Nyheter

Kontoren i skuggan av Brexit

29 maj 2017 - Av Kajsa Kax

Storbritanniens kommande EU-utträde skakar Londons arkitektbransch. Mitt i stormen står White arkitekter som öppnade kontor i staden bara ett halvår före folkomröstningen.

Annons
Annons

Linda Thiel och Geoff Denton delar på chefskapet för White i London. Till kontoret två trappor upp i området Shoreditch kommer man genom en neutral gråmålad entré.

Foto Kajsa Kax

Så här långt rullar det på, men vi jobbar ju i tidiga skeenden där effekten inte blir lika stor, säger Linda Thiel, chef för Whites studio i London. Hennes förhoppning är att personalstyrkan trots Brexit ska kunna växa till runt 15–20 personer på sikt. När White startade sitt kontor för drygt ett och ett halvt år sedan var ett eventuellt EU-utträde inget som fanns med i beräkningarna eller riktigt togs på allvar. Månaderna efter folkomröstningen förra sommaren blev därför nervösa. Arkitekt- och byggbranschen i Storbritannien lamslogs.

– Det blev totalt stiltje. Ingen visste vad som skulle hända; det var som ett slags vakuum. Ett av våra större projekt fick sättas på vänt då en av våra kunder var tvungen att invänta besked från delägare i USA som ville avvakta ett kvartal.

Det tog tills slutet av året innan projektet drog igång igen och Linda Thiel tycker trots allt att marknaden återhämtande sig relativt snabbt.

– Jag känner till större kommersiella projekt som ligger på is, men bostadsmarknaden är stadig. Liksom i Sverige är det stora utmaningar att leverera de bostäder som behövs.

För byggföretag och underleverantörer på byggarbetsplatser kommer dock framtiden sannolikt att förändras.

– Här är en stor andel platsbyggt – det är mycket platsgjutet, murare och snickare, även mindre lokala entreprenörer. Det är en märkbart annorlunda kultur kring produktionsmetoder jämfört med i Sverige.

Linda Thiel sitter med i ett nystartat forum för arkitekter i London, och där pratar många om att prefab kan komma att få en boost eftersom det kan bli brist på hantverkare och byggarbetare.

– I Sverige har vi en tradition med mycket prefab. Det börjar komma här också – och antagligen kommer utvecklingen att accelerera än mer eftersom arbetskraftssituationen förmodligen kommer att förändras i och med Brexit.

Även om White planerar att stanna kvar i London finns många frågetecken inför framtiden. Linda Thiel nämner till exempel de kriterier som finns för hållbarhet kring byggnadsmaterial och transporter. Idag är målet att arbeta med lokalproducerat material och att ha korta transportsträckor. Så länge Storbritannien är EU-medlem är det enkelt; EU räknas som ett närområde och har inga tullar eller tariffer.

– Men hur blir det efter ett utträde?  Det är inte omöjligt det blir billigare att importera från Asien, eller andra länder utanför Europa och då blir det en utmaning att nå högt satta hållbarhetsmål. En positiv effekt kan bli att man satsar på superlokal inhemsk produktion – men det är såklart en relativt begränsad marknad.

Ett annat perspektiv är de stora infrastruktursatsningar som planeras utanför Londonområdet. Brexit-anhängarna har lovat att de investeringar som hittills koncentrerats till huvudstaden i egenskap av global tillväxtregion i stället ska spridas ut över landet. Resurser som tidigare öronmärkts för att förbättra pendlingsmöjligheter i London kan komma att bli motorvägar och annat i norra Storbritannien. Linda Thiel berättar att hon känner till flera byråer i London som tittar på att öppna i Leeds och/eller i Manchester.

Det pratas mycket strategier för när eller om man ska flytta hem, eller till ett annat land i Europa. Man vill inte vara sist in på hemmaplan och konkurrera om jobb när alla ska återvända.

Linda Thiel, white arkitekter

Inom arkitektkåren diskuteras konsekvenserna av den nya situationen flitigt. I London finns många europeiska arkitekter, framför allt från Syd- och Östeuropa eftersom där har varit och fortfarande är en dålig arbetsmarknad.

– Det pratas mycket strategier för när eller om man ska flytta hem, eller till ett annat land i Europa. Man vill inte vara sist in på hemmaplan och konkurrera om jobb när alla ska återvända.

Whites studio ligger i en gammal fabriksbyggnad i Shoreditch i östra London, ett område där mängder av andra företag inom de kreativa industrierna finns. Sammanlagt är det tio personer, svenskar och britter blandat på byrån. En del pendlar från Skandinavien, andra har tagit steget att flytta hit.

– Jag har pushat mycket för de traineeutbyten vi har. Det är halvårsprogram inom White för att kunna jobba i London en tid och sedan åka hem med internationella erfarenheter. Det funkar jättesmidigt så länge Storbritannien är med i EU, men jag inser att det kommer bli mer komplicerat. Vår ingång är ändå densamma; tanken är att alltid jobba tajt med våra skandinaviska kontor, även om det betyder mer pappersarbete.

Att White skulle backa ur satsningen på grund av de ändrade förutsättningarna är alltså inte aktuellt.

–White gör hela den här Englandssatsningen eftersom vi behöver bli mer internationella, också eftersom vi på hemmamarknaderna får en ökad konkurrens utifrån. London är ett första steg; det är här de flesta internationella arkitekterna finns.

I området Clerkenwell som utnämnts till Londons designkvarter, finns byrån Egret-West. Grundare är David West och Christophe Egret. Foto: Kajsa Kax

Inte långt från Whites studio ligger området Clerkenwell som utnämnts till Londons designkvarter framför andra. Här finns den inhemska byrån Egret-West med grundarna Christophe Egret och David West, som vittnar om hur marknaden förändrats.

– Brexit är oerhört problematiskt för oss. Förutom att vi förlorade uppdrag för nästan en miljon pund direkt efter valresultatet, så står EU-utträdet för tvärtemot allt vi tror på, säger David West. Uppriktigt sagt, på ett sätt bryr jag mig inte om vad Brexit kommer att betyda. Vi är européer i grunden, vi kommer att fortsätta vara det och det är vår ingång i alla projekt.

Men det var många tårar på kontoret och en lätt depression i luften i flera månader efter omröstningen, berättar han.

– Saker och ting har dock lugnat ned sig. Folk börjar vänja sig vid läget.

På Egret-West arbetar runt 60 personer och ungefär hälften är britter, hälften är från någon annanstans i världen.

– EU-länder förstås, men också Bangladesh, Nord- och Sydamerika. Jag är inte helt säker på hur många, eller varifrån, men poängen är just blandningen. Det är en smältdegel, precis som varje kreativt ställe ska vara.

Både David West och Christophe Egret är mycket oroliga för att nytänkandet kommer att minska om det blir svårare att komma in i landet för att arbeta eller studera.

– Risken är att vi blir inåtvända, mer konservativa och att vi inte längre tar del av den globala diskussionen, menar Christoph Egret som själv har en bakgrund från Frankrike. Han talar om hur fransk arkitektur blev mycket bättre när det kom utländska arkitekter under efterkrigstiden.

– Det väckte upp fransmännen; det blev ett öppnare och bredare synsätt. Ta bara Centre Pompidou, det är ju är resultatet av ett samarbete mellan engelska och italienska arkitekter.

Som många andra påpekar Christoph Egret att ännu vet ingen vad som kommer hända efter Brexit.

– Kanske blir det en underbar överraskning! I stället för att tala med andra européer kanske vi ska söka oss ännu längre ut i världen, till Indien eller Mexiko. Kanske kommer något extraordinärt att hända som vi ännu inte anar eller ser? England har ju alltid varit en ö med båtar där folk sökt sig ut och långt bort.

På ett annat håll i centrala London ligger the Royal British Institute of Architects, RIBA, där Jane Duncan är ordförande. RIBA som är landets största arkitektorganisation genomförde nyligen en undersökning bland sina medlemmar om Brexit. Resultaten speglar en stor oro.

– Det går inte att stänga dörren för talang och samtidigt förvänta sig att omvärlden öppnar sina marknader. Vi vill se garantier för att de som redan arbetar och studerar här ska ha möjlighet att stanna.

