Debatt

”Vi borde rita bättre förskolor”

27 februari 2019

Det är ett misslyckande att vi i Sverige går med på att rita förskolor som är mycket sämre än de kan vara, skriver Pernilla Kindell.

Annons
Annons
Foto Rasmus Hjortshøj - COAST Studio

Förskolan Frederiksvej Kindergarten i Köpenhamn är resultatet av en tävlingsvinst 2011. Byggnaden är ritad av Cobe arkitekter och tilldelades Arch Daily Building of the Year Award 2017 .

Vid det senaste årsmötet för lokalföreningen Sveriges Arkitekter Halland presenterades det nya stadsbyggnadsprojektet Västerport i Varberg. 2 500 nya bostäder ska byggas vid en efterlängtad hamnremsa nära torget i centrum. Äntligen blir havet tillgängligt när tågspåren flyttar ner under mark!

På hemsidan presenterar man stolt ”mer strandpromenad, mer kontakt med havet, mer mötesplatser och fler områden med vacker bebyggelse där olika sorters människor tycker om att vara. Västerport ska bli en stadsdel för alla.” Det var särskilt roligt att höra hur teamet jobbat med delaktighet, vid flera tillfällen visades inspirerande bilder på engagerade barn i olika åldrar som fått komma med synpunkter vid workshops. Man värnade särskilt om barnens perspektiv och hade verkligen ansträngt sig för att locka de medborgare som ofta inte har tid att delta genom att förlägga evenemangen på helger.

Svenska arkitekter åker gärna till Köpenhamn och förundras över de ambitiösa förskoleprojekt som tar plats i Danmarks huvudstad.

När sedan förslaget presenterades visade det sig att en liten förskola pressats in att dela uteplats med en bostadsgård i norrläge. Och trots att projektledare Claes Premmert konstaterade att Hammarby Sjöstad, Norra Älvstranden och Norra Djurgårdsstaden inte lockat den målgrupp man från början trodde skulle sälja sina villor och flytta in till en praktisk lägenhet i stan, och att det mesta talade för att även Västerport i framtiden snabbt skulle locka till sig unga par som inom några år behövde förskoleplats, så fanns det helt enkelt inte yta över för någon vettig förskola just här.

Svenska arkitekter åker gärna till Köpenhamn och förundras över de ambitiösa förskoleprojekt som tar plats i Danmarks huvudstad. Ofta står de för sig själva, på en egen tomt och sticker ut i skala och form för att tydligt tala om att ”här kommer nästa generation” och bidrar till helheten genom att vara någonting annat. Vad är det som hindrar svenska stadsplanerare från att tänka likadant? Varför lyfter man inte blicken och ser hela ekonomin i ett sånt här projekt? Det är väl en ren samhällsvinst om alla får ta plats? Rimligtvis finns inte mer yta i Köpenhamn än i Varberg. På något vis lyckas de räkna hem kalkylen trots att värdefull mark inte exploaterats till max överallt.

Vi vet att vi kan bättre. Det duger inte att göra som man alltid har gjort. Ett misstag är bara ett misstag om man inte lär sig något. Tveka inte att höra av dig om du vet hur danskarna räknar för att få det hela att gå ihop på sista raden. Vi behöver den kunskapen!

Pernilla Kindell Arkitekt SAR/MSA, Klok Arkitektur

9 kommentarer

I en artikel i tidskriften Ljuskultur som snart publiceras hävdar jag att barnens tillgång till dagsljus i nya förskolor allt för ofta är bristfällig. Ett problem i skolmiljöer är den pedagogik som tillämpas med så kallad klassrumsfri undervisning; allt för mycket tid tillbringas i skolbyggnadens centrala del i en mörk kärna utan direkt dagsljus. Ett annat problem är att man bygger skolor som passivhus av energiskäl. Tjocka väggar, små fönster och mörka interiörer gör att dagsljuset blir minimalt.

