Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

“Generalisering om män är också ett övergrepp”

Att Cajsa Winge jämställer löneskillnader med sexuella trakasserier och skuldbelägger män som kollektiv är direkt kränkande, skriver Jakob Ryngen.

I en intervju i Arkitekten nr 1 berättar arkitekten Cajsa Winge om sitt engagemang mot sexismen i byggsektorn inklusive arkitektbranschen genom uppropet #sistaspikenikistan. Enligt henne lever vi i ett patriarkalt samhälle där män och manlighet anses mera värda. Hon lutar sig bland annat på 200 vittnesmål från arkitekter och byggare och påstår att svårigheter att avancera och lägre lön är en form av sexuella trakasserier. Det handlar egentligen ”om samma sak”. De rena övergreppen är ”bara toppen av ett isberg”. Underskrifterna vittnar om ”ett ohållbart arbetsklimat”.

Att det förekommer sexuella trakasserier även inom arkitektbranschen är mycket möjligt men inget jag känner igen. Arkitektyrket är inte i närheten av den ojämna situation mellan olika parter som råder inom exempelvis film och litteraturvärlden. Man får intrycket att Cajsa Winge vill ansluta till en rörelse utan att ha en bra uppbyggd empiri, eller ens en bra hashtag.

 

Arkitektyrket är inte i närheten av den ojämna situation mellan olika parter som råder inom exempelvis film och litteraturvärlden.

Av de tio exempel som nämns i Arkitekten verkar några vara klara exempel på övergrepp men andra ger intrycket att underlaget är bristfälligt. Hur gamla är dessa vittnesuppgifter? Hur många av fallen rör sig om sextrakasserier och övergrepp, och hur många om lönediskriminering och svårigheter att avancera? Cajsa Winge påstår emellertid att det först nu ”äntligen” görs något vilket ger sken av en kår som stått handlingsförlamad inför mängder av sexualbrott. Cajsa Winge tar samtidigt upp ojämlika löner, svårigheter att avancera och manliga maktstrukturer. Att det är svårt för kvinnor att avancera ”beror på sexism” enligt henne. Hon säger att löneskillnaden mellan män och kvinnor är del av samma problem som sexuella övergrepp. Det är ett häpnadsväckande påstående. För det första förminskar hon det trauma som drabbar någon som verkligen blir utsatt för ett sexuellt övergrepp genom att jämföra det med lönenivåer. För det andra behöver inte löneskillnad mellan könen (eller någon annan egenskap) vara ett resultat av diskriminering från arbetsgivarens sida. Ingen utsätter sig frivilligt för ett övergrepp men att inte maximera sin lön till varje pris kan vara självvalt.

I slutet av artikeln föreslår Cajsa Winge att män ska samlas i grupper, exempel #killmiddag, och diskutera våra problem (!) att umgås med våra kvinnliga kollegor. Det är en radikalfeministisk presupposition angående mäns kollektiva skuld och en intellektuell kollaps. I ett av vittnesmålen om sexuella trakasserier som nämns i Arkitekten berättar en person hur en man talar om kvinnor i generaliserande ordalag; ”kvinnor är drama”, och att detta är en form av övergrepp. Är i så fall inte Cajsa Winges egen generalisering att ”män [måste hjälpa varandra] att förstå var gränser går för integritet” en form av övergrepp?

Mer att läsa