Jane Duncan menar att det behövs immigrationsregler som speglar hur viktigt Storbritannien är för arkitekter från hela världen och att RIBA inte bara ser till villkoren för enskilda arkitekter, utan även tar ett ansvar för arkitekturens samhällsroll och den behöver stärkas än mer i och med EU-utträdet.

– Om Storbritannien ska kunna behålla sin position som ett globalt center för arkitektur kommer det att behövas en ny strategisk plattform att utgå från och ledarskap i dessa frågor från regeringen.

Russel Brown står framför överbelamrade hyllor på kontoret. Hawkins-Brown har fulltecknat med kunder trots att Brexit påverkar andra negativt. Foto: Kajsa Kax

Tillbaka i Clerkenwell och hos en annan ledande Londonfirma, Hawkins-Brown, är dock läget mer stabilt.

– Affärsmässigt – nej, inga negativa effekter alls. Vi har inte förlorat ett enda uppdrag så här långt. Däremot, i det kulturella och i ett personalperspektiv märks Brexit helt klart, säger Russell Brown, en av grundarna till byrån.

En av förklaringarna till den stadiga positionen är förmodligen att kontoret nästan uteslutande arbetar i Storbritannien och har många uppdrag inom infrastruktur, utbildning och den växande hyresbostadsmarknaden.

– Vi gör till exempel ingenting inom bank och kontor, och på den överhettade marknaden i London är det sådana uppdrag som minskar kraftigt efter omröstningen.

Hawkins-Brown finns både i London och Manchester och har uppemot 280 personer anställda, varav ett 40-tal kommer från andra EU-länder. Oron var stor bland personalen efter valresultatet förra året. Russel Brown berättar att de därför startade ett program för att stödja ickebritterna i firman att söka medborgarskap.

– Dels av strategiska skäl hjälper vi till med kostnaden och i processen eftersom vi vill ha den kreativa input som till exempel en italienare, spanjor eller skandinav kommer med, dels för visa att vi som arbetsgivare bryr oss, för att lugna dem, som en slags stor kram.

Hur det kommer att se ut för verksamheten om några år är förstås oerhört svårt att förespå.

– Än så länge är vi trygga, men framtiden är ju ändå oviss med Brexit. Vi vill gärna ut mer i Europa, eftersom frontlinjen finns på kontinenten. Det är spännande projekt från Berlin till Barcelona och de bästa skolorna finns i EU, men i och med Brexit… blir det svårare.

Trots att det kommande EU-utträdet inte påverkat vare sig konton eller kunder så menar Russel Brown att det internationella inflödet är viktigt. På lång sikt behöver alltså EU ersättas med något annat.

– Som byrå måste vi hitta nya vägar och är därför nu på gång i USA i stället.

Avslutningsvis hos White i fabrikslokalen i Shoreditch visar Linda Thiel skisser och modeller. På ritborden ligger allt från en stadsutvecklingsplan för ett område i Hastings till en kyrka och bostadsområde i nordvästra London.

– En av våra största kunder för närvarande är en fastighetsutvecklare i Leeds. Det är 400 bostäder, ett kontor i anslutning till deras egen fabrik och vi ser över hela området med fokus på hållbarhet.

Hon framhåller att det svenska förhållningssättet till stadsbyggnad, publika platser och det gemensamma rummet intresserar. Skandinavisk design är fortsatt eftertraktad i Storbritannien.

Tidtabell för Brexit

Sommar 2017

  • Brittiskt nyval i början av juni
  • Storbritannien ska bestämma sig för sin strategi i utträdesförhandlingarna.

Höst 2017

  • Förhandlingarna kan börja.
  • EU-medborgarnas rättigheter anses vara den viktigaste frågan att starta med.

Höst 2018

  •  Förhandlingarna måste vara klara – detta för att ett avtal ska kunna börja gälla efter utträdesgränsen på två år.

Våren 2019

  •  Oavsett om det finns en uppgörelse eller inte, måste Storbritannien lämna unionen.
  •  Finns inget avtal börjar världshandelsorganisationens avtal gälla. Det reglerar endast handel.