”Mindre orter har stor potential till hållbar omställning”

– Vi arkitekter och planerare har stor kunskap om hur man hanterar tillväxt. Men på många platser finns inte tillväxt – hur jobbar man då med gestaltad livsmiljö?

Nils Björling arbetar i sin forskning med glappen och relationerna mellan stad och landsbygd. Nyligen avslutade han, tillsammans med Liv Sonntag, Tinna Harling och Björn Ohlén, en förstudie åt Västra Götalandsregionen där de föreslår hur kommunerna kan få stöd i sitt arbete med gestaltad livsmiljö. Ett av förslagen är kunskapsspridning genom så kallade ”rurban planning talks”, det vill säga workshops för kommuner som befinner sig i mellanläget, som varken är stad eller landsbygd utan en slags hybrider.

Nils Björling själv bor i en sådan kommun, Mariestad, som han också studerat i sin forskning.

– Kommunerna har jobbat med gestaltad livsmiljö redan innan begreppet skapades i samband med den nya statliga arkitekturpolitiken, men begreppet är välkommet eftersom det inkluderar den fysiska miljön bortom staden. Och den nya politiken har gett frågan en extra skjuts, säger han.

I sin forskning har han konstaterat att de mindre kommunernas egna resurser begränsas om de försöker att bli som de stora kommunerna, med staden som norm.

– Staden är inte självförsörjande och hållbar i sig och inte landsbygden heller. När vi på allvar tänker på kretslopp och cirkulär ekonomi ser vi att det finns stor potential till hållbar omställning i de här mindre, “rurbana” orterna. De har med sin skala ofta bättre förutsättningar att skapa holistiska kretslopp, säger Nils Björling.

Samtidigt konstaterar han att kunskapen om hur den fysiska miljön kan stödja denna utveckling ofta saknas bland arkitekter i dag.

– Jag tror att det är värt att återupptäcka en del historisk kunskap om hur vi tidigare förändrat den byggda miljön på landsbygden, säger Nils Björling.