”Jag klipper bort arkitekternas komplicerade förklaringar”

Arkitekturintresset väcktes under filmstudier i Los Angeles, och blev större efter att han blev tillfrågad om att göra en dokumentärfilm om Bruno Mathsson.

– I Los Angeles åkte jag ibland runt och fotograferade miljöer och hus i nattljus. Det är något mystiskt med slumrande byggnader som är upplysta i mörkret. I det filmarbetet växte mitt arkitekturintresse.

Ämnena i filmerna är varierade men handlar alla om arkitektur på något sätt.

– Jag har alltid dragits mot projekt och personer som har utmanat det normala, den typen av idéer och personer kan lära oss mycket. Målet är att människor ska få tillfälle att upptäcka något nytt, en ahaupplevelse.

Hur gör du för att berätta om kärnan i en byggnad?
– Arkitekter kommer ofta till det viktigaste när de pratar om inspiration och lusten att skapa något nytt, eller när de pratar om hur människor har upplevt deras verk. Jag klipper ofta bort de mest komplicerade utläggningarna, det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

– I anekdoterna hittar man ofta vad arkitekterna verkligen har lärt sig eller vad de tycker att de har bidragit med till vår gemensamma livsmiljö. Som när Kisho Kurokawa pratade om hur viktigt det är att inte bygga bort alla onödiga utrymmen, för att det är där fantasin och mystiken kan få utrymme.

 Hur får du dina idéer?

– Väldigt sällan från andra filmer, oftast hämtar jag inspiration från litteratur och musik. Det är här man får nya idéer till olika lösningar, detaljer, scener och stämningar. Då jag även arbetar med multimediainstallationer på och i arkitektur, så hämtar jag även inspiration från konstvärlden. Arbetet inleds alltid med väldigt mycket research och att använda gamla kontakter för att komma åt bra, spännande och kul information om projekt och människor.