Debatt

”Gummiasfalt är dåligt för människor och miljö”

17 november 2017 - Av Marita Wallhagen, Michael Bergman

Arkitekter måste ta sitt ansvar och undvika användning av miljöfarlig gummiasfalt på lekplatser. Det finns alternativ som är betydligt mer lämpliga, skriver Marita Wallhagen och Michael Bergman.

Annons
Annons

Om gummiasfalten används så att det täcker stora markytor hindras lokalt omhändertagande av dagvatten.

Foto Istock

I sin debattartikel i Arkitekten nr 11/2017 framhåller Susan Smith olika anledningar till varför arkitekter och planerare bör vara kritiska till användandet av gummiasfaltsmattor på lekplatser. Som Smith nämner så innehåller materialet cancerframkallande och hormonstörande ämnen som varken vuxna eller barn ska behöva utsättas för. Men nackdelarna är fler:

  • Gummiasfalt består av icke förnyelsebart material. Det åtgår stor mängd energi vid tillverkningen vilket medför omfattande koldioxidutsläpp i jämförelse med andra material.
  • Oljekatastrofer, utsläpp och miljöpåverkan från fossila material kan kopplas till gummiasfalten.
  • Vid anläggning kan det bildas isocyanater som ger en ohälsosam arbetsmiljö för de som utsätts och om materialet är gjort av bildäck innehåller det polycykliska aromatiska kolväten (PAH) . Dessa giftiga ämnen samt mikroplaster från materialet förorenar både luft och vatten och några är bioackumulerande.
  • Det saknas effektiva sätt att återanvända eller återvinna gummiasfaltmattor. Antingen kan de förbrännas och energin återvinnas eller så hamnar mattorna på deponi och de giftiga ämnena sprids så småningom till luft eller vatten.
  • Om gummiasfalten används så att det täcker stora markytor hindras lokalt omhändertagande av dagvatten. Det dagvatten som istället spolas undan blir förorenat.
  • Mattorna ökar markens absorption av solljus vilket bidrar till att höja temperaturen i den urbana miljön.

De hindrar barn från att vara kreativa, förändra sin omgivning och få förståelse för att marken och jorden är en del av de ekologiska kretslopp som människan också är en del av och beroende av. Att bry sig om kemikalier i material och ha ett livscykelperspektiv på materialens miljöpåverkan är något som funnits med ett tag inom byggnadsdesign. Nu är det på tiden att det även tas med vid utformning och byggande av utemiljöer.

Bark är ett alternativt material som från miljö- och livcykelsynpunkt är bättre än gummiasfaltsmattor. Den är mjuk, stötdämpande, lokalproducerad och förnyelsebar.

Bostadsföretaget AB Gavlegårdarna har med stöd i sin miljöpolicy börjat använda bark som fallskyddsmaterial på nyanlagda lekytor. Bark är ett alternativt material som från miljö- och livcykelsynpunkt är bättre än gummiasfaltsmattor. Den är mjuk, stötdämpande, lokalproducerad och förnyelsebar. Den är inte giftig och barnen blir inte sandiga. När barken efter några år blir gammal så kan den användas som jordförbättring på andra platser. Dessutom kan man leka med den och inte bara på den.

Bark är ett alternativ till gummiasfalt som fallskyddsmaterial på nyanlagda lekytor. Foto: Istock

Om arkitekter, landskapsarkitekter och planerare känner sig ansvariga och tar utmaningen att designa framtidens hållbara samhällen på allvar borde vi kunna vara kreativa och hitta och använda bättre alternativ till de ohållbara gummiasfaltsmattorna. Bark är bara ett exempel. Nu hoppas vi att fler antar utmaningen så att våra barns lekplatser blir mer hållbara, hälsosamma, lekfulla och även innehåller små saker som går att utforska.

Marita Wallhagen Arkitekt SAR/MSA, Tekn. Dr. Högskolan i Gävle samt Arkitektgruppen i Gävle AB

Michael Bergman Landskapsarkitekt LAR/MSA AB Gavlegårdarna

Relaterade artiklar:

9 kommentarer

….tillgängligheten handlar också om rullstolar. Hur långt kan dessa utvecklas så att barken inte utgör något hinder? Jag är övertygad om att där finns en av nycklarna till ökad tillgänglighet.

