Debatt

”Vi vänder oss mot den modernistiska smaknormen”

30 augusti 2017 - Av Peter Olsson, Arkitekturupproret

Arkitekter har andra estetiska preferenser än gemene man, skriver Peter Olsson som företräder föreningen Arkitekturupproret.

Annons
Annons

Det finns ett glapp mellan arkitekt och gemene man. Detta glapp handlar främst om olikheter i estetiska preferenser. Det är på det sättet man kan förstå varför grupper som Arkitekturupproret kan nå över 26 000 medlemmar på sociala medier. Det är därför ledarsidor i flera stora dagstidningar har instämt i upprorets kritik.

Smaken är som baken brukar det påtalas då ämnet tas upp. Till viss del är detta sant – alla har inte exakt samma smak. Däremot kan den som bemödar sig att läsa de vetenskapliga texter som finns i ämnet se att det finns vissa mönster. I avhandlingen Bilden av småstaden, av Catharina Sternudd på Lunds Universitet, undersöks folks arkitektursmak empiriskt. Sternudd skriver att resultatet är entydigt. Jämförelser med andra studier, främst miljöpsykologiska värderings- och preferensstudier om människors estetiska upplevelse, bekräftade studiens resultat: Den estetiska utformningen av vår byggda miljö påverkar vår hälsa och de allra flesta har gemensamma preferenser. De flesta uppskattar ett personligt formspråk, detaljrikedom, färg, komplexitet och symmetri. Naturmaterial som trä och tegel beskrivs som levande och varma till skillnad från glas, stål och betong som upplevs som kalla och döda. Man föredrar uppdelade och varierade fasader före storskaliga och enformiga. Man ser gärna att estetiken anknyter till platsens arkitektoniska historia.

Det räcker att titta på dagens nyproduktion för att se att dessa gemensamma preferenser inte tillgodoses när vi formar våra städer idag. Delvis finns det ekonomiska orsaker, men faktum är att detta mönster är tydligt såväl vid de mest kostsamma projekt som när arkitektbyråer gör sina visionsbilder där de kan agera utan tydliga ekonomiska ramar. Sternudd menade att branschen skiljer sig från värderingsmönstret. Det finns inomprofessionella värderingar och problematiska ståndpunkter som tas för givna. Hon hittade en modernistisk diskurs som präglades av ett förbud mot inspiration från historiska stilar. Hon menade att förklaringen bör sökas i arkitekturutbildningen. Sternudd har senare påtalat hur hon vill bygga en bro över vallgraven mellan arkitekters homogent modernistiska smaknorm och det typ av byggande som människor i allmänhet föredrar.

Nyligen släppte Rebecca Granström och Sofia Wahlström på KTH ett examensarbete där de genom enkätundersökningar och intervjuer kommit fram till att bostadsutbud i vad som generellt anses vara nutida stil inte tillfredsställer de identifierade önskemålen rörande extern arkitektur. Det var endast mer traditionell stil som ansågs tillfredsställande. Samtidigt visade intervjuer med bostadsutvecklare att man kan bygga kostnadseffektivt i traditionell stil.

Det är en vanlig missuppfattning att Arkitekturupproret enbart förespråkar klassisk arkitektur, eftersom den generellt anses mer estetiskt tilltalande. Så är dock inte fallet. Vi är inte emot modernistisk arkitektur i sig utan det faktum att det i princip är det enda som byggs. Vi vänder oss mot den modernistiska smaknormen och efterfrågar mer variation för att på så sätt tillfredsställa så många som möjligt.

Då arkitekterna inte är helt fria när de utformar sina byggnader utan agerar ifrån vissa givna förutsättningar bör skulden heller inte enbart läggas på denna yrkesgrupp. Däremot delar de, tillsammans med såväl politiker som byggherrar, ett ansvar för att utformningen av våra städer tillfredsställer så många som möjligt. Det är enbart genom en genuin nyfikenhet och förståelse för vad människor faktiskt uppskattar i kombination med ett evidensbaserat synsätt som glappet mellan de som utformar våra städer och gemene man kan minskas. Vill man bygga en bro över vallgraven bör man börja med att lyssna på de som ska gå över den.

Relaterade artiklar: