De utforskar Kinas splittrade miljöer

En tidig vintermorgon, år 2006. Kinas regering har nyligen meddelat att hälften av landets 700 miljoner landsbygdsbor ska bli stadsbor till år 2030. På en gata i Hongkongs utkant surrar John Lin och Joshua Bolchover fast fyra kameror på sin svarta hyrbil. Slutdestinationen är en liten byskola som John Lin ritat vid gränsen till Guangdong-provinsen. Men egentligen är det själva resan, som går norrut längs Pärlflodsdeltat, som är målet. Var femte minut har de bestämt sig för att trycka på utlösarna. Och under de åtta timmar som resan tar dokumenterar de i film och bild ett landskap i förändring: halvfärdigt, paradoxalt, konfliktfyllt.

– Det var som ett märkligt lapptäcke, en känsla av splittring, av ofärdighet. Element av landsbygd och stad sida vid sida, i ständig kollision. Du ser jättelika höghus som dyker upp från ingenstans, sen plötsligt en damm för fiskodling. Vi insåg att det här inte var isolerade företeelser, det var en ny slags ekologi, säger John Lin över telefon från sitt arbetsrum på arkitekturskolan i Hongkong.

Den omtumlande resan från stad till land blir starten på det samarbete de två arkitekterna inleder under våren. Rural Urban Framework, eller RUF som de kallar sin experimentella plattform, står med ena benet i den akademiska värld de båda delar som nyblivna lärare och professorer på Hongkongs universitet och det andra i deras vitt skilda tidigare praktiker; John Lin har arbetat med skulptural arkitektur i New York och Köpenhamn och Joshua Bolchover med undersökande urbana projekt i London och Manchester.

– Jag har alltid varit intresserad av vad som händer när kulturella, politiska, ekonomiska krafter manifesteras på marken. Hur en liten skiftning kan vara tecken på en stor förändring, säger Joshua Bolchover.

I en tid när alla pratar urbanisering placerar de sig medvetet i periferin av debatten, vill fokusera på det rurala och vad som händer i det otydliga gränslandet mellan stad och land. Projekten de initierar ligger alla i områden som genomgår stora förändringar. Områden vars traditionella arkitektur utvecklats under hundratals år i samspel med klimat och kultur men som nu riskerar att försvinna.

– Vi ville inte resa till vackra, lugna och välfungerande byar. Vi valde platser under hårt tryck, där det fanns en konflikt mellan det urbana och rurala, förklarar John Lin.

Syftet är alltså inte att bevara eller återskapa någon slags pastoral idyll. Istället arbetar RUF utifrån en pragmatism som utgår från verkligheten som den ser ut i de olika byarna, sprungen ur komplexa sociala strukturer, brutal urbanisering, migration och kapitalflöden.

– Vart och ett av våra projekt är intressanta eftersom förhållandena skiljer sig så starkt från plats till plats. Det har gjort att vi fått undersöka olika sidor av Kina och att vår metod har förändrats under resans gång. Vi arbetar i en miljö som är full av motsättningar och det är dessa vi försöker definiera, säger John Lin.

De beskriver båda flytten till Hongkong i sena tjugoårsåldern som en slump: de följde med sina flickvänner. Samtidigt är de tacksamma över det perspektiv utanförskapet gett.

– Jag har taiwanesiska rötter, växte upp i USA och har anpassat mig till olika kulturer sedan dess. Att vi kommer utifrån har gjort att vi kunnat bidra med lösningar som förhoppningsvis känns välbekanta och passar in i omgivningen men som samtidigt står ut, som är unika. Det är i alla fall vad jag ser som lyckad arkitektur, säger John Lin.

I portfolion finns numera elva färdigställda projekt, bland dem ett flertal skolor, ett modellhus, ett bycenter, ett mindre sjukhus och en modellby, samt ett kommande hem för föräldralösa barn. Insatserna ska stärka samhällena att själva lösa de utmaningar de möter, och på så vis bana väg för framtida utveckling. Alla har de genomförts med liten budget med fokus på långsiktig social och ekologisk hållbarhet.

– Vi har alltid frågat oss vad vi kunnat göra rent programmatiskt för att arkitekturen ska bli en facilitator, säger Joshua Bolchover.

En ambition är också att påverka politiker, tjänstemän och byggherrar på lokal nivå. Och där Kinas nationella myndigheter pratar städer har det visat sig förvånansvärt lätt att få med sig landsbygdens makthavare i samtalen.

– Att verka i rurala områden är att arbeta under radarn, i alla fall från högre officiellt håll. Kina är väldigt hierarkiskt, lite som en pyramid. Så när vi träffar lokala myndigheter på landsbygden ses vårt arbete som långt mindre kontroversiellt än om vi skulle jobba i städerna, säger Joshua Bolchover.

Vid sidan av de byggda projekten har de två arkitekterna fortsatt att arbeta med den kartläggning de påbörjade där i hyrbilen år 2006. För trettio år sedan var landskapet de passerade jordbruksmark och majoriteten av Kinas befolkning bönder som ägde marken kollektivt. Nu hade landet förvandlats till ett mångfacetterat samhälle där typologierna var långt fler än de gamla koncepten stad och land.

Några områden fungerade som alternativa fristäder, ett slags hotade enklaver i ett för övrigt generiskt urbant landskap. Andra byar hade omvandlats till bostadskvarter för fabriksarbetare men med den ursprungliga byns sociala nätverk bevarade. Ytterligare byar såg ut att ha behållit sin karaktär men visade sig vid närmare studier ha växt och förtätats med byggen finansierade av de utflyttades hemskickade pengar. RUF landade till slut i fem sorters samtida byar som de sedan dess, ofta tillsammans med sina studenter, undersökt genom fältarbete, intervjuer och annan dokumentation.

– Vi ville katalogisera olika tillstånd och sätta dem i ett sammanhang. I Kina finns akademisk forskning om allt från samtida markpolicys till traditionella bystrukturer. Det jag tror vi gör annorlunda är att vi försöker definiera vad som behövs genom ett slags spatial forskning där vi länkar samman dokumentation och design. På så vis blir ritandet ett undersökande i sig, förklarar Joshua Bolchover.

Av årets Ralph Erskine-prisjury prisas de för sin nydanande hållbara arkitektur, samhälleliga engagemang och kombinationen av praktisk verksamhet och kritisk diskussion. Själva säger de att de är väldigt glada och hedrade över att ha placerats i ledet av Erskine-pristagare. De poängterar att deras inflytande är extremt begränsat. Allt de hoppas är att kunna introducera designlösningar som på sikt kan göra några människors liv en aning bättre, vare sig det är på den kinesiska landsbygden eller i tältlägren utanför Mongoliets huvudstad Ulan Bator, där Joshua Bolchover driver deras senaste satsning. Snart reser han för första gången till Sverige för att med John Lin ta emot priset och föreläsa på Sveriges Arkitekters arkitekturgala.

Vad blir ert viktigaste budskap till de svenska arkitekterna i publiken?

– Jag vet inte om det stämmer för Sverige, men efter den ekonomiska kollapsen verkar allt färre arkitekter våga ta professionella risker. John och jag har alltid velat hitta något eget, inte så att vi ville bli stjärnarkitekter, men vi drömde om att skapa något med hög integritet. För mig innebär arkitektur ett socialt ansvarstagande. Det är ett risktagande som borde uppmuntras.