Viktiga aspekter som tas upp. Innehåll och miljöaspekterna är en svaghet hos platsgjuten gummi. Men det belyser endast en liten del av en helhet kring fallskydd på lekplatser.
Hur ser författarna på den ökade faran som uppstår med ett löst material som tenderar att förflyttas snabbt från områden där fallskydd krävs som allra mest? Årligen sker uppskattningsvis 19.000 olyckor på skolgårdar och lekplatser där akutsjukvård måste uppsökas. Fall är den vanligaste orsaken till olyckan. Kontakten med underlaget är den vanligaste anledningen till den uppkomna skadan (enligt Konsumentverket 2008). Platsgjuten gummi och konstgräs har ett bibehållet fallskydd över tid eftersom det är bundet.
Hur ser författarna vidare på den uteblivna tillgängligheten med bark, sand och träflis? Platsgjuten gummi och konstgräs anses vara tillgängligt?
Hur ser författarna på de ökade livscykelkostnaderna med löst naturmaterial kontra konstgräs och platsgjuten gummi? Om fallskydd ska säkras med löst material krävs i praktiken dagliga besiktningar och åtgärder i form av tillrättaläggande av material.
Jag skulle önska en ökad nyansering i debatten där helhetsgrepp tas om frågor kring säkerhet, förekomst av kemikalier, tillgänglighet, miljökonsekvenser och livscykelkostnader.

Vilken fantastisk affärsmöjlighet för materialbranschen: hitta ett miljövänligt fallskyddsmaterial respektive konstgräs och du har pensionen tryggad.
Spontant tänker jag att det borde gå att använda sig av nån form av cellulosabas som fallskydd och växtfibrer i konstgräset.
En anledning till att gummiasfalt blivit så poppis är väl också pga att det är ett restmatetial, dvs billigt. Troligen är andra alternativ dyrare initialt, men jag tänker att det ur ett samhällsekonomiskt livscykelpersektiv borde bli billigare.

Hej Fredrik, We are on it;) https://www.nordicsurface.se/sv/produktutveckling
Vill du hjälpa oss i utvecklingen? Vi uppmuntrar projektörer, beställare och användare att ta en aktiv roll inom vår produktutveckling. Hör gärna av dig så tar vi det vidare.

Konstgräs är efter bildäck den största källan till utsläpp av mikroplaster och bör undvikas så långt möjligt av den orsaken.

Rapporten som jag tror denna slutsats är hämtad från har undersökt utsläppet från bollplaner med gummigrannulat. På en lekplats behöver grannulaten nödvändigtvis inte användas och utsläppen av mikroplaster minskar då troligtvis? Sen är konstgräs kanske inte den ultimata lösningen men än så länge finns det ingen ytbeläggning som klarar tillgänglighetskrav, högt lekvärde, miljövänligt och ej hälsovådligt på samma gång.

Ett viktigt klargörande kring detta: Det är inte konstgräset i sig som är det stora problemet utan ifyllnadsmaterialet (som ofta består av gummigranulat). Problemen som identifierats är i första hand de stora mängderna granulat som försvinner årligen som en följd av snöskottning. Med en genomtänkt projektering kan detta undvikas genom inritade uppsamlingsplatser där granulat kan samlas upp efter snösmältning. Vidare bör spelarna borsta av sig kläder och tömma skor innan de kliver av planen. Som försäkring bör även filtersystem installeras för att fånga upp granulat i dagvattenbrunnar.

Universell utformning (även kallat tillgänglighet och användbarhet) är särskilt viktigt på ytor som lekparker, där leken och mötet är centralt. Där är det extra viktigt att arbeta inkluderande.

Absolut – bort med gamla giftiga traktordäck från barnen – men bark är svårt för både stora och små rullstolsburna och folk med balanssvårigheter, plus bark blir mycket hårt vid kyla.

Bättre då med konstgräs (de använder det även i Norge lite här och var på lekplatser) där du investerar i ett baslager och sedan bara byter ut ytlagret när det blir slitet. Ekonomiskt och användbart – i jämförelse med alternativen.

I Göteborg säger Park- och naturförvaltningen ”Inte allt åt alla, men något för alla” när de skapar lekplatser. Det är i variationen och kombinationen som värdet finns!
Bark kan fungera bra, men aldrig som enda underlag.
Kombinera mera!

Mvh från en utvecklingsledare för universell utformning, fastighetskontoret i Göteborg

Vettiga tankar men mest bara med fokus på miljön. Inget som ska negligeras men hur ska man förhålla sig till handikappanpassning och tillgängligheten för denna målgrupp? Vad jag har förstått så är en av de stora skälen till den stora användningen av gummiasfalt utöver det rent visuella och slitagefrågan att det är ett material som uppfyller både fallskydd och tillgängligheten för denna målgrupp.
Som student och blivande landskapsarkitekt undrar jag därför om bark räknas som tillgängligt material och hur vi annars överväger mellan miljön och tillgängligheten för de handikappade?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *