Nyheter

Arkitektur är en politisk handling

21 oktober 2015 - Av Elisabeth Klingberg

Den spanske arkitekten och aktivisten Santiago Cirugeda utmanar arkitekturvärlden med projekt där socialt engagemang går före spektakulär design. 

Annons
Annons

Foto: Emelie Asplund

Santiago Cirugeda går igång på det som är omöjligt. Men just nu är motståndet som brukar syresätta hans projekt långt borta. I solskenet under Älvsborgsbron i Göteborg är allt enkelt. Allt material har anlänt i en container. 70 volontärer. En konstbiennal. Och det finns tillstånd. Gerillaarkitektur light.

– Det här är som ett gym, vi tränar upp oss, säger han.

Första dagen introducerade Santiago projektet. Det gick fort.

– Ja, egentligen är det bara dimensionerna som måste beslutas. Och så måste man tänka på vilket material som finns. Men från början har vi ingen aning om hur det blir. Jag tycker projekten blir bättre om alla får bidra.

Vid konsthallens bortre del är bygget i full gång; skruvdragare som roterar lågmält och ilskna tjut från maskinsågen. Det bärande skelettet finns på plats och andra våningen börjar få väggar. De röda stålbalkarna, fulla med små och stora hål, anger själva grundtonen.

– Jag älskar den här stålkonstruktionen, för den är demokratisk. Det blir lätt att bygga – som lego. Alla kan känna att de kan.

Samma konstruktionssystem, fast i grövre dimension, användes till Araña – ett stålobjekt bestående av en container som försetts med jättelika böjda ben. Spindeln har blivit en symbol för La Carpa, en oberoende kulturscen som startade med en ockupation av en övergiven offentlig plats i centrala Sevilla. Men den är på sätt och vis också en symbol för Santiagos sätt att arbeta.

– Spindeln är ett vackert objekt, men processen vackrare. När den kom till var folk väldigt modfällda. Det fanns varken vatten, elektricitet eller toaletter på platsen. Spindeln byggdes på en dag och stämningen ändrades helt. Folk fick mer energi, säger han.

Det har gått mer än femton år sedan Santiago Cirugeda startade Sevillabaserade Recetas Urbanas. I sitt hemland har projekten gett återkommande tidningsrubriker och numera är konceptet välkänt – billig, funktionell, ofta tillfällig arkitektur i återanvänt material. För och av människor som tar saken i egna händer.

House of Words under uppbyggnad. Foto: Emelie Asplund

House of Words under uppbyggnad. Foto: Emelie Asplund

I den spanska krisens spår finns gott om halvfärdiga, övergivna nybyggen och outnyttjade ytor. Arbetslösheten är enorm, även bland arkitekter, och intresset för social arkitektur bara växer. Tillsammans med ett dussin andra så kallade ”kollektiva arkitekter” ingår Recetas Urbanas i ett nätverk, Arquitecturas colectivas, som hjälper olika sociala grupper och aktivister att dra i gång byggprojekt. Nästan alltid efter att projekten dömts ut som omöjliga eller olagliga av tjänstemän och politiker.

– Många säger att vi är krisens arkitekter, men det började långt innan. För mig är arkitektur bara en ursäkt för att åstadkomma något annat. Arkitektur är en politisk handling, säger Santiago.

Genom att använda de resurser som finns – övergivna byggnader och platser, mänsklig drivkraft och byggnadsmaterial från rivningshus – ser han till att staden blir en bättre plats att leva på. Oavsett om det handlar om att förvandla gamla fabriker till kulturcenter, bygga bostäder och klassrum på hustak eller designa balkongenheter som en lösning på trångboddhet.

”A story within a story…” är temat för Göteborgs Internationella Konstbiennal 2015 (GIBCA.) Tanken är att lyfta fram verk av konstnärer som öppnar och vidgar tolkningen av vår historia och historieskrivning. Röda Sten konsthall arrangerar och House of Words ansluter till utställningslokalerna i det gamla pannhuset. Trots att det är flera veckor kvar till invigningen är bygget i högsta grad en del av biennalen.

– För mig startade biennalen när Santi anlände med containern och presenterade projektet, säger Elvira Dyangani Ose som är curator för GIBCA 2015.

– Projektet bjuder in till aktiv medverkan och anknyter till biennalens övergripande mål – att betrakta historieskrivningen som en öppen, pågående process. Erfarenheten av att bygga tillsammans ger en annan förståelse för vad ett samhälle är, och vad ett kollektiv betyder. Santi menar att människor är stadens infrastruktur – lika viktiga som vägar och med förmåga att förändra, säger Elvira Dyangani Ose.

House of Words presenteras som ett arkitektur- och processbaserat konstverk och är en samproduktion mellan konsthallen och Statens konstråd. Ena halvan består av byggprocessen, den andra halvan av de aktiviteter som arrangeras i den tillfälliga paviljongen.

Den blå containern spelar en viktig roll i sammanhanget – där ska köket vara.

– Tanken är att vi ska äta mat, prata och tänka tillsammans. Själva formatet för samtalen är ett runt bord med en långsamt cirkulerande kamera i mitten. Under biennalen upprepas formatet med olika teman och med olika inbjudna grupper. De inspelade samtalen läggs sedan ut på nätet, säger konstnären Loulou Cherinet.

House of Words refererar till en traditionell mötesplats som är vanlig i afrikanska länder – la Casa de la Palabra.

– Det är ett ställe, inte alltid en byggnad, som folk går till för att diskutera gemensamma samhällsfrågor. Men man går också dit för att få undervisning eller roa sig. Jag hoppas att House of Words ska fungera som en sådan plats under de månader som biennalen pågår, säger Elvira Dyangani Ose.

Arkitektur har alltid fiender. För några år sedan började det byggas ett nytt universitetsbibliotek i Sevilla, ett prestigefyllt mångmiljonprojekt signerat Zaha Hadid. Sevilla skulle få ett nytt landmärke, en 160 meter lång vit och svävande byggnadskropp som sträcker sig ut över intilliggande park. Men att träd och planteringar fick flyttas väckte protester.

– Fyra personer överklagade och det slutade med att allt jämnades till marken. Alla dessa pengar, denna ”fina” arkitektur till ingen nytta alls, säger Santiago Cirugeda.

La Carpa, som aldrig var avsett att vara permanent, revs efter fyra år. Då hade tiotusentals människor besökt området för att gå på konsert, teater, cirkus eller workshop. Trots att La Carpa var ett populärt inslag i stadsbilden accepterades det aldrig av myndigheterna. Cirkustältet, containerhuset och den ikoniska spindeln plockades ner för att användas till nya projekt.

– Motståndet är tufft i Spanien, myndigheter skickar polisen på oss. Många projekt slutar med att de plockas ner. Jag har massor av vänner men också fiender – och de är bra att lära känna, säger Santiago Cirugeda.

Lika mycket tid som går åt till att bygga lägger han ned på förberedelser. Nästan alltid befinner sig projekten i gråzonen mellan det lagliga och olagliga, och att hitta kryphål och luckor i lagen har blivit en av hans specialiteter.

Erfarenheterna han fått av att lusläsa de lagar som styr planering och bostadsförsörjning gör att han numera rådfrågas av jurister – både i Spanien och Sydamerika – när lagtexter ska skrivas om. På Kanarieöarna var bostadslagen ovanligt tung och tråkig.

– Lagen är ett sätt att organisera samhället. Så jag föreslog en av juristerna; borde man inte skriva in något om glädje och lycka? Kanske rentav kärlek? För det är viktigt för oss människor, och lika seriöst som lagstiftning.

Förutom svenskar finns en lång rad nationaliteter bland volontärerna som bygger House of Words. De kommer från Colombia, Brasilien, Etiopien, Storbritannien och Spanien. Lite mer än en handfull är arkitekter.

Santiago plockar fram en bult ur fickan.

– När de sätter i sin första bult i stålkonstruktionen sker en förändring: de förstår vad arkitektur handlar om. Man måste spendera tid med att bygga, lära känna materialet. Det är något helt annat än att göra ritningar till projekt som någon annan genomför, säger han.

Hans lekfulla arkitekturfilosofi utmanar också arkitektrollen. Inom social arkitektur finns inte den vanliga hierarkiska ordningen
– alla bygger ju tillsammans. Det innebär också att arkitekten som chef över estetiken blir ointressant. Byggnadens utseende är något som händer under tiden; kommunikationen mellan människor sätter avtryck i gestaltningen.

Nej, Santiago Cirugeda är inte det minsta upptagen av att sätta sin egen konstnärsstämpel på sina projekt, huvudsaken är att arkitekturobjekten förmedlar mänsklighet. Han får ofta höra att projekten är väldigt intressanta – men resultatet fult.

– So what? Vem har inte en ful vän? Ful, men rolig. Och som är bra på att dansa.

Fotnot: GIBCA 2015 pågår mellan 12 september och 22 november. House of Words demonteras efter denna period.

Relaterade artiklar:

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons