Hon går från regel­verk om barns ute­miljö till forskning och praktik

Movium har sedan 2006 i uppdrag av regeringen att koordinera frågor som rör barns platser i staden. Ett ämne som är välbekant för Ulrika Åkerlund. Hon har arbetat med barns och ungas utemiljöer på olika sätt sedan 2006, på Boverket. 

Nu ser hon fram emot att kunna driva frågorna på ett lite annat sätt.

– På Boverket har jag jobbat mycket med regelverk och lagstiftning. Regelverket är viktigt, men gör ingen nytta om vi inte jobbar på ett bra sätt med tillämpningen. Jag ser fram emot att få utveckla praktik och arbetssätt tillsammans med forskning, inspirera och skapa förutsättningar för en hållbar stadsutveckling med fokus på barn och unga. 

Hon fortsätter: 

– Movium har en viktig roll att kommunicera forskningsresultat, debattera, lyfta fram flera olika perspektiv och konkret samarbeta med myndigheter, kommuner, organisationer och bransch. 

Ulrika Åkerlund kommer dock att behålla Boverkethatten på till en början, hon tar delvis tjänstledigt men fortsätter arbeta 30 procent av tiden på Boverket. Tjänsten på Movium är 60 procent. 

Hur skulle du beskriva skillnaden på de olika hattarna?

– Boverkshatten är ju väldigt regelstyrd medan Moviumhatten är mer kunskapsstyrd. Det finns också ett tydligare fokus på barns utemiljöer på Movium. 

Att göra-listan verkar inte vara tom inför hennes första tid där.

– Det blir många möten med forskarna på SLU och försöka kartlägga vad vi står just nu och vad som är på gång. Lena tillsatte ett barn- och ungaråd med experter inom forskning och praktik kring barns utemiljöer. Hur kan vi jobba vidare med det? Sedan kommer jag prata på konferensen Förskolors utemiljö och uteverksamhet i Umeå i slutet av oktober om utemiljöer vid större förskolemiljöer. 

Hon beskriver sin nya tjänst lite som att komma hem.

– Detta är ju ingen ny plats för mig, jag har samarbetat med Tankesmedjan Movium och forskarna på SLU länge. 

Vad anser du är de viktigaste frågorna just nu kring barn och ungas utemiljöer?

– Frågan om ytor för barn och unga är fortfarande aktuell, men här händer det mycket i olika kommuner. Klimatanpassningen av våra städer, hur kan vi skapa barnvänliga och grönskande miljöer när vi anpassar den byggda miljön till ett ändrat klimat? EU:s naturrestaureringsförordning ställer krav på grönska och trädtäckning i urbana miljöer, kan vi använda skol- och förskolegårdar för att öka trädtäckningen och samtidigt öka lekvärden? 

– De sociala klyftorna i samhället ökar. Hur kan vi främja en mer jämlik hälsa mellan barn och minska segregationen? Här behöver vi nog särskilda insatser och samverka med många av samhällets aktörer, avslutar Ulrika Åkerlund.