Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Jag blir inspirerad av saker som är dåliga”

Pär Eliaeson firar i år 15 år med arkitekturtidskriften Kritik. Vi har träffat honom för att höra om hans syn på dagens diskussioner om arkitektur – och varför han själv ofta framstår som arg.

– Recensenten är ju ofta en både hatad och fruktad person…

Säger Pär Eliaeson, arkitekten som också är just kritiker, och som drivit arkitekturtidskriften Kritik i 15 år.

– Men jag tycker att man ska försöka uppskatta kritiken. Om den är bra, för den måste ju naturligtvis också vara bra. Kvalitetskravet gäller också kritiken själv.

Pär Eliaeson började någon gång i högstadiet fundera på att det kanske skulle vara kul att bli arkitekt.

–Jag är en tekniskt intresserad person och jag tyckte det var kul att rita. Och så trodde jag att man skulle tjäna mycket pengar på att vara arkitekt också. Men det fick jag reda på senare, att just det var inte riktigt sant.

Eliaeson gick teknisk linje på gymnasiet och utbildade sig till byggnadsingenjör, och jobbade sedan som sådan på ett par arkitektkontor i Göteborg. Idén var hela tiden att bli arkitekt, och till sist sökte han sig till arkitektutbildningen på KTH i Stockholm. Det var också där han började skriva om arkitektur.

– Det var en tidning på skolan som hette Arketur, jag tror det var någon slags rest från 70-talet. Den var väldigt sporadiskt utgiven. Jag och några kompisar jobbade med den där, men jag tror inte vi någonsin gav ut något nummer. 

Men i samma veva på 90-talet startade tidskriften Rum, och Pär, som börjat få upp ångan, blev en av skribenterna där. Någonstans där började tanken gro om att kanske starta en egen tidskrift. Men det dröjde ungefär tio år, till 2008, innan tidskriften Kritik blev verklighet.

Han nämner några föregångare till Kritik. Magasin Tessin, som gavs ut 1980–1987, och Mama – Magasin för modern arkitektur, som gavs ut 1992–2000. 

– Det har funnits en tradition med en alternativ tidskrift. För vi har ju den stora, Arkitektur, som är över 100 år och ges ut av Sveriges Arkitekter. Den är väldigt officiell, vilket kan begränsa den. Arkitektur var vid den här tiden väldigt präglad av Olof Hultin, som var dess chefredaktör i 20 år. Vi startade Kritik mycket i reaktion mot hans arbete. 

Sedan dess tycker Pär Eliaeson att Arkitektur blivit ”roligare, och rörligare”.

– Men jag ville göra något som Arkitektur inte hade. Och jag tyckte att just kritikdelen i Arkitektur var ganska lam. Man kallade den inte ens kritik, utan ”kommentar” eller något sådant. Så vi valde namnet Kritik för att vara tydliga.

– Vi ville göra kritik, rejäl kritik, av svensk arkitektur.

Det anmärkningsvärda med Kritik är kanske inte att den startade, utan att den fortfarande finns kvar 15 år senare?

– Det handlar om en passion jag har. Och att vi får statligt tidskriftsstöd förstås, utan det hade det aldrig gått. Och den uppmuntran, och uppskattning, vi får för vårt arbete. Men det det framför allt handlar om för mig är att jag tycker att det är så viktigt med kritik.

Varför är det det?

– Man måste analysera och kritisera och prata om vad som görs. Det är det som underhåller och som förbättrar kulturen. Det gäller alla kulturuttryck.

Hur tycker du att det pratas om arkitektur i Sverige i dag?

– Just nu har vi ju en livaktig diskussion faktiskt. Mest om stad. Det får man ta vara på. Det finns en del gräsrotsrörelser som har vuxit fram ur gemene mans perspektiv. Men vi i branschen tycker kanske att diskussionen håller lite låg nivå ibland. Jag tycker att de ställer bra frågor, men att de inte har några bra svar.

Hur då?

– Husen ser tråkiga ut. Det tycker vi också. Och vi har tyckt det länge. Det är utmärkt att den frågan växer på en bredare front, men det är ingen ny fråga. Mitt korta svar på det är att det är inte ett problem som handlar om stil utan om kvalitet. Vi måste sätta press på dem som har makten över byggandet. Och det är egentligen inte arkitekterna.

Utan?

– Byggherrarna. Byggindustrin. De har den ekonomiska makten och den reella makten. Arkitekterna är anlitade av dem och vi har en kunskap, och i och med den en skyldighet. Ser vi en lösning som inte är bra så ska vi tala om det för beställaren. Men vi har ingen makt att förändra det egentligen. Om arkitekten är besvärlig så byter man bara ut honom.

Du har sagt att Kritikerpriset, som Sveriges Arkitekter delar ut, marginaliserar arkitekturkritiken?

– Ja, på senare tid har man ju inte delat ut det till kritiker, utan till en filmare eller forskare eller något sådant. Jag tänker att det är för att man vill tolka begreppet kritik brett. Och det kan väl vara bra. Men jag tycker att man då också gör kritiken en otjänst. För det finns ju faktiskt konkret arkitekturkritik, även om det inte är ett stort fält. Men den lär ju inte heller bli bättre och större om man inte uppmärksammar den som faktiskt finns.

Vad tänker du om att tidskriften Kritik aldrig fått priset?

– Hahaha, det finns väl underliggande i min kritik. Det är många som blir förvånade av att varken tidskriften eller någon ledande medarbetare fått priset. Jag tycker väl att vi har varit förtjänta av det några gånger. Men förbundet tillsätter en jury, och juryn gör sitt arbete. Jag respekterar det.

Många uppfattar din ton som lite hätsk?

– Absolut. Vi har ju en mild konsensuskultur i Sverige, och man kan stå ut stilmässigt genom att vara lite mer skarp. Jag har inspirerats av kritiker utomlands, där min typ av kritik är mer vanlig, både inom arkitektur och inom andra konstarter. Det finns en annan ton. Det är ett stilgrepp.

Är du ofta arg?

– Jag jobbar ganska mycket på negativ energi, kan man säga. Jag är reaktiv. Jag blir inte inspirerad av saker och ting som jag tycker är bra. Då blir jag…. nöjd, mest. Jag blir inspirerad av saker som är dåliga. Då vill jag agera. Jag tycker att det är en bra utgångspunkt, åtminstone för mig. När jag läser kritik så tycker jag att det inte spelar så stor roll vad kritikerns omdöme är, alltså om den tycker om något eller inte. Om en kritiker vars utgångspunkter jag inte respekterar tycker att någonting är dåligt blir jag nyfiken. Det här kanske är bra? Viktigare är vad kritiken i praktiken säger. Om den är välformulerad och har bra kvaliteter så kan man utvinna någonting ur den och bilda sig en egen uppfattning. Det spelar egentligen ingen roll vad kritikern tycker. Men man ska kunna uppskatta analysen och det som lyfts fram i den. Det har varit målet för oss med tidskriften Kritik.

Mer att läsa