Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

Han skildrar livet som vilsen arkitektstudent

Mikael Hacklin valde bort arkitektkarriären för ett stillsamt liv som författare. Debutromanen ”Bleibtreu Blues” handlar om en arkitektstudents liv som praktikant i Berlin.

Som 25-åring praktiserade Mikael Hacklin på ett arkitektkontor i Berlin. Nu släpper han en bok om tiden.

– Det kryllar ju inte direkt av romaner om arkitekter. Böcker handlar oftast om advokater, författare eller kriminella.

Mikael Hacklin läste på Arkitekturskolan i Stockholm när han fick möjlighet att praktisera på ett kontor i Berlin. Muren hade just fallit och stadssilhuetten bestod till stor del av lyftkranar. I boken får man följa den unge studenten Markus tillvaro i en kontrastrik stad i snabb förändring.

– Berlin var en väldigt häftig miljö på den tiden. Staden var brokig och komplex och man byggde överallt. I Östberlin fanns det stora övergivna hus där man anordnade svartklubbar.

Markus tid präglas av tvära kast mellan livslusta och nedstämdhet, och som för många unga som bor utomlands är han på ständig jakt efter upplevelser och erfarenheter. Boken är inte självbiografisk, men bygger i lösa drag på Mikael Hacklins egna upplevelser. Han menar att människors uppfattning om arkitektyrket ofta skiljer sig från verkligheten.

– Många har nog en romantisk bild av yrket. Den kreativa aspekten är bara en väldigt liten del. Oftast handlar jobbet om ren problemlösning och hårt arbete.

För Mikael Hacklin själv blev praktiken i Berlin däremot början på slutet för hans arkitektplaner. En tid efter utlandsvistelsen hoppade han av utbildningen.

– Boken utspelar sig i brytningspunkten när man gick över från papper och penna till datorer. Den övergången blev lite spiken i kistan för mig. Att arbeta med riktiga modeller var min bild av ett kreativt yrke och jag blev väldigt besviken.

Istället för arkitektur började han läsa filosofi och litteraturvetenskap på universitetet. För att tjäna pengar arbetade han på ett vaktbolag. Sedan dess har han gjort några köksskisser, men han vill inte tillbaka.

– Arkitektyrket är väldigt krävande och jag skulle ha svårt att koppla bort jobbet. Jag är en sådan som skissar på servetter när jag äter lunch. Man måste ha tid att leva också.

Författarlivet passar honom bättre. Nästa roman ska utspela sig i universitetsmiljö och kommer att vara helt fiktiv.

Vilken är din favoritbyggnad i Berlin?

– Nikolaiviertel är väldigt häftigt. Det är Berlins äldsta stadsdel som byggdes ut med flera pastischbyggnader under nittiotalet. Som arkitekt ska man ju tycka att det är det värsta som finns, men området har en jäkla häftig och trevlig miljö.

Mer att läsa