Debatt

”Vi låter oss inte tystas – ­arkitektur­en angår alla”

2 februari 2017 - Av Mats Ohlin och Albert Svensson

Arkitektkåren borde glädjas åt vårt engagemang i arkitekturens estetiska värden men istället möts vi med härskartekniker och mobbning, skriver två representanter för Arkitekturupproret.

Annons
Annons

Albert Svensson representerade Arkitekturupproret under seminariet ”Vem bestämmer hur stadens ska se ut? Vi reder ut det!” i Almedalen 2016.

Foto Rebecka Gordan

Ett utbrett folkligt missnöje med hur det byggs i Sverige har kanaliserats i ett uppror. Med en blygsam start på Facebook för ett par år sedan har Arkitekturupproret nu över 19 000 följare. Detta stora intresse för arkitektur borde glädja arkitektkåren. Istället verkar många vara skrämda och vi bemöts med härskartekniker och olika försök till marginalisering.

Det har gjorts försök till mobbning. Ett tydligt exempel är när vi blev inbjudna av Sveriges Arkitekter till Almedalen för att diskutera arkitektur. Moderatorn var modernist, öppningstalaren var modernist och samtliga inbjudna utom vår representant var modernister. Syftet med ”debatten” var att en gång för alla få tyst på det där irriterande Arkitekturupproret. Med en modernistiskt formulerad diskussion och en moderator som försökte att tysta vår representant, var målet att vi skulle framstå som obetydliga. Resultatet blev det motsatta.

Det har gjorts försök att förklara oss som okunniga. I en intervju i tidningen Arkitekten kallar en arkitekt debatten som vi driver för ytlig och oinitierad. Vi anses inte förstå ideologin bakom fasaden på till exempel Spridds projekt i Växjö. Bakomliggande teorier och ideologier är dock oväsentliga för oss. Att vi avfärdas som okunniga blir därför inte bara fel utan irrelevant.

En av Arkitekturupprorets poänger är att vi är ”okunniga”. Arkitektur är en direkt konstform. Den måste upplevas varken du vill eller inte. Den drabbar alla, eller välsignar alla. Att kräva att allmänheten ska vara påläst är en arrogans utan dess like. Där blir Sveriges arkitekter elitistiska och vi folkliga.

Vi ser modernismen som ett elitistiskt projekt av och för arkitekter med ett förakt för populära och folkliga värderingar kring estetik.

Det har också gjorts försök till politiskt misstänkliggörande, ett trick lika gammalt som modernismen själv. Vi buntas ihop med högerextrema rörelser och vi kallas för neokonservativa, populistiska och reaktionära.

Ja, vi är populister. Vi ser modernismen som ett elitistiskt projekt av och för arkitekter med ett förakt för populära och folkliga värderingar kring estetik. Vi är dock en helt opolitisk rörelse med medlemmar från hela det politiska spektret. Rörelser som sammanfaller i tid behöver inte nödvändigtvis sammanfalla ideologiskt.

Det görs försök att uppfostra oss. Det viktiga, får vi veta, är inte hur husen ser ut och absolut inte deras stil. Arkitektkåren tar sig rätten att tala om för oss vad som är viktigt. Arkitekturupproret tycker att utseendet på husen är viktigt. Utan tvivel finns det många andra behjärtansvärda frågor, men vi ägnar oss åt estetik och det är det arkitektkåren måste förhålla sig till.

Vi ifrågasätter arkitektkårens rätt att formulera det estetiska paradigmet och efterlyser ett mer pluralistiskt synsätt där många olika stilar kan få plats i offentligheten. Vi ifrågasätter den modernistiska ideologin bakom arkitektkårens ställningstaganden och efterlyser en mer rationalistisk syn även inom arkitekturteorin.

Vi vill att arkitektkåren lägger korten på bordet när det gäller stil. För å ena sidan lär oss ju modernismen att varje epok har sitt egna, unika, uttryck, sin egna stil – och angriper våra stilpreferenser – och å andra sidan säger de att stil är betydelselöst. Vi anser att stil är oberoende av tid.

Modernismen är inte radikal. Den ser en byggnad främst i ljuset av dess historia; dess ursprung, utveckling och framtida betydelse. Men det finns andra sätt att se det på. Vi ställer inte frågor kring historiska tendenser utan tror att vi kan utforma vår historia på egen hand. Vi tror inte att historien väljer åt oss utan att vi är fria att göra valen själva.

Author no image

Mats Ohlin och Albert Svensson Mats Ohlin är arkitekt SAR/MSA och ledamot av Arkitekturupprorets arbetsgrupp. Albert Svensson är arkitekt och vice ordförande i Arkitekturupproret

Relaterade artiklar:

3 kommentarer

Ser Arkitektupproret som en frisk fläkt där man upptäckt att Kejsaren ibland faktiskt är naken…

De flesta av oss, utgår jag ifrån, är rätt tveksamma till idén om att estetiskt utbilda våra beställare och ritar därför något som faller dem i smaken. Om ni föreslår något annat tillvägagångssätt tycker jag att ni nog bör fundera över vilka det är som faktiskt är elitister.

Tack arkitektupproret! Detta har länge behövts en debatt kring arkitekturen och faktumet att vi har ett ansvar mot samhället och ha en mer pluralistisk ”arkitekturstil” – faktum är att modernismen i mångt och mycket kommit att bli en stil bland många inom arkitekturhistorien. Även om den började som något annat – som en kritik mot arkitekturstilar och ytlighet. Tyvärr har senare decenniers s k moderns kommit att utvecklas till en tvångströja som idag fängslar mer än den befriar och inbjuder till estetiska värden, samhällsutveckling osv. Att förkasta estetiska värden som ytligt när det kommer till arkitektur gagnar ingen och forskningen kan t.ex. visa att estetiska värden i mångt och mycket rymmer generella principer som förenar människor från olika kulturer och bakgrund. Därtill har organisationsforskning kopplat till arkitektur kunnat visa att medarbetare som jobbar på kontor som medarbetarna upplever som vackra och trivsamma är mer nöjda med sina arbetsplatser tycker därtill bättre om sina arbetsgivare. Hypotesen för denna positiva påverkan av ”estetiskt tilltalande” arkitektur är att medarbetarna genom den omsorgsfullt gestaltad kontorsarkitekturen förut upplevelsen av skönhet, känner stolthet över arbetsplatsen och upplever att arbetsgivaren ”bryr sig om” medarbetarna genom att satsa på vackra material, detaljerad arbete och special lösningar. Minimalism verkar helt enkelt inte vara något som människor generellt finner tilltalande. Kan inte hjälpa att man funderar för vem arkitektur skapas – vad målet är helt enkelt.

Tack arkitekturupproret – tack för att ni inte låter er tystas. Strategin för Almedalsdebatten känns förlegat – som ett klassiskt maktspel hämtat från politiken. Man kan inte annat än häpna för hur mossigt och förlegat det känns. Vet arrangörerna inte hur debatten går kring arkitekturen och den stora besvikelse som finns i ”folkleden” kring den arkitektur som skapas i våra städer idag.

Vänligen,
Christina Bodin Danielsson, Arkitekt SAR/MSA, Tekn. Dr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *