De läser arkitektur – men blir inte arkitekter
Sveriges Arkitekter ska de kommande två åren se över förutsättningarna för medlemskap och titlar. I Luleå hoppas både lärare och studenter vid Civilingenjör Arkitektur att programmet ska välkomnas till arkitektskolefamiljen.
– Vi får hela tiden förklara att vi pluggar arkitektur men inte blir arkitekter. En titel skulle bli ett förtydligande, både för oss och för arbetsgivarna, säger Hamon Abbasi.
Han går, precis som kursarna Linda Hartzell, Minna Jersenius, Johan Johansson och Robert Granstam, femte året på Luleå tekniska universitets program Civilingenjör Arkitektur.
I dagsläget är de med i Sveriges Ingenjörer, eftersom Sveriges Arkitekter bara välkomnar studerandemedlemmar från dagens tio godkända utbildningar. Att de fem studenterna inte bara vill jobba som arkitekter utan också skulle vilja bli medlemmar i Sveriges Arkitekter står däremot klart bara minuter in i besöket på skolan.
De fem uppskattar att ungefär hälften av deras klasskamrater satsar på en mer teknisk bana, och säger att vägen är mer utstakad för dem. Bland de studenter som vill ägna sig åt gestaltning är osäkerheten däremot större.
– Det känns som att vara på väg mot ett svart hål, det finns ingen snitslad bana. Man ser ingen tydlig roll, säger Johan Johansson och tillägger att det hänt att inbjudna föreläsare poängterat att de inte är ”riktiga” arkitekter.
Men trots detta orosmoment har de alla valt Luleå av en anledning. Utöver de gestaltande kurserna, som motsvarar cirka en tredjedel av programmet, har de fem studenterna bland annat läst matematik, konstruktionsteknik och fysik, samt kurser i projektledning, ekonomi och juridik.
– Kombinationen av det arkitektoniska med det tekniska är unik och har känts väldigt bra, säger Minna Jersenius.
Behovet av arkitekter med ett större tekniskt baskunnande var också en bidragande orsak till att Civilingenjör Arkitektur drog igång år 2005. Kristina L Nilsson är arkitekt SAR/MSA, professor och ansvarig för arkitekturämnet inom programmet. I sin tidigare roll som prefekt på BTH på 1990-talet bidrog hon till att studenterna i fysisk planering fick gå med i Arkitektförbundet.
– Fysisk planering på BTH fyllde en kunskapslucka, precis som vi nu gör här. Vi är stolta över vår tekniska inriktning. Jag ser oss som en klassisk arkitektutbildning, säger hon.
En av de få med examen från Luleå som beviljats medlemskap i Sveriges Arkitekter är Erik Hidman. Han prövade först att bara skicka in sina betyg, men fick då ett samtal från invalsnämnden som ville se hans portfolio. Om det i slutändan var den, utbytesterminen på en arkitektskola i Milano eller hans nuvarande doktorandtjänst om attraktiva städer som ledde till det positiva beskedet i mitten av oktober vet han inte. Men han är glad över arkitekttiteln.
– Jag har nog alltid varit säker på att jag skulle ta mig dit jag vill, men det var förstås väldigt skönt att få erkännandet, säger han.
Både Kristina L Nilsson och Erik Hidman hoppas att deras studenter i framtiden ska välkomnas automatiskt in i förbundet.
– Det känns som att Sveriges Arkitekter varit en väldigt sluten krets. Det är synd, dels för oss men också för branschen. Jag tycker det borde finnas en förståelse för att yrket förändras och att nya typer av kunskaper kan behövas, säger Erik Hidman.
