Nyheter

Höga hus i norrländska städer väcker debatt

27 mars 2018

Vem ska ha makten att utforma våra gemensamma rum? I norra Sverige har flera uppmärksammade höghusprojekt ställt frågan på sin spets.

Annons
Annons

Wingårdhs föreslagna kampanil reser sig 115 meter över Stora torget i Sundsvall, högt över den omgivande äldre bebyggelsen. Många debattörer var positiva till tornet men starkt kritiska till valet av plats.

”Norrlandsstäders grundstruktur förstörs på löpande band genom punkthus mitt i byn och stora tillbyggnader till de centrala delarna av staden som kontrasterar mot dess befintliga huvudupplägg. Det verkar som om det har gått mode i att varje stad skall ha ett punkthus i centrum.”

Det skriver Bengt Bygdén, Sundsvalls tidigare stadsarkitekt under 31 år, i en debattartikel i Sundsvalls Tidning i november 2016. Artikeln är ett av de nära hundra inlägg som publicerades i Sundsvalls Tidning från maj 2016 till februari 2017 om byggprojektet Torg1 på Stora torget.

Nybergs Fastigheters förslag att bygga en 115 meter hög skyskrapa, ritad av Wingårdhs arkitekter, mitt i Sundvalls sekelgamla stenstad blev en riksnyhet och skapade en debatt som saknar motsvarighet i Sundsvalls moderna historia.

Många norrlandskommuner lider av stor bostadsbrist. Viljan att bygga nytt löper tvärs över det politiska spelfältet och villigt kapital saknas inte. Det är kostnadseffektivt att förtäta befintlig bebyggelse och bygga på höjden. Men höga nybyggen i en äldre stadsbild landar på en öm punkt i samtiden.

Motståndare pratar om modenycker och bristande respekt för historien medan förespråkare vurmar för utveckling och förnyelse. Mer sällan debatteras projektens arkitektoniska kvalitéer. I diskussionen blir höghusen symbolfrågor som blottlägger en djupare konflikt i samhället. Vilkas åsikter räknas när framtiden ska byggas? För vem byggs denna framtid? Kritiska röster fogar gärna in diskussionen i en välbekant berättelse om landsbygden och storstaden, folket och eliten – ett etablissemang som bestämmer över huvudet på vanliga människor.

Rubriker ur Sundsvalls tidning från debattartiklar om Torg1-projektet.

På senare år har uppmärksammade höghusprojekt presenterats i flera norrländska stadskärnor och ofta delat den lokala opinionen i för och emot. Kommunala Pitebos sextonvåningshus Stadstornet i Piteå förverkligades efter heta diskussioner om detaljplanen. I Skellefteå bygger fastighetsentreprenören och före detta hockeyspelaren Dick Burlin ett kontroversiellt tolvvåningshus i centrum, den så kallade Höderskrapan. I Östersund ledde protester från närboende till att höghusen som planeras vid Tegelplan blir lägre än ursprungsförslaget. Men ingenstans blev debatten så intensiv som i Sundsvall.

Stadstornet i Piteå som stod klart sommaren 2017 är ett bostadshus på 16 våningar ritat av Lundberg arkitekter. Foto: Åsa Lundberg Foto: Åsa Lundberg

Höderskrapan som ritas av Collage arkitekter kommer att växa upp mitt i ett kvarter i centrala Skellefteå. Det är ett bostadsprojekt med cirka 50 lägenheter.

Nybergs och Wingårdhs första gemensamma projekt var bostadshuset Ting1 i Örnsköldsvik, 15 mil norr om Sundsvall. Dick Sjöberg och Mart Uusmas nybrutalistiska tingshus från 1966 kompletterades med ett fristående bostadshus i klara färger, inspirerat av konstnären Bengt Lindströms målning Women’s dance. Ting1 stort klart för inflyttning 2013 och nominerades året därpå både till Året bygge och belönades med Stora kakelpriset. Symtomatiskt nog utsågs det senare också till Ångermanlands fulaste byggnad i en omröstning i tidningen Allehanda.

Tidigt våren 2016 lämnar Nicklas Nyberg och Gert Wingårdh in en ansökan om planbesked för Torg1 i Sundsvall. Wingårdh skissar både på lamellhus och uppdelade hus innan han bestämmer sig för ett hus med ett mer begränsat fotavtryck. En smal skyskrapa med de fyra första våningarna planerade för saluhall och restaurang med stora glasfasader ska bidra till gatulivet kring Stora torget och fungera som länk till parken Vängåvan på andra sidan. Övriga 34 våningar innehåller bostadsrätter i olika storlekar.

– En kampanil, inspirerad av kampanilen på Markusplatsen, förklarar Gert Wingårdh. Vi valde material som redan finns i stenstan, kalksten, tegel och en avslutning i koppar.

