Diskussion om villkor nära försena stjärnspäckad Nobeltävling
Tomten är magnifik och uppgiften delikat. Det är arkitekterna som tävlar om Nobel Center eniga om. Den 14 juni gick startskottet men ännu är formerna för tävlingen inte spikade.
En byggnad som interagerar med sin historiska omgivning, bidrar med egen karaktär och blir en stark symbol för Nobelpriset. Tolv utvalda arkitekter lyssnade uppmärksamt när projektledare Peter Ohrstedt formulerade sina förväntningar på ett vinnande bidrag i tävlingen om Nobel Center i Stockholm den 14 juni.
Ytan på 13.150 kvadratmeter ovan mark ska bland annat fyllas med museum, auditorium, restaurang och kontor. Men största utmaningen, som arkitekten Lene Tranberg uttryckte det, blir att “transformera de värden och den respekt som Nobel förknippas med till en fysisk form”.
Fram till den 30 september har hon och övriga tävlande nu på sig att lösa uppgiften. Omedelbart därefter ställs bidragen ut på Nobelmuseet till allmän beskådan, och fram emot slutet av oktober ska juryn ha valt ut två-fem finalister, som går vidare till en andra omgång. Vinnaren koras våren 2014.
Så sent som i början av juni var Nobelstiftelsens plan att de tävlandes anonymitet skulle brytas i tävlingens andra skede, när finalisterna utsetts. Detta står i strid med de tävlingsregler som branschen kommit överens om, och Sveriges Arkitekter kunde inte godkänna tävlingsprogrammet. Detta ledde till att tävlingsledningen, strax innan tävlingsprogrammet skulle presenteras, sköt fram beslutet om slutgiltigt upplägg.
– När det gäller arkitekttävlingar är reglerna tydliga: anonymiteten får inte brytas förrän en vinnare utsetts. Dessutom ger programmet en möjlighet för arrangören att förhandla med de tävlande om fortsatt uppdrag innan juryn har tagit sitt slutliga beslut. Detta är mycket okonventionellt och det är oklart hur juryn ska hantera information om till exempel arkitektens arvode under bedömningen. Därför kunde vi inte agera på annat sätt än vi nu gjort, konstaterar Katarina O Cofaigh, på Sveriges Arkitekters tävlingssekretariat.
Nobelstiftelsen säger sig vara villiga att fortsätta diskutera tävlingsprogrammet för att hitta en lösning som båda parter kan acceptera.
– Vi har skjutit fram beslutet om att bryta anonymiteten i andra skedet, och strukit det i briefen. Men vi ville inte skjuta upp tävlingsstarten, säger Lars Heikensten, vd för Nobelstiftelsen.
– Tanken med att bryta anonymiteten har hela tiden varit att göra processen transparent, låta arkitekterna själva träda fram för att presentera sina projekt och argumentera för sina val. Det har aldrig varit tal om att vi ska inleda regelrätta förhandlingar med de tävlande innan tävlingen är avgjord.
De tävlande som Arkitekten talade med på presskonferensen den 14 juni, verkar ta förvirringen kring tävlingsupplägget med ro. Kjetil Thorsen på Snøhetta tycker inte att det är några problem med att bryta anonymiteten i andra skedet av tävlingen, snarare tvärtom.
– Det är bra när processen är transparent. Det hade varit annorlunda om tävlingen hade varit en öppen tävling i ett steg, då bör deltagarna vara anonyma, som ett skydd för den “svagaste”. Men i det här fallet har ju tävlingsledningen redan gjort ett urval, förklarar han.
Kollegan Johan Celsing har inte hunnit funderat så mycket över formerna för tävlingen:
– Det enklaste vore väl att hålla tävlingen anonym hela vägen, men jag har ingen genomtänkt åsikt om det. Där-emot kan jag känna mig tveksam till att samtliga bidrag ställs ut offentligt innan juryn har hunnit göra sin bedömning. Risken finns att omvärldens reaktioner påverkar juryns beslut om vilka som ska gå vidare.
Tävlingens andra svenska deltagare, Gert Wingårdh, delar Celsings oro och hade hellre sett att juryn först hade fått göra ett urval av finalisterna och att dessa sedan presenteras för allmänheten.
– Det hade varit bättre om juryn, som besitter en annan kompetens än gemene man, först sållar bort de bidrag som inte håller måttet rent professionellt. Det tycker jag absolut! säger han med eftertryck.
Generellt tycker Gert Wingårdh dock att det är viktigt att arkitekter utbyter tankar och idéer med många olika aktörer, även om risk för populistiska beslut ökar när alla får vara med och tycka. Han har inget emot att anonymiteten bryts i andra skedet av Nobel Centertävlingen, även om det strider mot Sveriges Arkitekters principer.
– Jag vill själv hellre vara med och delta i diskussionerna än att sitta tyst, och då kan man ju inte vara anonym. Jag tycker att Sveriges Arkitekter har en lite otidsenlig syn på hur tävlingar ska hanteras. Därför är det bra att detta kommer upp till diskussion
