Debatt

”Vi hade förväntat oss bättre gårdar i Valla­staden”

3 oktober 2017

En medvetet och väl utformad bostadsgård är en viktig förutsättning för social hållbarhet. Vi tycker inte att Vallastadens gårdar lever upp till det, skriver en grupp landskapsarkitekter.

Annons
Foto Agneta Persson

En kvartersgård i Vallastaden där VML-Konsult varit ansvariga för utformningen. 

Bo- och samhällsexpot Vallastaden har beskrivits som ett experiment i stadsbyggnad och fastighetsindelning, vilket har gjort det möjligt för mindre byggherrar, privatpersoner och arkitektkontor att bygga. Skillnaden från de storskaliga byggprojekt som länge har kännetecknat svenskt stadsbyggande är markant. Genom tydlig styrning av skala och balanserad mix av stora och små byggrätter nås en rik variation i skala och uttryck. Men vad händer mellan husen?

Tack vare det innovativa kulvertsystemet kan man satsa på vackra gatugolv, mönstrade som orientaliska mattor, och fina planteringar på den allmänna platsmarken. Den omsorgen saknas däremot inne på de privata bostadsgårdarna. Vi ser påkostade material, men det är hårdgjort, öppet och trist – helt i onödan. Inga bostadsgårdar ligger på bjälklag till överbyggda garage då bilparkering sker i separata garagehus. Är det någonstans man hade kunnat skapa grönskande gårdar med rejäla träd och dagvattenfördröjning, så är det just i Vallastaden.

Bostadsgården behöver ha en viss storlek och en omsorgsfull utformning för att fungera, att locka till förlängd vistelse och möjlighet till informella samtal.

Annons

Bostadsgården spelar en stor och levande roll i människors vardag genom att vara en lättillgänglig utemiljö och hemmets förlängning. Vi vet att grönska påverkar människors välmående och att en grön närmiljö har stor rekreativ funktion. Enligt Vallastadens planbeskrivning skulle det finnas möjlighet till lek på varje bostadsgård. I bästa fall finns där nu en pliktskyldig sandlåda eller rutschkana. I de flesta fall finns ingenting alls. De hårdgjorda gårdarna förlitar sig istället på det öppna krondiket. Problemet är att diket är djupt, svårtillgängligt och inte helt lämpat för lek.

Bostadsgården behöver ha en viss storlek och en omsorgsfull utformning för att fungera, att locka till förlängd vistelse och möjlighet till informella samtal. Barn lär känna barn och vuxna lär känna vuxna, vilket ökar trygghet och trivsel i stadsdelen. En medvetet och väl utformad bostadsgård understödjer kontakt mellan människor och utgör därmed en viktig förutsättning för social hållbarhet.

En bostadsgård i Vallastaden där Fojab Arkitekter som upphovsmän endast var med fram till förfrågningsunderlaget. Bygghandlingen justerades sedan av entreprenören – vilket förklarar cykelställen, antalet växter och val av material. Foto: Agneta Persson

På den förra bomässan för 16 år sedan, Bo01, såg mässarkitekterna att bostadsgårdarna riskerade bli uppställningsplatser för bilar, sopsortering och cyklar. Därför infördes, i dialog med byggherrarna, ett nytt koncept för bostadsgårdarna. Grönytefaktorn användes för första gången i Sverige, skräddarsydd för de speciella förhållandena på platsen. Bo01 införde även Träd i tid, där stora träd, utvalda för det tuffa klimatet, lyftes in på bostadsgårdarna innan mässan öppnade. Projektet Gröna punkter visade på vikten av den biologiska mångfalden i tätbebyggd miljö. Grönytefaktorn har idag utvecklats och i Norra Djurgårdsstaden vävs ekosystemtjänster som biologisk mångfald, klimatanpassning och sociala värden in.

I Vallastaden ser vi heller inte mycket av öppen dagvattenhantering. En avvattningsplan med checklista finns i kvalitetsprogrammet men har inte följts upp. Stuprören försvinner traditionsenligt ner i mark och vi får bara hoppas att de leder till någon typ av fördröjning. Att synliggöra och använda vattnet som lekmiljö på gårdarna hade varit ett välkommet alternativ till den riskfyllda leken som kräver vuxennärvaro nere i krondiket.

I de fall landskapsarkitekter har engagerats har utfallet varit lyckat. Det känns däremot inte helt bekvämt att områdets park är planlagd som fastighetsmark och inte som allmän platsmark. Fastighetsmark riskerar att bebyggas i en framtid. Och hur ser framtiden ut för de mindre torgen mellan bebyggelsen som är så viktig för den sociala hållbarheten?

Annons

Det är fortsättningen vi ställer vårt hopp till. Vid alla faser i en planeringsprocess, såväl vid markanvisning som vid projektering, är det viktigt att kunskap om landskapet och livet mellan husen finns med. Tanken med bomässor är att visa upp något nytt, att diskutera hur vi vill bo och leva. I Vallastaden hade vi förväntat oss ytterligare innovativa tankegångar kring de så viktiga mjuka värdena. I det perspektivet har våra erfarenheter från tidigare bomässor och stadsbyggnadsexperiment inte levt vidare i Vallastaden.

Johan Folkesson Landskapsarkitekt MSA, ledamot i Sveriges Arkitekters akademi för landskapsarkitektur

Ann-Sofi Högborg Landskapsarkitekt LAR/MSA, ledamot i Sveriges Arkitekters akademi för landskapsarkitektur

Oskar Ivarsson Landskapsarkitekt LAR/MSA

Eva Kristensson Landskapsarkitekt LAR/MSA

Maria Kylin Landskapsarkitekt LAR/MSA, ledamot i Sveriges Arkitekters akademi för landskapsarkitektur

Agneta Persson Landskapsarkitekt

Ulrika Åkerlund Landskapsarkitekt LAR/MSA, ledamot i Sveriges Arkitekters akademi för landskapsarkitektur

Gå till nästa artikel