Experternas omdömen väcker frågor

Rune Monö:

” Jag hade förväntat mig något mer”

– Det känns snopet att man inte kan koncentrera sig i en kortare symbol, med högre minnesvärde. För att minnas behövs enkelhet. Den här logotypen är inte enkel, även om den består bara av två ord. Det är fyra rader med text. Jag hade förväntat mig något mer i designen.

– Hade jag något inflytande skulle jag arbeta för ett märke som syns, som man studsar till lite inför och kommer i håg! Att man inte gjort det tyder på en fattigdom i förslaget och begränsad fantasi hos organisationen. Det är en anda av så typisk svensk design över det här; återhållsamt och funktionellt. Och det beror inte bara på designern utan också på uppdragsgivaren.

– Det uttrycker det man kan förvänta sig av en arkitekt, de nyckelord man nämner; “klarhet” och “tydlighet”. Jag kan även med viss ansträngning läsa in nyckelordet “humanism”, även om jag tycker att det är krystat att pressa in sådana egenskaper. Man skulle med lika stor trovärdighet kunna säga att det är en teknisk text som använts. Framförallt är den byråkratisk. Och nyckelordet “modernitet”? Det är ett barockt krav att det ska vara modernt. Om man idag väljer det för att det är modernt, är det omodernt imorgon.

– Logotypen väcker ingen uppmärksamhet utanför branschen. Där uppfattar man det bara som ett namn. Folk i allmänhet är inte känsliga för typsnitten. De läser rakt upp och ned: det står “Sveriges Arkitekter”, och sedan kommer de inte ihåg det mer; “Är det svenska arkitekter, de svenska arkitekterna, vad var det som stod nu igen?”

– Fast visst, jag tycker att det är elegant. Men det ordet säger ju inte så mycket. Det negativa med det återhållsamma och försiktiga, trots elegansen, är att det lätt kan utveckla sig till torftighet. Det här passar för rapporter och inomorganisationell kommunikation arkitekter emellan. Men det är ingen stark röst i samhällsdebatten. Det är en försiktig röst: “Ursäkta om jag stör”. Ju mer jag tänker på det tycker jag att något som hörs och syns skulle vara mer på sin plats.

– Men självklart måste det vara förankrat i verksamheten. Inte bara synas. Det måste göras med respekt för de egenskaper arkitekter anser värdefulla. Och det låter sig lättare göras i en enkel märkesform.

Viktiga egenskaper för grafisk profil:

– Det viktigaste är att den verkligen uttrycker affärsidén, det man vill marknadsföra. Viktiga egenskaper är också minnesvärdet, och att logotypen ska vara praktisk att använda, att den låter sig exponeras i olika media.

Skillnad på organisation och företag:

– Ingen skillnad. Det viktigaste är att man uttrycker karaktären, vad företaget eller organisationen vill. Logotypen ska uppfattas som naturlig i förhållande till innehållet.

David Linder:

“Vill man vara Gåshaga på Lidingö är det glasklart, skitbra!”

– Det signalerar vad det är. Om man tog bort texten Sveriges Arkitekter, skulle jag ändå ha tippat att det tillhör er bransch. Och att det är svenskt. Det är supertydligt. Det är det geometriska sättet att bygga upp saker som gör det. Och färgerna. Svart och vitt och en färg, minimalt med färg. Den här återhållsamheten.

– Det är nästan förutsägbart. Ett stilgrepp som känns bekant. Det kan vara både positivt och negativt. Positivt för att man känner igen det. Negativt för att det inte blir så personligt och angeläget. Även om det är en ny organisation och en ny grafisk profil får man känslan att det alltid sett ut så här. Det bygger på de fördomar och förväntningar jag har om arkitekter. Om man lägger ihop intrycken av ny arkitektur och modern inredning så är det här kontentan.

– Om man vill vara lite elak så kan man säga att det är pretentiöst och elitistiskt. Lite fina rummet. Jag kommer att tänka på Gåshaga på Lidingö. Den fina delen, inte den skitiga gatan. Jag påstår inte att det är fel att lyfta fram finrummet. Jag tycker att det är väldigt snyggt. Det har sådan form som vi formgivare tycker är snyggt; minimalistiskt, kvadratiskt. Men det finns risker med att använda formgivarstil när man ska rikta sig till andra. Det kan ju sägas en del elaka saker om arkitektskrået; svarta kostymer, snobbighet. Med den här profilen hakar man på hela den biten. Alternativet hade varit gatunivå; något rufft och skrikigt med grälla färger, något fulsnyggt.

– Det finns alltid två alternativ. Antingen går man på den gängse stilen, eller så gör man något annat. Att invertera skapar förstås mer dynamik. Men då ska organisationen och dess arbete också kunna stå upp för det.

– Allt det jag sagt får sin definitiva tyngd i logotypen. Det är en “icke-logotyp”. Med logotyp menar jag något med logotypkänsla, man gör något med ett namn eller förkortning så att det blir en bild. Att man inte gjort det, utan bara skrivit ut organisationens namn, är ytterligare ett sätt att göra det sobert. Det förstärker dra-sig-tillbaka-känslan. En bild blir som en person, här har man valt att vara anonym.

– Det är alltid tråkigt när stereotyper späs på, vad det än gäller. Men samtidigt är ju det självklara ofta bra. Man ska inte tänka på att det är konstruerat. Hade det här lanserats hade jag förmodligen inte reagerat spontant negativt, utan tyckt att det var självklart att det ser ut just så här.

– Så det beror på vad organisationen vill vara. Vill man vara Gåshaga på Lidingö, då är det här glasklart, skitbra! Vill man inte vara det, då ska man göra något helt annat.

Skillnad organisation och företag:

– Organisationer har ofta lägre profil, medan företag som tjänar pengar och riktar sig mot konsumenter står ut mer. Företag som har business to business-verksamhet liknar ofta organisationerna.

Rodrigo Gutierrez Benavente och Moses Voigt:

“Vi visste att det skulle se ut så här”

MV: Vi visste att det skulle se ut så här. Det var helt väntat. Det är så “safe” det kan bli. Vi har sett det en miljard gånger förut. Men samtidigt är ju vi själva insatta i smeten. Man kan inte säga annat än att det är snyggt, ganska starkt och det känns unikt. De har verkligen ansträngt sig för hantverket, det är få som är så duktiga och anstränger sig. Det är stiligt med rutorna. Men man saknar innehåll. Man känner att man hade velat se något annorlunda. Det sticker inte ut. Det är väldigt mycket SAS.

RG: Men ingen kan ifrågasätta detta. Det är som att ge sig på kungen. Det går helt i linje med de arkitekter jag känner. Man får en färdig bild. Men det finns ju många arkitekter. Vad är en svensk arkitekt egentligen? Jag tror inte att det är det här alla arkitekter står för!

MV: Vad säger detta om arkitekterna 2002? Något ganska trist. Det händer inget och kommer inte att hända något heller. Man skulle kunna använda samma logotyp för någon designbutik. Eller något advokatsamfund. Det ger en väldigt konservativ känsla. Men arkitekter är väl konservativa?

RG: Det är väldigt branschinriktat, inåtvänt, för inbördes bruk. Det har inget med kommunikation utåt att göra. Man har dragit en hård gräns för vilka man vill ha kontakt med; sig själva och andra formgivare. Resten får inte ta del. Och det är fruktansvärt trist!

MV: Och det är lite märkligt. Arkitekter är ju beroende av politiska beslut och så vidare. Många arkitekter jag känner är lite bittra för att de inte får ta ut svängarna, De tycker att det är svårt att få genomslag för nya idéer. Grafiken ska hjälpa till. Den ska skapa dialog. Det är det en logotyp är till för!

