitkort och broschyrer med varandra över ett glas.
Det gäller att hinna formulera ett säljande – eller köpande – argument mellan bubblorna. Kanske avslutas en del affärer verkligen i Cannes under de här dagarna, över varje tonfisksallad avhandlas fastighetsaffärer, men mycket är socialt småprat för att knyta affärsbanden ännu starkare.

Minglandet är en så viktig del att vissa inte ens köper den dyra entrébiljetten till mässhallarna. De spenderar istället sin tid på kaféer, båtar, hotell och barer där många av kringarrangemangen hålls. För ett par år sen abonnerade ett brittiskt företag Caffé Roma mittemot festivalpalatset. De satt där hela dagarna och ringde ut sina kunder från mässan. Fransmännen ingrep och såg till att kaféerna inte skulle få abonneras ut under mässorna. Men traditionen var befäst. Dygnet runt, nästan, står nu klasar av britter och deras kontakter runt barborden långt ut på gatan utanför Caffé Roma, och ölen säljs i stora kar på trottoaren.

Wivian Eidsaunet har ritat Vasakronans nya huvudkontor. Därför är hon en av de över hundra samarbetspartners i Vasakronans årliga bouleturnering som har blivit en eftertraktad tradition under Mipim. Bussen stannar uppe i bergen klockan tio nästa förmiddag, strax intill en blommande mimosa som får svenskarna att dra djupt efter andan. En basker på huvudet och ett glas pastis i handen och en avspänd stämning infinner sig snabbt. Många har varit med förr, känner varandra och kan spelets regler. Efter ett par timmars intensiv bouleturnering har ett vinnande lag utsetts och många korta samtal har hunnits med före lunchen.

Det här är nätverkande på hög nivå – och det gäller att lära sig behärska dess konst till fullo för att dra nytta av att vara här. Är man inte den utåtriktade säljande typen får man helt enkelt förvandlas till det, i alla fall för några dagar. Här är det inte modellerna, bilderna eller broschyrerna som säljer in projekten bäst. Då är handskakandet, och ska man vara ärlig, även skålandet, viktigare.

Men i år är det mindre fyrverkerier på stranden och mindre äkta bubbel i glasen än för några år sen. Finanskrisen märktes tydligt förra året då deltagarsiffran sjönk från 27.000 till 19.000. I år beräknas 18.000 personer ha betalat entrébiljett till mässan.

Visst kan man fråga sig om de här sociala banden mellan investerare, politiker och konsulter verkligen är i sin ordning. Men detta är bortom mutor. I bussen tillbaka sitter jag bredvid Ulf Mangefors som är vd på BSK Arkitekter. Han är här för tredje gången och för honom är det en utbildning i hur dagens affärer görs upp. I hans generation var det tabu att sälja sig själv. Arkitekten skulle vara oberoende och bevara sin integritet. Arkitekturen skulle sälja sig själv och kunderna komma till arkitekterna.

– Att åka på en sån här resa fanns inte på kartan förr. Men alla har insett, även offentliga kunder som man knappt kan bjuda på en lunch hemma, att det är så här det fungerar. Är man kritisk till det är det svårt att vara här.

Ulf Mangefors anser att synsättet har förändrats och att beroenden av nätverk blir allt viktigare. Arkitekter anlitas för att de är bra på att skapa ekonomiska värden för investerarna. Och arkitekterna måste kommunicera sin verksamhet som alla andra.

– Vi har förflyttat våra positioner – och snart spelar vi med i fastighetsbranschens divisioner. Det är en tydlig identitetsförskjutning.

På bussen hinner jag också prata med Kristina Tidestav, biträdande stadsdirektör i Solna kommun. Solna har varit aktiv på Mipim i flera år och själv är hon här för tredje gången. Hon får influenser från andra regioner och kommuner runt om i världen och har möten med fastighetsbolag och byggföretag, ibland på informella sätt som på bouleturneringen.

När bussen parkerar nere vid Croisetten i Cannes igen rusar många av passagerarna direkt upp till det seminarium som Exportrådet och Delegationen för hållbara städer ordnar kring konceptet SymbioCity. Som ordförande inleder Peter Örn med delegationens syn på hållbarhet och om hur man kan kombinera fastighetsaffärer med sociala ambitioner. Svenska politiker berättar sedan om hållbara stadsbyggnadsprojekt i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Under SymbioCitys mantel visas svenska hållbara projekt upp för omvärlden. Och de svenska projekten och planeringen lockar internationellt. Inte särskilt många länder kan visa upp så många färdiga referensprojekt inom hållbart byggande som Sverige. Vid ett seminarium om Social Housing möter jag en man från Colombia som nyligen startat bolag för fastighetsinvesteringar i London och är nyfiken på Sverige. Han följer med till den svenska montern för att få veta mer om SymbioCity och de svenska arkitekterna. När vi springer på varandra senare berättar han att det besöket var värt hela hans resa till Cannes.

På det sättet kan en kort ordväxling i en monter eller över en kaffe leda till en ny affär. Jonas Törnblom som är internationell marknadschef på det svenska miljöföretaget Envac, berättar om ett samtal han haft i Öresundsmontern med Ilmar Reepalu och överborgmästaren för Köpenhamn, Frank Jensen. Nu har han redan ett möte inbokat i den danska huvudstaden om avfallshantering med vakuumteknik för ett stort utbyggnadsområde.
Envac ställer ut i Exportrådets monter men Jonas Törnblom har varit här förut som besökare.

– Förra året tänkte jag att allt finns här, arkitekter, investerare, banker. Men inga representanter för teknisk infrastruktur. Därför ville vi satsa på att vara med i år, för att påverka dem som besöker Mipim att tänka mer holistiskt när nya områden planeras.

Stefan Tjäder från Krook & Tjäder har också varit här flera gånger och han har aldrig åkt hem utan ett konkret uppdrag. I år fick han ett redan på Landvetter innan planet till Cannes lyfte. På Vasakronans boule pratade han sedan med en entreprenör från Malmö som han ska träffa igen hemma.

– Jag kan absolut peka på att vissa uppdrag vi fått kommer av kontakter här nere i Cannes, säger han.

En morgon på fastighetsmässan börjar gärna med champagnefrukost på någon av yachterna i hamnen. Ett antal svenska besökare möts hos ett företag för fastighetsanalyser och efter en chokladcroissant rusar vi gemensamt vidare till Hotel Majestic och ännu en frukost. Det seminarium som Stockholm Business Region arrangerar här är för många svenska deltagare en av höjdpunkterna på mässan. Hit kommer politiker för att berätta för investerarna om varför de ska satsa på Stockholm. Att Stockholm hade den största transaktionsvolymen i hela Europa under 2007 upprepas under seminariet. Och jämfört med många andra drabbade städer har den faktiskt inte gått ner så mycket. Men det gäller att hålla igång investerarna. I år är Patrik Enblad, ny vd på Newsec som ger råd till fastighetsinvesterare, inbjuden.

– Jag kan ärligt gå runt här och säga att man bör investera i Stockholm, säger han. Så säger jag inte längre om Baltikum, men i Stockholm finns reella värden. Det finns bra investeringsmöjligheter i Sverige och jag tycker att det märks ett stort intresse här i år. Vi får se vart det leder.

Under samma seminarium står Zanyar Adami, tidigare chefredaktör för Gringo, på scenen. Hans viktigaste budskap är att det sociala entreprenörskapet är det nya, efter det hållbara.

– Företag som gör vad ideella organisationer gjorde förut, och samtidigt tjänar pengar på det – det är nästa steg för kapitalismen. De företag som inser det tidigt får ett försprång i konkurrensen.

Mipim är en internationell fastighetsmässa men det märkliga är – påpekar många – att man framför allt träffar sina egna landsmän här. Vill man nå längre ut är det här i alla fall rätt ställe att vara på. Jag ser arkitekterna från White rusa förbi några gånger i mässhallarna tills jag slutligen får tag på Monica von Schmalensee och Thomas Rudin utanför Hotel Majestic. De har kalendern full men också en del spontana möten.

– Vi har varit här i många år och börjar nu förstå hur saker hänger ihop, säger Monica von Schmalensee. Vi har lärt oss och förstått, nu måste vi förhålla oss till det. Att bygga är kapitalkrävande. Vi måste lära känna investerarna och de oss.

Den svenska gruppen är relativt stor i Cannes i år och flera av kontoren har rest med reseföretaget Style. Carl Berg, som har arrangerat resan ner och hotell för många ordnar också ett par möten under dagarna för svenskarna. En kväll träffas ett tjugotal av arkitekterna på en kvarterskrog och äter lantpaté och crème brûlée. Här träffar de inte kunder och investerare, men att komma ner till Cannes är för många också ett sätt att träffa arkitektkollegor och prata projekt och erfarenheter med varandra.

Under dagarna samlas de svenska arkitekterna då och i den gemensamma montern för en paus eller för att träffa kunder. Läget är bra, strax intill Stockholm Business Region och Öresundsmontern, som har blivit etablerade platser att ses på. Med var sitt bås där en skärm visar kontorets projekt kan arkitekterna enkelt visa kunder vad de arbetar med. Linda Marend är här från Link tillsammans med kollegan Ylva Gunterberg.

– Min erfarenhet från tidigare år är att det är rätt svårt att nå fram till kunder, säger Linda Marend. Nu när vi ingår i en centralt placerad monter har vi en plats att bjuda in till.

Ari Leinonen och Inger Lindberg Bruce på Scheiwiller Svensson har varit här flera gånger tidigare men ställer ut själva för första gången. Nu möter de två personer från samarbetspartnern NAI Svefa som har hyrt en båt utanför festivalpalatset för sina kunder. Tre arkitekter från White är upptagna i en tv-inspelning för en fransk kanal. En lokaltidning intervjuar Wivian Eidsaunet från Murman Arkitekter och redan nästa dag är hon citerad i en lång artikel om bland annat Exportrådets monter. Birgitta Gelhaar från Lomar Arkitekter sitter i en av de vita stolarna och blir intervjuad av tidningen Fastighetsnytt. Senare på eftermiddagen har Lomar bjudit in några svenska samarbetspartners och Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal (M) är en av dem som dyker upp.

För Per-Eric Sundby från BAU är det andra gången gillt på mässan. Han insåg förra året att det här var en mässa där “alla” fanns på plats. Olika regioner och länder ställer ut i kluster och vissa länder, städer eller regioner har egna tält utanför utställningshallarna. Här finns Stockholm Business Region, Öresundsregionen och Göteborg-Oslo-regionen. Nästan hela Sverige representeras.

– Vi upptäckte att Mipim var ett väldigt bra ställe att träffa kunder på, säger Per-Eric Sundby. Men det märkliga är att hit kommer folk från hela jordklotet och pratar nästan bara med kunder hemifrån. För att det är så mycket lättare att komma i kontakt med varandra här.

Vart minglandet och kontakterna leder är inte alltid lätt att se direkt, men i det långa loppet är det jätteviktigt att vara här om man jobbar med kommersiell fastighetsutveckling. Det menar Göran Ekeroth på Strategisk Arkitektur som besökt fastighetsmässan tolv år i rad.

– Alla är här och redo att mötas. Det blir effektivt. Det kan ta ett år att träffa lika många personer hemma som man gör på några dagar i Cannes.

Till de vana Mipimbesökarna hör också Annica Carlsson, vd för Equator Stockholm, som har varit på plats i fem år med egen monter. Annica Carlsson ser hur det har förändrats efter finanskrisen.

– För två år sen var mässan ett enda stort fyrverkeri. I år är det lugnare men samtidigt mer framåtblickande. Det är mer substans i projekten som presenteras.

Att befästa befintliga kontakter och träffa kunder är en viktig del också för Equator.

– Affärer handlar alltid om sociala relationer. Många samtal startar här – sen fortsätter man dem någon annanstans.
De svenska arkitekterna har hittat till Mipim. Och de flesta av dem som i år deltar i Exportrådets monter säger att de absolut vill komma tillbaka, mer förberedda på vad som väntar och med fler möten inbokade i förväg.

– Vi är här i år för att lära oss hur det går till i, säger Hans Murman. Och vi märker att många är väldigt uppbokade. Nästa gång ska vi vara mer fokuserade på vilka vi vill träffa. Och samtidigt hålla luft i almanackan för spontana möten.

Men arkitekterna är också här för att få inspiration och se vilka projekt som pågår i andra länder. Storbritanniens och Rysslands montrar – i själva verket hela paviljonger – hör till de stora satsningarna. I den ryska ackompanjeras storslagna projekt av storslagen musik och kvinnor i uppsydda dräkter delar ut broschyrer. Stockholm Business Region är mest ett vattenhål för svenskarna med en stor pekskärm över Stockholm. En ryss har erbjudit sig att köpa “tv:n”, utan att avskräckas av priset på två miljoner.

Bland de svenska arkitekterna verkar finnas en rädsla för att förknippas med minglandet, solen och palmerna i Cannes – att det inte ser seriöst ut. Men insikten sjunker in under dagarna: Det här är på allvar, Mipim är en föreställning där arkitekterna åtminstone har en viktig biroll. Mässan handlar i första hand om kommersiell fastighetsutveckling men de stora stadsbyggnadsprojekten presenteras också här. Om inte arkitekterna är högvilt så är de svenska politikerna det, omsvärmade när de dyker upp i montrarna. I många andra länders montrar ser man att arkitekterna har en helt annan roll i stadsplaneringsprojekt än i Sverige, påpekar Helena Andersson från Murman arkitekter.

– De svenska projekten förklaras av politiker, men i den brittiska montern är det självklart att en arkitekt presenterar stora stadsplaneprojekt.

Framåt fyratiden varje eftermiddag dras alla svenskar till Stockholmsmontern. Tidigare har det skett spontant att man vid fyratiden samlats kring montern för att göra upp planer för kvällen. Stockholmstimmen blev en tradition och i år har det blivit formaliserat med drink och prisutdelning. Här syns nu flera av besökarna från Stockholm. Strax intill skymtar Ilmar Reepalu och Christer Larsson från Malmö i den välbesökta Öresundsmontern. Här rör sig investerare, advokater, fastighetsbolag, politiker och en och annan arkitekt i olika cirklar som är omöjliga att överblicka. Särskilt för en förstagångsbesökare. Under ett besök på världens största fastighetsmässa kan man bara snudda vid en av dessa cirklar. Uppenbart är att här pågår diskussioner i helt olika skalor och med skild vokabulär. Utmaningen är att förstå de andra parternas resonemang och språk, att respektera varandras kunskap och försöka lära sig mer om varandras områden – fastighetsinvesterare om arkitektur och arkitekter om finansmarknadens logik och förutsättningar. För att kunna mötas i ett fruktbart samtal och ett gemensamt projekt.

Jag inser här att många företag som handlar med fastigheter inte ser behov av att kunna särskilt mycket om arkitektur. Det är kunskap om affärsmekanismer som är det nödvändiga. Klyftan mellan arkitekter och andra aktörer i fastighetsbranschen är ibland bråddjup. Intresset för att överbrygga den ganska ljumt. Men svenska arkitekter tar nu större utrymme – och börjar komma till insikt om att de faktiskt är aktörer på fastighetsmarknadens scen.

En bouleturnering är ett utmärkt sätt att nätverka på. Vasakronan har gjort den franska sporten till en tradition för sina samarbetspartners. Här granskar Gert Wingårdh och Andreas Fries ett kast.