Så blev landskapsarkitekten kommunens högsta chef
Vägen från landskapsarkitekt till kommundirektör är kanske inte självklar, men inte heller ologisk.
– Att vara landskapsarkitekt är att lägga pussel, säger Emma Burstedt, som tycker att hon har stor användning av sin utbildning i sin nuvarande roll.
Landskapsarkitekten Emma Burstedt är kommundirektör i Heby.
– En grej som jag verkligen haft nytta av från arkitektutbildningen är att man blev tränad i att presentera sina idéer och få feedback på dem, säger Emma Burstedt, som är kommundirektör i Heby kommun.
– Att stå på en scen litegrann och lära sig att det inte är farligt att argumentera för varför man tänker som man tänker. Det är en jättebra övning även i andra roller än arkitektens, och det märktes direkt när jag började jobba här.
När hon sökte till landskapsutbildningen på SLU under 1990-talet så hade hon en ganska vag uppfattning om vad det skulle innebära, men hon kände sig lockad av beskrivningen att landskapsarkitekter ”tar hand om allt som händer mellan husen”.
Hon tyckte till en början att växtlära och akvarellmålning var tråkigt, men kom med tiden att börja tycka om det, och det var mycket med utbildningen som överraskade henne positivt.
När hon avslutat utbildningen tog Emma Burstedt lite olika jobb, bland annat som säljare på en plantskola.
– Det var lite svårt att få jobb där i början av 2000-talet.
Parallellt med det startade hon ett eget företag som landskapsarkitekt. Det gick bra om vårarna, men efterfrågan var lägre under andra delar av året, så när hon såg ett jobb som bygglovshandläggare på Heby kommun så sökte hon det. Hon tänkte att hon kunde ha det fram till våren när det började bli lite mer fart i företaget igen. Men hon är alltså fortfarande kvar inom samma organisation.
Efter ett halvår började hon jobba för plan- och markenheten och så småningom blev hon förvaltningschef där. Hon jobbade under ett tag också samtidigt som förvaltningschef för samhällsbyggnadsförvaltningen.
Ändå funderade hon länge – när chansen uppstod – på om hon verkligen ville bli kommundirektör.
– Till sist bestämde jag mig. Jag ville ha en utmaning, och jag visste att det fanns bra folk i förvaltningen.
Vad ska man vara för sorts människa för att vara kommundirektör?
– Det vill till att man är strategiskt intresserad och inte fastnar för mycket i detaljfrågor. Man ska ha förmågan att urskilja de stora dragen i omvärlden och se vad det kan få för påverkan på oss i kommunen. Man måste vara lite modig, eftersom man ofta möter knepiga frågor som ingen riktigt vet hur man ska möta, då måste man våga föreslå något. Man ska tycka om att det händer en massa saker hela tiden, och inte bli stressad av det. Och så är det bra om man också har förmågan att skapa relationer.
Har du någon nytta av din bakgrund som landskapsarkitekt?
– Att vara landskapsarkitekt är att lägga pussel. Under utbildningen gav vi oss in i okänd terräng hela tiden. Vi fick kunskap om en del av problembilden, men bara en del. Och sedan fick man ge sig på att lösa det. Och det här var innan internet!
– I det jobb jag har nu finns det ingen möjlighet att jag ska kunna ha detaljkompetens inom alla områden vi hanterar. Men jag har lärt mig att ta mig an saker på ett visst sätt, ett visst sätt att nysta i problemen eller vad man ska kalla dem.
Saknar du något från tiden som praktiserande landskapsarkitekt?
– De sakerna får jag ha som hobbies på min fritid nu. Jag ägnar mig jättemycket åt trädgårdsarbete. Och akvarellmålning, som jag tyckte var förfärligt under utbildningen. Men det har satt sig ändå. Jag målar landskap och lite allt möjligt. Gestaltandet ger stor tillfredsställelse, att låta händerna arbeta. Det är terapeutiskt.
