Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Gummiasfalt är dåligt för människor och miljö”

Arkitekter måste ta sitt ansvar och undvika användning av miljöfarlig gummiasfalt på lekplatser. Det finns alternativ som är betydligt mer lämpliga, skriver Marita Wallhagen och Michael Bergman.

Om gummiasfalten används så att det täcker stora markytor hindras lokalt omhändertagande av dagvatten.

I sin debattartikel i Arkitekten nr 11/2017 framhåller Susan Smith olika anledningar till varför arkitekter och planerare bör vara kritiska till användandet av gummiasfaltsmattor på lekplatser. Som Smith nämner så innehåller materialet cancerframkallande och hormonstörande ämnen som varken vuxna eller barn ska behöva utsättas för. Men nackdelarna är fler:

  • Gummiasfalt består av icke förnyelsebart material. Det åtgår stor mängd energi vid tillverkningen vilket medför omfattande koldioxidutsläpp i jämförelse med andra material.
  • Oljekatastrofer, utsläpp och miljöpåverkan från fossila material kan kopplas till gummiasfalten.
  • Vid anläggning kan det bildas isocyanater som ger en ohälsosam arbetsmiljö för de som utsätts och om materialet är gjort av bildäck innehåller det polycykliska aromatiska kolväten (PAH) . Dessa giftiga ämnen samt mikroplaster från materialet förorenar både luft och vatten och några är bioackumulerande.
  • Det saknas effektiva sätt att återanvända eller återvinna gummiasfaltmattor. Antingen kan de förbrännas och energin återvinnas eller så hamnar mattorna på deponi och de giftiga ämnena sprids så småningom till luft eller vatten.
  • Om gummiasfalten används så att det täcker stora markytor hindras lokalt omhändertagande av dagvatten. Det dagvatten som istället spolas undan blir förorenat.
  • Mattorna ökar markens absorption av solljus vilket bidrar till att höja temperaturen i den urbana miljön.

De hindrar barn från att vara kreativa, förändra sin omgivning och få förståelse för att marken och jorden är en del av de ekologiska kretslopp som människan också är en del av och beroende av. Att bry sig om kemikalier i material och ha ett livscykelperspektiv på materialens miljöpåverkan är något som funnits med ett tag inom byggnadsdesign. Nu är det på tiden att det även tas med vid utformning och byggande av utemiljöer.

Bark är ett alternativt material som från miljö- och livcykelsynpunkt är bättre än gummiasfaltsmattor. Den är mjuk, stötdämpande, lokalproducerad och förnyelsebar.

Bostadsföretaget AB Gavlegårdarna har med stöd i sin miljöpolicy börjat använda bark som fallskyddsmaterial på nyanlagda lekytor. Bark är ett alternativt material som från miljö- och livcykelsynpunkt är bättre än gummiasfaltsmattor. Den är mjuk, stötdämpande, lokalproducerad och förnyelsebar. Den är inte giftig och barnen blir inte sandiga. När barken efter några år blir gammal så kan den användas som jordförbättring på andra platser. Dessutom kan man leka med den och inte bara på den.

Bark är ett alternativ till gummiasfalt som fallskyddsmaterial på nyanlagda lekytor.

Om arkitekter, landskapsarkitekter och planerare känner sig ansvariga och tar utmaningen att designa framtidens hållbara samhällen på allvar borde vi kunna vara kreativa och hitta och använda bättre alternativ till de ohållbara gummiasfaltsmattorna. Bark är bara ett exempel. Nu hoppas vi att fler antar utmaningen så att våra barns lekplatser blir mer hållbara, hälsosamma, lekfulla och även innehåller små saker som går att utforska.

Mer att läsa