Det här tyder verkligen på bristande kunskap om vad som är bäst för barnen. Detta trots FoHM rapport ’Ljus och Hälsa’ som angående dagsljus fastlägger; ’Särskilt viktigt är det att planera för goda ljusförhållanden i skol- och vårdmiljö’. Barnens tillgång till dagsljus måste prioriteras!

Bra och viktigt inlägg! Barnperspektivet är något som borde finnas med mycket mer. Nu ses barn mest som något som sliter på ytskikt, inte som det viktigaste vi har.

Den allra viktigaste frågan är om det kan bli en bra stad och bra förskolor om vi fortsätter packa ihop dussintals barn på samma ställe och fortsätter den absoluta funktionsuppdelningen mellan platser som är livsfarliga för barn och platser där bara barn ska vara. Jag tror det finns ett fundamentalt fel i det funktionalistiska stadsbyggandet och stordriftstänkandet som särskilt drabbar barnen.

Viktigt att denna fråga tas upp och att de goda exempel som finns lyfts fram.

Samtalet om hur dagens och framtidens förskolor ska gestaltas, organiseras och drivas är något som saknas. Att det saknas är konstigt med tanke på att det finns ett stort glapp mellan vad pedagoger önskar, vad Skolverket rekommenderar, vad kommuner prioriterar, vad fastighetsägare beställer och vad arkitekter ritar.
Skolverkets ”riktmärken” för barngruppers storlek på förskolor säger att barn i åldrarna 1–3 år rekommenderas en storlek på sex till tolv barn, medan grupperna med äldre barn, i åldrarna 4–5, bör ha nio till 15 barn. Sällan uppfyller förskolor dessa krav. Hur kan arkitekturen bidra till att skapa dessa trygga miljöer med mindre barngrupper som fungerar för alla? Bra exempel på detta skulle jag gärna se mer av.

Självklart finns det dåliga exempel i Sverige och bra exempel i Danmark, men det omvända är också sant. Att argumentera utifrån ett dåligt exempel och dra generella slutsatser kan man förstås höra men samtidigt måste man fråga sig om det inte är så att det är ett narrativ som har blivit mer eller mindre självgående — att danskarna är så mycket bättre på snart sagt allting inom arkitektur? Har det blivit en accepterad sanning som får oss att bli blinda för allt bra som skapas i Sverige? Får det oss att verkligen anta de utmaningar som vi har, eller blir det bara att man konstaterar: ”ja ja, men i Danmark, där kan de i alla fall”? Är gräset verkligen så mycket grönare på andra sidan sundet?

15 år i förskolor, de sista 7 i nybyggda förskolor…. Nu går jag vidare… som trädgårds arkitekt! Jag har skrikt mig hes vid varje projektering!

Hemnet har gjort en undersökning i och med att försäljningen av nybyggda bostäder dalar. Det visade sig att 54% tyckte de var för dyra men 32% tyckte även att arkitekturen var för trist. Det borde ni kanske fundera på. Varför ta Danmark som inspiration när det gäller nybyggen? De bygger ju precis lika trist som vi, både när det gäller skolor och bostäder. Att omringas av gråa, sunkiga betonglådor mår varken vi eller våra barn bra av. Lyft istället blicken ett steg längre, till Storbritannien. I Nansledan håller de på att bygga en vacker, trivsam skola med form och färg, som barn mår bra av.
https://nansledan.com/planning-application-submitted-nansledan-primary-school/

Med den sterila och deprimerande omgivningen som förskolan i bilden visar, så finns det uppenbara bevis för att arkitekten hatar barn och människor i största allmänhet.

Trodde först att det rosade exemplet var en kartongmodell av förskolebarn…varför är takfötter avskaffade i modern arkitektur? Regnar det inte längre? När form går före funktion har man missat nåt väsentligt anser jag. Att förskolan blev så styvmoderligt behandlad i Varberg är beklämmande. Den borde ha blivit områdets smycke!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel