Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

Finska skolor lägger ribban högt

När de svenska skolorna dippar i Pisa-undersökningen sneglar många mot Finlands goda resultat. Vad är det våra grannar i öster gör rätt?  Kan deras satsning på skolornas fysiska miljö ha främjat elevernas inlärning?

Mårtensbroskolan utanför Helsingfors.

I Finland har skolbyggnaden fortfarande hög status. Så var det också i Sverige en gång. Skolan var, vid sidan av kyrkan, en av de viktigaste byggnaderna i byn eller staden och de största arkitekterna bjöds in att rita dessa prestigeprojekt. Visst har nya satsningar gjorts i Sverige också de senaste åren men samtidigt lanserades den temporära baracken som en lösning när den gamla skolbyggnaden är urvuxen eller inte fungerar.

I Finland byggs nu skolor som publika byggnader för hela bostadsområden. Esbo, en stad strax utanför Helsingfors, utmärker sig särskilt med en 50 år gammal tradition att anordna arkitekttävlingar kring skolbyggnader. De har de senaste åren bland annat gett Mårtensbro skola av Playa arkkitehdit och skolorna i Saunalahti och Kirkojärvi av Verstas arkkitehdit.  Skolorna byggs som kombinerade samlingshus för bostadsområdet med verksamhet också på kvällar och helger. Ett statligt beslut ligger bakom, alla nya skolbyggnader ska kunna användas dygnet runt.  Principen är en stor gemensam sal som fungerar både som aula och matsal och som ofta har direkt anknytning till gymnastiksal och bibliotek. Efter skoldagens slut öppnar byggnaden för allmänheten. Här får skolan en viktig roll i en miljö som saknar andra publika byggnader och med de nya skolorna lockar Esbo till sig barnfamiljer till nya snabbt framväxande bostadsområden. Skolan blir återigen en samlingsplats mitt i byn.

Skoldagen har precis dragit igång när jag träffar Tuukka Vuori från Playa arkkitehdit i entréhallen till svenskspråkiga Mårtensbro skola i Esbo.  Vi har klivit rakt in i den centrala hallen med matsal och scen, bibliotek i fonden och en bred trappa som leder upp till andra våningen.

– Jo, det är en trend att skolor i Finland blir mångfunktionella publika byggnader. De stänger inte när skolbarnen går hem utan öppnar istället för alla för att låna böcker, träna i gymnastiksalen, lyssna på konserter eller använda slöjd-, idrotts- och musiksalarna för kvällskurser.

Playa kom med i arkitekttävlingen om skolan genom att lottas in och vann den 2009, utan tidigare erfarenhet av att rita skolbyggnader. Kontoret växte tre gånger under projekteringen och har sedan vunnit ytterligare två arkitekttävlingar om skolbyggnader.

Vi följer den breda trappa som leder generöst upp i byggnaden och ut i två ”flyglar” som fångar upp topografin i landskapet. Ljust björkträ och tegel, betong och glas. Inga målade ytor eller starka färger. Tuukka Vuori förklarar hur arkitekterna har velat sudda ut skillnaderna mellan exteriör och interiör och att det inte ska vara en alltför ”hemlik” inredning. Under projekteringen anlitades arkitekten Jukka Sulonen som forskar kring pedagogiken Learning by exploring och hur den kan tillämpas. I den arkitektoniska tolkningen innebär det många olika typer av miljöer för lärande – vilket det också fanns krav på i programmet.

– Vi vill att byggnaden är pedagogisk. Att det syns vad den är uppbyggd av och hur den är konstruerad. Att byggnaden blir ett verktyg och en del i den processen, säger Tuukka Vuori.

Vidare i skolan syns tydligt hur rummen fungerar. Lektionerna har satt igång och elever tittar nyfiket på oss när vi går förbi bakom glasade väggar i den breda korridoren. Här ute sitter elever i olika grupper och läser och pratar.  Möblerna flyttas runt och grupperas om hela tiden, berättar Tuukka Vuori.

Skolgårdarna ligger först tomma när vi kommer ut i den skarpa solen.  Sen dyker en grupp elever upp i färgstarka kostymer för att repetera en dans i den breda trappa som fångar upp nivåskillnader i terrängen. Här finns inte mycket växtlighet men däremot pingisbord, bollplan och på asfalten siffror och symboler som antyder regler för olika spel och lekar. Arkitekterna på Playa hade ingen kontakt med skolans lärare under tävlingen men däremot senare under designfasen. Då hade lärarna redan konsulterat eleverna genom olika övningar och elevråd och kunde framföra deras tankar. Senare fick barnen delvis vara med i utformningen av skolgården. Skolan har en särskild betoning på utomhuspedagogik.

Vi ser att eleverna trivs och det uttrycker de i enkäter vi gjort.

Kristina Falkenstedt, rektor

Rektor för skolan Kristina Falkenstedt, som vi träffar i lärarrummet, är nöjd med den nya skolan. Det bästa tycker hon själv är att flera små skolor nu samlats i en större byggnad.

– Vi ser att eleverna trivs och det uttrycker de i enkäter vi gjort. Jag vill inte riktigt dra slutsatsen att arkitekturen också kan förbättra skolresultaten, men det kan ju inte påverka på annat sätt än positivt.

Tidigare, när eleverna och lärarna var utspridda på olika skolor, pratade hon med lärare mycket om hur andra arkitektoniska lösningar skulle kunna underlätta arbetet. Nu kan de se resultatet och fördelarna med öppenheten mellan klassrum och andra rum och med det stora samlingsrummet. Däremot tycker både Kristina Falkenstedt och många lärare att klassrummen är något små. Den totala ytan per elev var fastställd i programmet och en del av den har använts för att utöka gemensamma lokaler.

Varför är då den finska skolan så framgångsrik?

En kombination av många saker, svarar både arkitekten och rektorn. En lång tradition av att hålla en bra lägstanivå är en anledning.  I Finland finns få privatskolor, istället hålls en hög medelstandard.

Kristina Falkenstedt framhåller också att det finska systemet har bra elevvård och resurser att stödja elever med särskilda behov. Det finns alltid gott om stödpersonal, kuratorer, specialpedagoger och specialassistenter. Det kostar men är också orsaken till de goda resultaten anser hon. Det är sådant som det dragits ner på i Sverige. Lärartätheten är också högre än i Sverige om man ser till utbildad personal, även om närvaron av antal vuxna kan vara högre i Sverige, säger hon.

– Det viktigaste är att ha vuxna som gör rätt saker med rätt barn. Det är vad som verkligen har betydelse.

Men båda anser att det är för mycket fokus på Pisa-undersökningarna. De mäter inte sociala och kreativa förmågor menar de, och det finns en risk i att fokusera för mycket på att få höga poäng.

Efter lunch med köttfärsbiff som just dukats fram i det stora entrérummet, också skolans matsal, står nästa skola i Esbo på tur för ett besök. Det första som möter blicken i Saunalahti skola är en nisch vid en stor eldstad där grupper av elever avlöser varandra under vårt besök. Sen öppnar sig rummet i en enorm sal, värdig en kyrka, direkt kopplad till en scen och till gymnastiksalen. På dagen matsal för skolan, på kvällen konsertsal för stadsdelen.

– Den här salen är verkligen skolans hjärta, säger Ilkka Salminen från Verstas Arkkitehdit som mött upp på skolan.

Det är först svårt att höra honom i lunchbruset. Matplatserna är fyllda av elever och under den timme vi går runt i byggnaden hinner barn i åldrarna 6 till 16 år flöda ut och in i den stora salen. En stund senare intar några 14-åringar scenen för att öva en dans som ska uppföras på årets vårfestival.

Ilkka Salminen berättar hur de arbetat mycket med akustiken och att det också var prioriterat från stadens håll.  Hur arkitekturen ska stödja skolans pedagogik learning by doing med mycket konstnärlig verksamhet och hantverk och att dessa rum är synliga utifrån och ger skolan karaktär. Han beskriver hur byggnaden ska fungera som en liten stad, med ett stort torg och många små piazzor längs med gator och gränder. I den del av byggnaden som används av de yngre barnen är skalan mindre medan de äldre rör sig i större rum. De yngsta har också en egen ingång. Färgskalan och materialval, tegel, betong och ljust trä är i grunden stillsam men i detta finns starka signalfärger som också hjälper eleverna att orientera sig i byggnaden.

Ilkka Salminen är övertygad om att rätt arkitektur kan stödja inlärningen och ge eleverna högre betyg. Här tillämpas medvetet ett arbetssätt som tillåter att eleverna går ut från klassrummet och det finns därför många olika typer av rum och platser att sitta på. Lektionerna har nu börjat efter lunchrasten men i sittgrupper och soffor utanför klassrummen sitter ändå många och läser eller pratar.

– Många vill hellre sätta sig i en vrå i korridoren och koncentrerar sig bättre där. Andra sätter sig i grupper. Det är en tydlig pedagogisk tanke. Nu när jag kommer tillbaka till skolan ser jag att vi tänkt rätt.

Men bilden av ett Finland som ett skolarkitekturunder måste tonas ner efter ett samtal med arkitekten Reino Tapaninen på Utbildningsstyrelsen, själv med erfarenhet av att rita skolbyggnader.

– Visst satsar Finland mycket på skolarkitektur men också vi har problem med mögel i skolor och tillfälliga baracker vid platsbrist eller ombyggnader.

Han påpekar att det är de stora nya skolbyggnaderna i Helsingfors och Esbo som syns i media och som det talas mest om. Det är också i den regionen som de flesta arkitekttävlingar kring skolbyggnader har anordnats de senaste tjugo åren. Men ombyggnader av äldre skolor, de flesta skolor i Finland är byggda på 1950-talet, är betydligt vanligare och de flesta skolor i Finland är trots allt uppbyggda efter en äldre pedagogik med klassrum som binds ihop av korridorer, berättar Reino Tapaninen.

Idag finns egentligen tillräckligt med elevplatser i Finlands 3000 skolor, men de ligger delvis på fel platser.  De senaste tio åren har en stor inflyttning skett till de stora städerna och därför behövs det fortfarande nya skolbyggnader. Fram till 1993 fanns reglerande normer vilket ledde till många likartade skolor. Nu har det gått 20 år sedan detta normsystem revs ner.

– Det har blivit bättre och mer individuellt utformade skolor, menar Reino Tapaninen.  Det byggs skolor för en modernare pedagogik som bygger på mer ämnesöverskridande undervisning.

Men han är ändå delvis kritisk till de nya skolbyggnaderna och anser att arkitekterna tenderar att arbeta mer efter estetik än funktion.

– En bra arkitekt talar mycket med elever, lärare och föräldrar innan den ritar. Jag tror att eleverna uppskattar de nya byggnaderna och materialen, men jag är osäker på om de stora rummen är så bra för dem.

De höga Pisapoängen i Finland tror han beror på många olika faktorer, bland annat att lärarna har hög utbildning.  Men att skolresultat hänger samman med hur skolorna är utformade fysiskt är också en självklarhet för Reino Tapaninen.

– Det var något som konstaterades redan för tio år sedan när vi nådde toppresultat i Pisaundersökningarna.

Idag pågår forskning om skolornas fysiska miljö inom både pedagogik och arkitektur, men egentligen ingen som för de två disciplinerna samman, menar Reino Tapaninen. Utbildningsstyrelsen i Finland finansierar däremot experimentprojekt om skolans fysiska miljö, hittills ett hundratal de senaste fem åren. Många handlar om skolgårdar och utomhuspedagogik och Utbildningsstyrelsen har ett nära samarbete med svenska Movium som är starka inom området. Svenska ARKiS (arbetsgruppen för arkitektur i skolan inom Sveriges Arkitekter) och finska ARKKI, Arkitekturskolan för barn och ungdomar, har också ett nära samarbete när det gäller barn och ungas inflytande vid utformningen av skolgårdar och vid ombyggnader.

– Också i Finland har man nu förstått hur viktiga skolgårdarna är och det satsas allt mer pengar, bland annat genom arkitekttävlingar om skolgården, berättar Reino Tapaninen.

Idag är skolan en viktig politisk fråga också i Finland; efter den ekonomiska krisen i Finland har det varit svårare att upprätthålla kvaliteten.  Staten subventionerade skolbyggandet under 100 år, även ombyggnader, med 50 procent. Från år 2016 försvinner det bidraget helt.

– Så jag är oroad, säger Reino Tapaninen. Jag tror att vi kommer att se sämre kvalitet både i nya skolbyggnader och i bevarande framöver. Det är ofta arkitekturen som bortprioriteras när budgeten skärs ner. Därför måste vi visa att arkitektur verkligen gör skillnad och har betydelse för lärandet. Där behövs forskningen!

Mer att läsa