“Folk är trötta på alla nya, fula stadscentra”

Robert Patzschke ser glad ut. Men när han får höra att Arkitekten ges ut av Sveriges Arkitekter ändras ansiktsuttrycket.

– Du ska veta att vi representerar en stil som är… ganska kontroversiell bland arkitekter. Motsvarigheten här, Architektenkammer, brukar stötta modernismen.

Men vi vill intervjua dig, just för att höra ditt perspektiv. I Sverige pågår en debatt där ofta ”klassisk” arkitektur ställs mot ”modernistisk”.

– Det är också en debatt här. Jag tycker att det är väldigt intressant att det är ännu värre i Norden, i Sverige, Norge och Finland. Vi var ganska tidiga med att förespråka sådan arkitektur här, så det finns en del som arbetar i den stilen.

Arkitekturen han förespråkar är alltså den så kallade klassiska. Och när Robert Patzscke säger ”värre”, menar han att det finns få ”klassiska” arkitekter.

– I Sverige, Finland och Norge verkar det knappt finnas någon, säger Robert Patzschke.

Hans kontor ligger i Grunewald, en lummig, välbärgad villaförort i västra Berlin, i en byggnad från sekelskiftet med högt till tak, stora spröjsade fönster och ljusa parkettgolv.

Patzschke & Patzschke Architekten grundades för drygt 50 år sedan av hans far och farbror, Jürgen och Rüdiger Patzschke. Kontoret är i dag en av Tysklands mer kända företrädare för samtida ”klassisk” arkitektur, och drivs av Robert Patzschke, hans två kusiner och en fjärde partner. Byrån brukar framhållas av den svenska föreningen Arkitekturupproret, som enligt sin egen beskrivning ”verkar för nybyggnation enligt klassisk arkitekturtradition”, och Robert Patzschke har föreläst för föreningen i Stockholm.

I Sverige har debatten om arkitekturstilar varit stundtals het. SD och M har profilerat sig i frågan, och i Göteborg har styrande S-politiker skrivit in i styrdokument att det ska byggas mer i ”klassisk” stil.

Det tycker Robert Patzschke är bra.

– Jag undrar varför politiker inte gör så oftare. Folk är trötta på alla nya, fula stadscentra, säger han.

Men tänk om till exempel ett museum skulle tvingas att anpassa sina utställningar efter vad en påstådd majoritet vill ha, finns det inte problem med sådant?

– Man har ett enormt ansvar om man arbetar med urban design och arkitektur, förmodligen den största inom kulturen, eftersom du inte kan fly ifrån den. Du kan välja om du vill besöka ett museum eller inte, säger Robert Patzschke.

Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö har kallat politikens inblandning för en ”flirt med totalitära tankar”. Men Robert Patzschke håller inte med.

– Det är precis tvärtom. De senaste 50 åren har arkitekturscenen dominerats av modernism. Varför får inte det andra en chans? Om modernisterna är så säkra på sin sak, borde de vara trygga i att de ändå vinner i slutändan.

Många kopplar det till politik, exempelvis vill Donald Trump ha ”klassisk” arkitektur?

– Varför ska det vara politiskt? Jag anser bara att det är viktigt för folk att bo i en bra miljö. Jag vill inte politisera allting, säger Robert Patzschke.

Om en majoritet ville ha ”modern” arkitektur, skulle du vilja rita i den stilen?

– Det är svårt för mig att säga. Det är en hypotetisk fråga. Men om det vore så, hade jag reflekterat över vad det berodde på.

Tonen på nätet har i vissa fall varit väldigt hård i Sverige, exempelvis har Gert Wingårdh blivit hånad av Arkitekturupproret. Men Robert Patzschke tar kritikerna i försvar.

– Jag tror att det är ett rop efter hjälp. De har varit förtryckta av modernismen, många känner sig satta i ett hörn och försöker att hitta likasinnade.

Robert Patzschke säger att det påminner om vad han och hans kolleger upplevt. Enligt honom har de blivit diskriminerade av skolkamrater och andra arkitekter.

Finns det en gräns för vad man kan säga?

– Jag önskar att det fanns det. Men du förstår inte hur många saker vi har kallats de senaste 20 åren. Jag undrar hur folk orkar ta så mycket livsenergi för att skriva saker om folk de aldrig träffat.

Hans pappa och farbror som grundade kontoret började som ”modernister”. Först på 1990-talet valde de en annan väg. Efter att ha ritat en villa med nyklassicistiska drag fick de i uppdrag att bygga en ny variant av lyxhotellet Adlon, som bombades under andra världskriget.

Bygget togs inte väl emot av arkitekturkritikerna. Men byggherrarna var mer positiva, och hotellet blev på sätt och vis med startskottet för en ”traditionell” våg i den tyska huvudstaden. En ny stil, Berlin style, utvecklades, som har vissa gemensamma drag med nordisk klassicism – med återhållsamt ornamenterade fasader, franska fönster, raka linjer och antika element.

I de rikare delarna av Berlin finns det i dag många exempel. Stilen är framför allt en lyxrörelse, kvadratmeterpriset är ofta högt i byggnaderna.

Går det att bygga ”klassiskt” till ett lägre pris?

– Om budgeten är lägre, är möjligheterna mindre, förstås. Vi gör ett par sociala projekt, där det finns väldigt lite på fasaderna och lite budget för material. Men så har det alltid varit. Det har alltid varit skillnad på palats och arbetarhem, säger Robert Patzschke.

Han säger att för 100 år sedan var dessutom arbetskraften ofta billigare än materialet, vilket gjorde att mer omsorg kunde läggas på fasaderna.

– Att det är tvärtom i dag är förstås positivt, eftersom vi inte vill exploatera människor. Så vi kanske måste leva med vissa saker, säger Robert Patzschke.

Enligt honom går det dock att göra billigare byggnader mer spännande, bland annat genom att ha en mer varierad stadsplanering.

Men vad är ens ”klassisk” arkitektur? Patzschke menar att det handlar om att förhålla sig till traditioner, utan att strikt följa dem, och att skapa spännande fasader som harmoniserar med tidigare byggnader.

Modernistisk arkitektur, däremot, är enligt honom ofta både monoton och oharmonisk. Robert Patzschke säger samtidigt att han inte kategoriskt är emot modernismen, men att han inte tycker om när den får dominera.

– Jag tror att majoriteten av alla människor skulle kunna uppskatta en Zaha Hadid-byggnad, till exempel, säger han.

Hans far gick bort tidigare i år, och Robert Patzschke sitter numera på dennes stol på kontoret.

Han hoppas att debatten om arkitekturstilar till slut ska bli mindre polariserad.

– I Tyskland är det på väg åt det hållet. I min yngre kusins generation arkitekter ser man det mycket mer avslappnat. Och nu finns det professorer som lär ut stilen.