Därför måste Arkitekturgalan få nytt upplägg
Årets Arkitekturgala hade både ny plats och nytt upplägg och evenemangets fortsättning som mötesplats för branschen diskuteras vidare.
– Jag går gärna, säger arkitekten Anita Gustafsson som varit publik på de flesta arkitekturdagar och galor sedan 1970-talet.
I tisdags lunch samlades cirka 700 personer på Slagthuset i Malmö för årets upplaga av Arkitekturgalan. Temat var ”omställning pågår”.
– Vi har haft covid som innebar en omställning. Vi har klimatkrisen som vi måste förhålla oss till. Dessutom lever vi i en ekonomisk kris. Frågan är hur vi som kår ska förhålla oss till alla utmaningar och stävja dem, säger Tove Wallsten, en av Sveriges Arkitekters tre projektledare för galan och ansvarig för programinnehållet.
Även själva galan är föremål för ett omtag.
– Ja, i år valde vi att låta prisutdelningarna utgöra delar av dagsinnehållet istället för att dela ut dem på kvällen. Vinnarna fick i och med det mer tid att berätta om projekten från scenen.
Eventet var mer återhållsamt än vanligt.
– Vi streamade inte galan och försökte allmänt hålla ner kostnaderna – och därmed priset – för att göra den tillgänglig för så många som möjligt, säger Tove Wallsten.
Utformningen av galan diskuteras.
Ordet ”gala” signalerar ganska mycket fest. Och det är kanske inte så himla festligt när arbetssituationen ser ut som den gör för många.
– Vi vill göra den till en annan typ av mötesplats. Ordet ”gala” signalerar ganska mycket fest. Och det är kanske inte så himla festligt när arbetssituationen ser ut som den gör för många. Därför tejpade vi över själva ”galan”- ordet i år.
Tove Wallsten förklarar att det finns tankar om att arrangera galan på andra platser än Stockholm då och då även framöver.
– Detta var första gången Arkitekturgalan ägde rum i Malmö. Det var också första gången som en kommun – i det här fallet Malmö – och organisationen Byggherrarna var med och arrangerade. Syftet är att nå en bredare målgrupp och peka på att parterna behöver genomföra omställningen tillsammans, säger hon.
Årets huvudtalare var arkitekten Muyiwa Oki, ordförande för den brittiska arkitektorganisationen Riba, som vill driva på klimatåtgärder. Han pratade om arkitekterna som ”agents of change” och att vi bara lånat planeten från kommande generationer. Så låt oss agera utifrån det, var hans budskap.
I publiken fanns, som så många gånger förr på prisutdelningar av Kasper Salin-priset och sedermera Arkitekturgalor, Anita Gustafsson. Hon har deltagit på de flesta evenemang av det här slaget sedan slutet av 1970-talet.
Hon började som byggnadsingenjör, men läste vidare till arkitekt i Lund, praktiserade i Skottland och Tyskland, innan hon flyttade till Stockholm 1976 för att börja arbeta för arkitekterna Bengt Hidemark och Gösta Danielsson. 1990 började hon på Tengbom och avslutade sin karriär där 2016, när hon var 74 år.
Intresset för arkitektur brinner dock fortfarande lika starkt.
– Jag går gärna på olika arrangemang om arkitektur. Det är intressant att se de förslag som är nominerade samtidigt som man får träffa andra arkitekter. Wisdome tycker jag är spännande, tyvärr anmälde jag mig för sent till visningen de hade i Stockholm tidigare.
En sak med evenemanget som nu går under namnet Arkitekturgalan har förändrats till det bättre genom åren, tycker Anita Gustafsson.
– Jag tycker att det är en stor fördel att det är fler kvinnliga föreläsare nuförtiden. Det var väldigt tunt med det de första åren, säger Anita Gustafsson.