RG: Det handlar mycket om ödmjukhet. Att lägga sig under en annans nivå för att kunna kommunicera. Man vill ju att loggan ska få effekt. Den ska inte vara ett hinder utan den ska öppna dörrarna. Det här förslaget signalerar en tydlig hierarki: “Så här är det. Vi vet – ni vet inte!” Och det är där problemen uppstår.

Viktiga egenskaper för grafisk profil:

RG: Det finns ett traditionellt tänkande, som handlar om företagets kärna, vad de står för. Men så behöver det inte vara. Det handlar mer om målgrupp. Vem ska se? En viss sorts människor, eller bredare?

Skillnad organisation och företag:

RG: Det visar sig ofta om man vänder sig till branschfolk. Som formgivare känner man ju ansvaret att leverera saker som branschen gillar. Det blir att man tillfredställer det som redan finns. Folk i arkitektbranschen är ju medvetna om grafisk form. Men få i den stora massan ser skillnaden på olika typsnitt eller kan avgöra vad som är så kallat bra.

Christina Sollenberg Britton:

“Det känns väldigt svenskt. Och det är bra.”

– Det ser fint ut. Det verkar förnuftigt att lägga ihop svenska och engelska – vi lever i en allt mer internationell värld. Det är bra att man har hittat en lösning som baseras på båda språken. Det här kommer att stå ut väl i internationella sammanhang. Det är modernt utan att vara trendigt.

– Det känns väldigt svenskt. Och det är bra. Man kommer inte att tro att det är en fransk arkitektorganisation, eller en amerikansk. Det är ett svenskt arkitektförbund, eller i alla fall ett skandinaviskt.

– Det är elegant. Färgerna är vackra. Man kan koppla dem till det kyligt nordiska. Det är arkitekturfärger – logiskt och stiligt. Jag tycker att det lever upp till de nyckelord man har använt; modernt, tydligt och humanistiskt.

– Designprogrammet lever upp till min uppfattning om arkitekter och arkitektur. Det är ganska geometriskt uppbyggt, 90-gradiga hörn. Det är inte ett organiskt designprogram utan det bygger på ett byggklossystem. Det är också mycket färgerna som gör det. Man associerar till metall, glas, sådana material som ni arkitekter använder. Det är både hårt och mjukt. Typsnitt och färger är vänliga, samtidigt som man arbetar med grid-systemet. Det tycker jag är bra.

– Programmet ger en frihet. Man kan använda det på många olika sätt. Det handlar inte bara om en logotyp. Det här är ett helt förhållningssätt. Det är ett vanligt problem att man har en logotyp, men inget designprogram.

– Det är också viktigt att det inte är så komplicerat att de som ska jobba med det till vardags inte tycker om det. Och medlemmarna ska känna stolthet och att det är roligt med den nya organisationen. Det ska inte kännas som nedtryckt i halsen på en, något som man aktivt ogillar. Och det här kan ingen stöta sig på, eller tycka är konstigt. Det är rakt på sak.

– Det är också bra att man har tänkt på hur loggan ska användas i förhållande till bilder. Det glöms ofta bort.

-Jag tycker absolut att detta signalerar en ny, stark röst i samhällsdebatten. Bara faktum att man valt att jobba med detta på ett seriöst sätt och valt ut kapabla kandidater till att utforma det grafiska programmet. Detta är ju extra viktigt när det handlar om en organisation som förespråkar kvalitet. Hur ska man annars kunna ta en sådan organisation på allvar?

Viktiga egenskaper för grafisk profil:

– Det grafiska programmet ska ha relevans och utstråla de värden man vill kommunicera. Det ska också vara instrumentellt, det vill säga fungera i olika sammanhang. Det ska vara tidlöst.

Skillnad företag och organisation:

– Just för arkitektorganisationen är det många sorter och smaker som ska inrymmas i den grafiska profilen, den ska vara sammanhållande för många olika uttryckssätt. En organisationslogga får inte vara för begränsande.