Nybergs Fastigheters och Wingårdhs förslag om en kampanil vid Stor torget väckte en häftig debatt som i grunden handlade om vad en stad ska vara och för vem.

Planerna för torget offentliggörs på en presskonferens i april 2016 och blir en riksnyhet. I lokala medier går den politiska oppositionen ut och kritiserar tornets placering. Diskussionerna tilltar under sommaren för att under hösten nå stormstyrka. Både positiva och negativa röster gör sig hörda med debattinlägg och insändare i tidningar, på webben och i radio.

– Att det skulle bli diskussioner var vi helt medvetna om, eftersom det handlade om ett publikt rum. Men jag upplever det inte som att åsikterna var övervägande negativa. Den negativa opinionen är ju alltid mer högröstad. Man vet vad man har och aldrig vad man får, säger Gert Wingårdh.

Många av debattinläggen som kritiserar projektet är ändå positiva till arkitekturen i sig. Men inte på just den platsen, trots att projektet inte för med sig några rivningar av sekelskiftesbyggnaderna runt omkring. För många debattörer är det den förändrade stadsbilden som är problemet, att den äldre arkitekturen blandas upp med ny.

Gert Wingårdh tror att en del av förklaringen finns i sextiotalets hårdhänta stadsomvandlingar, med rivningar av äldre bebyggelse och uppförandet av modern arkitektur. Sundsvall hade sina egna Klarakvarter i Norrmalmskvarteren vid Selångersån, som började rivas 1955 och var helt borta i början av 1970-talet.

– Min uppfattning är att det ledde till en kraftig opinion mot modernistisk arkitektur, och -arkitekter, vilket i sin tur förde med sig att det i stort sett inte var möjligt att bygga fram till mitten av sjuttiotalet. På åttiotalet tog byggandet fart igen, ofta i en historiserande stil. Det byggdes många torn, som Läppstiftet i Göteborg. Efter fastighetskrisen på nittiotalet började ikonbyggnader dyka upp. Turning Torso i Malmö skrevs ner enormt innan den var färdig, men idag är den en symbol för Malmö.

Den tredje mars 2017 bjuder Sundsvalls kommun in till presskonferens i kommunhusets foajé. På plats är bland andra kommunstyrelsens vice ordförande Bodil Hansson, stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Hedenius och byggherren Nicklas Nyberg. Stadsbyggnadskontoret har genomfört en fördjupad utredning av hur Torg1 står sig mot miljöbalkens bestämmelser om planläggning i områden som är av riksintresse för kulturminnesvården. Nu ska resultatet presenteras. Efter en kort beskrivning av processen levererar stadsbyggnadsdirektören Anders Bolin kommunens slutsats: Projektet är inte förenligt med bestämmelserna i miljöbalken.

Stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Hedenius meddelar att kommunen inte kommer att gå vidare med planbeskedet, men konstaterar också att det varit en värdefull process eftersom den har väckt ett så stort engagemang hos medborgarna.

När Nicklas Nyberg får mikrofonen lyfter han fram konflikten mellan riksintresset för kulturminnesvården och intresset av stadsutveckling. Framtida riksintressen, frågar han retoriskt, hur blir det med dem?

Jag frågar Gert Wingårdh hur han i efterhand ställer sig i sakfrågan om Sundsvalls stenstads unika karaktär skulle äventyras av Torg1? Han nöjer sig med att konstatera fakta.

– Länsstyrelsen slog fast att stenstan är ett riksintresse som skulle störas av ett högt hus. De skulle lika gärna kunnat hävda någonting annat. Det är en risk man alltid tar. Merparten av allt arbete på ett arkitektkontor görs förgäves, det är ingenting konstigt med det. Vi arbetar med ett projekt i Karlskrona, Kihlströmska kajen, som också är ett riksintresse. Där gjorde länsstyrelsen en annan bedömning, säger han.

– Alla de norrländska städerna behöver växa. En del av nybyggnationen handlar om att förtäta i stadskärnorna och då kan riksintressen bli en hämsko. Jag tycker det är intressant att Nicklas Nyberg ändå var villig att lägga ner en större kostnad för att få en byggnad som bidrog till stadsbilden i Ö-vik, och att han resonerade på samma sätt i Sundsvall. Det vore kul om vår generation kan skapa arkitektur med samma höga kvalitet som de sekelskiftesbyggnader som ingen kan tänka sig att riva idag.

