”Mångfald är inte välgörenhet”
I Malmö bor människor från 186 länder – men det avspeglas inte på arkitektkontoren. Det vill arkitekten Haydar Alward ändra på.
”Jag kände att många dörrar var stängda. Jag ville öppna dem, både för mig själv och andra”, säger Haydar Alward, ateljéchef på Fojab i Malmö, om sitt engagemang för ökad mångfald och inkludering i arkitektbranschen.
Hösten 2022 startade stadsbyggnadskontoret projektet Urban academy för att främja mångfalden inom samhällsbyggnadsbranschen i Malmö. Målet är en bransch som speglar hela Malmö inom en generation.
– Vi går samman för att agera mot den bristande representationen, säger Haydar Alward, arkitekt och ateljéchef på Fojab i Malmö och en av de drivande i arbetet.
Hittills har över 800 personer involverats. Två serier med workshops och ett pilotprojekt riktat mot barn och unga har genomförts. Plus en stor enkätundersökning med en efterföljande rapport som tydligt illustrerade den bristande mångfalden. ”Jag har aldrig under mina fem år i yrket pratat med någon arkitekt som inte är född i Sverige eller närliggande länder”, svarade till exempel en person.
I slutet av förra året samlades 30 aktörer – fastighetsägare, arkitektkontor, universitet och föreningar – för att formellt signera och ansluta sig till Urban academys plattform. Deltagarna åtar sig att mäta förflyttningen mot en förbättrad representation inom sina organisationer, att utföra handlingar för att öka mångfalden samt att rapportera om handlingarna.
– Vi ska inspirera och stötta varandra för att se till att våra samtal leder till verklig förändring, säger Haydar Alward.
Haydar Alward föddes i Irak, men flyttade till Malmö med sina föräldrar i tolvårsåldern. Redan som barn i Irak visste han att han ville bli arkitekt.
Jag växte upp i ett av Malmös så kallade utsatta områden och det fick arkitektyrket att kännas väldigt långt bort. Jag saknade förebilder.
– Men när jag kom till Sverige var det inte lika självklart längre. Jag växte upp i ett av Malmös så kallade utsatta områden och det fick arkitektyrket att kännas väldigt långt bort. Jag saknade förebilder. Det kan dämpa ens entusiasm och självförtroende.
Han funderade på om det var säkrare att bli läkare eller tandläkare. Då skulle det vara lättare att få jobb.
– Även om jag var ett privilegierat barn med högutbildade föräldrar och stöd hemifrån kändes det inte alls självklart för mig längre att bli arkitekt.
Men till slut sökte han ändå in på arkitektutbildningen i Lund.
– Det var en del språksvårigheter och saker jag inte förstod. Och jag märkte att det var svårt för andra att förstå hur det var att vara i min situation.
Efter utbildningen lyckades han så småningom få ett jobb på ett mindre kontor. Sedan blev han anställd på Fojab. Där har han drivit frågan om mångfald.
– Vi har anlitat externa specialister för att se hur vi på Fojab arbetar med inkludering. Alla våra chefer har gått en utbildning i mångfaldsfrågor. Detsamma gäller vårt rekryteringsteam.
Mångfald handlar inte bara om etnicitet, utan också om social bakgrund, kön, sexualitet och funktionsvariationer.
– Det är lätt att alla tycker likadant när man har samma sociala, ekonomiska och kulturella ramar. Vi behöver ha ett mycket bredare perspektiv. Ska vi bygga för alla måste vi också ha förståelse för alla. Har man till exempel inte bott i ett miljonprogramsområde vet man inte vilka kvaliteter som de boende ser i området.
Ett annat problem är att många ser mångfald och inkludering som en form av välgörenhetsarbete.
– Men det är fel. Det finns studier som visar att de bolag som arbetar aktivt med frågorna har högre tillväxt än företag som inte gör det. Vi måste alla bli mindre fördomsfulla. Det finns en rädsla för det okända som vi måste prata om.
