Här får alla priser samma tyngd
Sylvia Neiglick har haft uppdraget att göra alla de prisplaketter som Sveriges Arkitekter delar ut likvärdiga. Nu läggs sista handen vid bronsskulpturerna som ska delas ut på Arkitekturgalan nästa vecka.
Arkitekten och glasformgivaren Sylvia Neiglick i Herman Bergmans konstgjuteri i Enskede där prisskulpturerna gjuts.
Varje år får Kasper Salin-pristagare, både arkitekt och beställare, var sin prisplakett i brons, formgiven av arkitekten Bengt Lindroos, att sätta på den prisade byggnaden eller på kontoret. Hösten 2021 beslöt Sveriges Arkitekter att ta fram likvärdiga plaketter eller skulpturer också till mottagarna av övriga priser. Uppdraget att leda arbetet gick till Sylvia Neiglick som är både arkitekt och glasformgivare.
– Vid det första samtalet var det öppet vilket material de nya priserna skulle ha, men ganska snabbt kom vi att prata om att göra dem i gjuten brons, och i ungefär samma vikt som Kasper Salin-prisplaketten, för att de skulle vara likvärdiga och få samma värde, säger Sylvia Neiglick.
Planpriset har fått sin form av den romb i plankartor som markerar tillåten plushöjd.
Varje prisskulptur har utformats för sin tänkta placering. Därför är priset för bästa utemiljö, Landmärket, tänkt att kunna monteras på den prisade platsen och ses i horisontellt läge. Priset Guldstolen, för bästa interiör eller produkt, ska kunna flyttas och både stå på en hylla eller hänga på en vägg. Kritikerpriset kan fungera som brevpress eller bokstöd och Planpriset är utformat för att ligga eller stå, kanske på det prisade plankontoret.
Priset för Guldstolen är utformat som ett rum med en portik, en lampa och en stol.
Skissprocessen har handlat mycket om att uttrycka det unika i varje pris.
– Det har varit en smal balansgång att få fram det specifika och samtidigt göra utformningen tillräckligt enkel och generell att spegla det breda spektrum av projekt som kan belönas inom varje kategori, säger Sylvia Neiglick.
Hon har haft formgivningsansvaret för de nya prisskulpturerna, men hon betonar att utformningen har skett i nära samarbete med referensgruppen på Sveriges Arkitekter, och hon jämför det med hur arkitektur växer fram ur en gemensam process.
– Jag har stått för utformningen och de bärande idéerna, men det har varit ett kollektivt arbete där vi har tagit in många synpunkter, både från referensgruppen på kansliet och från de olika akademierna, säger hon.
Sylvia Neiglick knöt tidigt i processen till sig Karl Graflund, som är arkitekt, snickare och keramiker, och de har sedan arbetat parallellt med utveckling och detaljutformning av priserna.
– Han är skicklig på att få fram detaljer och att översätta hantverk till ett digitalt verktyg utan att handens avtryck försvinner. De kunskaper och erfarenheter jag har från offentliga gestaltningsuppdrag och om gjutning från mitt arbete som glasformgivare har också varit användbart, säger hon.
När skissprocessen gick i mål anlitades Herman Bergmans konstgjuteri att gjuta priserna, samma företag som gjutit Kasper Salin-prisplaketterna i 50 år.
– Från de skickliga hantverkarna har vi fått feedback och stöd i detaljutformning för att den skall fungera bra framöver, säger Sylvia Neiglick.
