“Slopat ränteavdrag ger fler hyresrätter”

I Sverige undviker politiker och banker att kalla ränteavdragen för dess rätta namn: De är en bostadssubvention som enbart gynnar boende i bostadsrätt och villor, där ägarna främst är hushåll med hög inkomst och höga bostadslån. 80 procent av dessa subventioner delas ut till de rikaste 20 procenten av landets hushåll, enligt regeringens egen utredning. Samtidigt har subventioner för uppförande av hyresrätter helt tagits bort.

Räntebidragen styr inte bara nyproduktionen av eget ägt boende utan blockerar även byggande av hyresbostäder när markägare och byggbolag kräver samma prisnivåer för hyresbostäder som de kan få ut för bostadsrätter. Byggkostnaderna kan bli upp till 43 procent högre på grund av politikernas och statens osolidariska bostadslånesubventioner.

Även priserna på gamla fastigheter har trissats upp på grund av denna ojämlika bostadspolitik. ”Fördelen med eget ägt boende är att man kan låna pengar med bostadslån som säkerhet”, vilket en mycket högt uppsatt politiker i den tidigare regeringen sa när ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter var som hetast. Bostaden har blivit ett spekulationsobjekt även för annan konsumtion.

I detta läge börjar bankinspektion och politiker oroa sig för en kommande bostadsbubbla och föreslår snabbare amorteringar för att rädda bankerna. Som om bubblan inte redan finns! De är bara oroliga för att bubblan skall spricka, och säger ingenting om att rätta till orättvisorna och det utanförskap som rådande bostadsfinansieringspolitik har skapat för landets hyresgäster.

Vill politikerna verkligen öka produktionen av hyresbostäder måste det vara likartade förutsättningar för byggandet av hyresbostäder och bostadsrätter, och då måste man snarast möjligt fasa ut de skamligt orättvisa ränteavdragen för bostadslån. Kvaliteten och konkurrensen från byggandet av hyresbostäder skulle då öka, och prisnivåerna skulle sänkas inte bara för hyresbostäder. Byggbolagen blir tvungna att anpassa sig till en marknad utan politikernas bostadsräntesubventioner.

Eftersom bankernas utlåning relateras till hushållens räntebetalningsförmåga i ett framtida eventuellt läge med räntor upp till 7 procent, så har hushållen med dagens låga räntor på kanske 2 procent mycket goda förutsättningar att använda mellanskillnaden för amortering på sina bostadslån innan räntenivåerna går upp. (Detta istället för att åka till Thailand eller satsa subventionspengarna på en eller annan fond.) Slopas bostadsräntesubventionerna vet hushållen att de själva måste klara sin ekonomi och avbetala på sina lån till en nivå som är relaterad till deras egen inkomst och inte åberopa politikernas röstfiske med räntesubventioner. Det är inte synd om villaägare och bostadsrättsinnehavare, de kan säkert klara en sådan övergång. Problemen är mycket större i utanförskapet för de som bor i hyresrätter eller som söker en hyreslägenhet.

Men, det kanske är så att även nuvarande regering vill fortsätta att använda en ojämlik och osolidarisk bostadspolitik för att skapa ett två tredjedels-samhälle? Ett samhälle där förmögenhetsklyftorna blir större än på 1920- och 30-talet, bland annat på grund av rådande bostadsfinansieringspolitik.