Chipperfield om Nobel Center: ”Människor kommer att älska byggnaden när de står i den”

Mycket har hänt med Nobel Center sedan tävlingsförslaget. Byggnaden har blivit lägre och mindre, samtidigt har auditoriet flyttats ner från toppvåningen som i sin tur blir restaurang.

– På grund av opinionen har vi försäkrat oss om att byggnaden inte är större än den måste vara, vi har förminskat och optimerat den. Auditoriet är det element som bestämmer storleken och det går inte att klämma ihop hur som helst. Det har varit viktigt att få alla att förstå att om byggnaden ska bli mindre måste den salen bli mindre, säger David Chipperfield.

Han är van vid att jobba i känsliga historiska miljöer och har stött på motstånd förut. Skillnaden är att kritik i Sverige väger mycket tyngre än i till exempel New York.

– Där hade den här kritiken inte ens märkts. Ni svenskar vill så långt det går försöka gå alla invånare till mötes, ni letar efter konsensus och det respekterar jag. Ni har ett sofistikerat system och det har varit intressant att få uppleva den processen.

Mycket av kritiken, bland annat i Statens fastighetsverks överklagande, handlar om att byggnaden är för dominerande och bryter av för mycket. Viktiga frågor, menar David Chipperfield men han skulle hellre prata om byggnadens idé.

– Man kan inte bara säga: oroa er inte, vi har lyckats förr. Vi måste lyssna. Men till viss del är det sant: vi som är arkitekter oroar oss för saker som ingen annan ens ser!

Han tar fram sin telefon för att visa en bild från ett besök i en klassisk japansk byggnad.

– Titta här, det är ingen som går runt och undrar: måste taket vara så där högt? Arkitektur är en upplevelse som tar över alla sinnen. I ett publikt projekt måste vi involvera allmänheten men vi måste hitta ett gemensamt sätt att prata om byggnaden på utan att fastna i höjd och färg.

Det är inte lätt för någon, inte minst en lekman, att avgöra om en byggnad kommer att bli lyckad eller misslyckad på förhand menar han.

– Men alla har samma rätt att döma våra verk när de är färdiga. Jag har inget intresse av att skapa arkitektur som bara arkitekter uppskattar. Det vi vill är att byggnaden blir en naturlig del av platsen. Vi försöker göra något som är sofistikerat och vars form reflekterar dess funktion och syfte. Min känsla är att människor kommer att älska byggnaden när de står i den. Jag är övertygad om att de kommer att tänka: varför gjorde vi sådant ståhej över det här? Den är ganska normal, väldigt välbyggd och den är fantastisk att vistas i.

Han ser också en möjlighet att bevisa att modern arkitektur på ett bra sätt kan ta plats i Stockholms historiska innerstad.

– Om vi kan visa att det går att bygga ett modernt hus som passar väl in på en sådan här fantastisk plats kan vi visa att arkitektur kan definieras utifrån vad den gör med den urbana strukturen och stadens liv inte utifrån sin färg eller höjd.