Ana Betancour är ny rektor på UMA: Vi har inte råd att vara isolerade

– Det var ett stort beslut, men jag är väldigt glad nu. Det är en ung skola med unika möjligheter. Här kan jag gestalta en verksamhet som jag tror på i en spännande miljö med intressanta människor.

Redan i november började Ana Betancour sitt nya uppdrag på 20 procent. Sedan 1 januari är hon rektor på heltid och har flyttat upp till Umeå. Det är förstås mycket nytt. Hon ska sätta sig in i verksamheten och förstå allt som händer på UMA inom ekonomi, arbetsmiljö, undervisning och forskning, ha samtal med personal och studenter, styra upp strukturer och rutiner, delta i olika råd och möten i Umeå och över hela landet. Kalendern är full.

Just nu är hon i Stockholm bland annat för att bygga upp en referensgrupp kring nationellt samarbete inom forskning.

– Det här är viktigt för mig, att förankra UMA både internationellt, nationellt och lokalt. Skolan har idag en internationell profil som kan kompletteras med starka både lokala och nationella kopplingar. Jag vill se UMA som del av ett nätverk med andra skolor både i Sverige och i världen.

Hon har också en del utmaningar att ta tag i. Det har varit turbulent för både studenter och personal sedan UMA öppnade 2009, med ett par rektorsbyten och många förändringar i lärargruppen. Ana Betancour vill nu bygga upp en ny organisationsstruktur. Hon har rekryterat sex nya lärare sedan hon började, både från Sverige och utlandet.

Skolan har en tydlig internationell profil idag. Nu vill hon utöka lärargruppen med en starkare förankring lokalt och nationellt. Hon vill också öka antalet doktorandtjänster, som idag är fyra.

– Personalen är fantastisk. Det finns så mycket potential här. Trots alla svårigheter skolan haft sedan den startade så finns ett otroligt engagemang. Jag ärver också en verksamhet med ett stort ekonomiskt underskott. Nu vill jag arbeta tillsammans med personalen för att överbrygga de brister som det ekonomiska läget ger.

Hon blir chef för en stor verksamhet och har funderat mycket kring sin roll och kring ledarskap. Och hon är tydlig med att hon tror på ett strategiskt visionsarbete och ett processinriktat arbetssätt.

– Jag ser ledarskap som en pedagogisk process och som ett mentorskap.  Att utveckla, inspirera och ta fram potential hos personalen och verksamheten. Och att tillsammans se vilka frågor vi ska arbeta med.

Hennes syn på ledarskap hänger också samman med de stora utmaningar som finns i yrket och inom ämnesområdet arkitektur.

– Varje dag dyker det upp nya svåra frågor i vårt yrkesområde. Då måste vi tänka, arbeta och organisera oss på nya sätt. Hur kan vi bli mer snabbfotade och flexibla? Vi måste arbeta i processer med områden som överlappar varandra. Och pedagogik, forskning och ledarskap måste följa med i det arbetet. Arkitekter behöver vara öppna för nya arbetssätt och verksamhetsområden för att kunna vara en viktig del i framtida samhällsutveckling.

En utgångspunkt för flera av hennes visioner för UMA:s framtid är hur arkitekter kan vidga och bidra till den samtida debatten om hållbar utveckling.

– Sverige har idag en mångfald av kulturer. För att vi ska kunna utveckla ett hållbart samhälle är det nödvändigt att integrera en social och kulturell dimension. För vem, av vem och för vilket slags liv är det egentligen vi föreställer oss en hållbar urban framtid?

För drygt en månad sedan gick flyttlasset till Umeå. Fram till dess hade Ana Betancour varit konstnärlig professor på Chalmers Arkitekturskola sedan 2008 och pendlat mellan Stockholm och Göteborg. De senaste tre åren var hon också masterprogramansvarig på Chalmers och drev bland annat utbildnings- och kvalitetsfrågor. När hon nyligen fick erbjudande om en fast tjänst på Chalmers erbjöds hon ungefär samtidigt tjänsten som rektor på UMA efter en omfattande rekryteringsprocess.

– Det är klart att det är en stor omställning privat, men det känns som en naturlig del av min utveckling och det jag har arbetat med. Jag är en engagerad person som förenar en stark internationell och svensk förankring och jag har byggt upp flera verksamheter.

Intresset för arkitektur växte fram under gymnasietiden. Och kanske var hon också påverkad av sin far som studerade till arkitekt och senare blev konstnär. Efter gymnasiet praktiserade hon hos Thafvelin och Berntson innan hon sökte sig till Arkitekturskolan.

– Jag kunde se att arkitektur förenade många av mina intressen, också mitt samhällsengagemang som är en stor drivkraft.

Hon var intresserad av andra sätt att jobba och sökte sig tidigt mot en mer konstnärlig inriktning av arkitekturen. Sitt sista år på arkitektutbildningen läste hon i Barcelona för att utveckla idéerna. Tillbaka till Sverige fick hon möjlighet att förena sina många tankar och sidor i forskningsprojektet Mötesplats Odenplan. Det var ett sätt att föra samman olika yrkesverksamma aktörer med akademin och hon bjöd samman dansare och scenografer med personer från KTH, Byggforskningsrådet och stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Efter en periods undervisning på Arkitekturskolan åkte hon till London för master- och forskarutbildning. Hon blev kvar i tio år.

– En stor del av min professionella identitet fick jag under mina år i London.

Hon pendlade mycket till Stockholm under de åren eftersom hon fick erbjudandet att bygga upp en ny masterutbildning på KTH. Parallellt drev hon också arkitektkontoret P.H.A.B. Architects och Urban + Architecture Agency med uppdrag inom stadsbyggnad, bland annat i Oslo, utbyggnader, deltagandeprocesser och konstnärliga projekt. Hon försökte fläta samman sitt stora samhällsengagemang med konst och arkitektur och undersökte nya metoder och alternativa sätt att arbeta.

– Den idé som genomsyrat mitt arbete är att kultur, konst och arkitektur kan samverka och bli verktyg i en strävan för social rättvisa, och så har jag fortsatt att arbeta.

2007 fick hon jobb som utställningschef på Arkitektur- och designmuseet, en period hon beskriver som rörig med nya regeringsuppdrag och många personalförändringar. När hon 2008 fick erbjudandet från Chalmers överlappade de båda tjänsterna varandra under en period innan hon sa upp sig från Arkitektur- och designmuseet.

Under åren på Chalmers har hon fortsatt att arbeta för möten mellan den akademiska världen och praktiken och för gemensamma plattformar för både interna och externa aktörer. Det är också en modell hon vill bygga vidare på i Umeå. Staden expanderar och stadsrummet har genomgått stora förändringar den senaste tiden, något som flera gånger mötts av protester från stadens medborgare.

– De stora frågorna här i Umeå handlar om detta. Umeå är i ett utvecklingsskede och har ambitioner att nå 200 000 invånare år 2050. Det gör det extra angeläget och intressant att arbeta med Norrland.

För några veckor sedan arrangerade Arkitekthögskolan UMA City Talks 1: AFTER2014 då studenter, forskare, aktivister, arkitekturkritiker och en intresserad allmänhet samlades till samtal om stadens fortsatta utveckling efter kulturhuvudstadsåret 2014. Ett initiativ som Ana Betancour gärna vill bygga vidare på.

Ana Betancour:

• Om jag inte blivit arkitekt: Då hade jag kanske blivit dansare. Att jag har en bakgrund inom dansen har påverkat mig i hur jag närmar mig arkitektur, i sökandet efter uttryck genom olika processer.
• Oanad talang: Filmmaraton och att laga mycket mat till många vänner.
• Förebilder: Alla som har kraften och modet att engagera sig för att skapa ett bättre samhälle.
• Favoritplats/byggnad: Drassanes, det som finns kvar av de medeltida skeppsvarven i Barcelona.
• Inspirerad av: Samtidskonst och att besöka städer.
• Läser: Teaching to Transgress av Bell Hooks.
• Lyssnar på: Atlasponypodcast.
• Familj: Stor och härlig.