Sundsvalls stenstad byggdes efter en förödande brand sommaren 1888. På nio timmar lade eldsvådan hela centrala staden i ruiner och lämnade 9 000 personer hemlösa. När staden skulle byggas upp beslöts att enbart stenhus fick byggas i stadskärnan, vilket ledde till att bara de mest förmögna, de flesta av dem sågverkspatroner, hade råd att bygga. Dessa tävlade å andra sidan om att bygga så extravagant som möjligt och anlitade flera av tidens främsta arkitekter. Resultatet blev en unik stadsmiljö, en provkarta över nyrenässansens olika stillån.

En av stenstans dryga tjugotal byggnadsminnen är Dahlman-Nordlingska huset vid Storgatan, ritat av Gustaf Hermansson och uppfört 1890. På en fris längs fasaden, bland målade motiv från skogs- och sågverksindustrin, står texten:

”Den som ej bygger likt alla andra får ej bry sig om att många klandra. Ty det den ena förnöja kan ej lyckas lika behag en ann.”

Den fina ironin går inte kommunstyrelsens vice ordförande Bodil Hansson förbi.

– De som byggde stenstan en gång i tiden var inte rädda för att sticka ut. Om de hade varit aktiva idag hade de kanske resonerat annorlunda. Jag tror inte på att kopiera det gamla. Man bör bygga utifrån sin tid, säger hon.

Frågan om Torg1 hanterades inte i kommunstyrelsen utan i stadsbyggnadsnämnden, men Bodil Hansson var inblandad eftersom kommunstyrelsen bland annat arbetar med att väcka intresse för att bygga i Sundsvall. I början var projektet inte heller föremål för några större politiska diskussioner.

– Från början var de flesta ganska avvaktande. Sedan, när opinionen emot började bli högljudd, var det flera partier som positionerade sig så.

I hennes eget parti, Socialdemokraterna, var många positiva och ville gå vidare, men partiet som helhet tog aldrig ställning i frågan. Efter det negativa utfallet av den fördjupade utredningen har frågan vilat.

– Vi har inte kommit vidare just med ombyggnaden av Stora torget. Vi behövde få lite distans innan vi går vidare, annars skulle allt ha skett i relation till debatten om Torg1. Ett rimligt tidsperspektiv är väl i början av nästa mandatperiod, säger Bodil Hansson.

S-märkta politikerna Bodil Hansson och Anders Hedenius, kommunstyrelsens vice ordförande och stadsbyggnadsnämndens ordförande, på Stora torget i Sundsvall. Båda var positiva till det kontroversiella förslaget om ett höghus mitt i den omgivande1800-talsbebyggelsen. Foto: Kristofer Lönnå Foto: Kristofer Lönnå

Även stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Hedenius tillhörde de som var positiva till projektet.

– Det var ett väldigt spännande och nytänkande projekt. Sedan fanns det naturligtvis en investeringssida också, aktörer utanför Sundsvall som det var frågan om, och bostäder vilket låg i linje med våra mål för förtätning av staden. Jag såg det som en spännande utmaning och det gör jag fortfarande, även om höga hus utifrån vad vi vet idag inte kommer att byggas just på den här platsen. Men det finns ju andra platser.

– En personlig reflektion är att jag tycker att det är synd att det inte blir av, även om jag inser att det hade varit förenat med stora tekniska svårigheter och ekonomiska åtaganden. Det är ju inte som vilket bostadshus som helst. Men det hade tilltalat mig personligen, säger han.

Kommunen bjöd in allmänheten till dialog under tre öppna stormöten i Stadshuset vid Stora torget, bara ett stenkast från där Torg1 skulle ha stått. Ytterligare ett möte hölls i Kulturmagasinet nere vid hamnen. Anders Hedenius var med på samtliga och tycker att det genomgående var sansade och konstruktiva möten. Men det var en specifik grupp som inte gjorde sin röst hörd.

– Jag saknade då ungdomarnas perspektiv på frågan. Jag vet inte varför de inte trädde fram starkare i grupp. Det är ju ändå deras framtid som det handlar om. Annars tror jag att många känner att de fick möjlighet att lufta sina åsikter, säger han.

Oavsett om de norrländska höghusprojekten blivit förverkligade eller inte så kan engagemanget de väcker komma att få positiva följder för stadsbyggandet på de olika orterna. De utmanar, mobiliserar opinion, visar vad som är möjligt och leder till en diskussion om vad en stad ska vara. I Sundsvall blev den intensiva debatten en väckarklocka för kommunen. Engagemanget visade vilken potential som finns i att mobilisera kraft och kunskap från kommuninvånarna för en stadsutveckling i deras eget intresse.

– Stora torget är Sundsvalls vardagsrum. Även om vi inte kom vidare med höghusprojektet måste vi ju ändå hantera torgets framtid på ett sätt som blir bra för kommuninvånarna. Vi vet inte exakt hur ännu, men det kommer att bli en bred dialog om hur Sundsvallsborna vill att det här rummet ska användas.

Gå till nästa artikel